Långsamt strök jag med min högerhans över Karros högeraxel och kramade sedan om den lite hårdare. Adrenalinet hade lagt sig och nu fanns där bara ren och skär lycka som genomfor min kropp. Bebisen, min bebis, vår bebis, vår vackra dotter flyttade sömnigt in ansitet mot Karros bröst där hon låg i hennes famn och smackade lite med tungan. 

"She's so beautiful" viskade Karro fram och jag kunde inte göra annat än att hålla med. Långsamt, för att inte väcka bebisen vände jag på huvudet och gav Kar en mjuk, försiktig kyss.

"Hey mister, I just deliverd a child, is that all I get?" Frågade hon skämtsamt med gjorde en ledsen min när jag dratt mig tillbaka. Snabbt lutade jag mig fram och kysste henne igen, denna gången hårdare och längre. Hon lät sin tunga glida över min underläpp och jag skulle precis öppna munnen för att låta henne tunga leta sig in när bebisen gav ifrån sig ett vagt gny. Snabbt avbröt vi kyssen och vänder huvudet mot henne för att försäkra oss om att hon är okej. Efter en minuts tystnad och bedårande av henne öppnar Karolina munnen igen.

"She got your eyes" 

"She got your smile" kontrar jag och det är sant, det påminner väldigt mycket om Karros leende. 

"She's one hour old, you can't see whos smile she has, she hasn't even smiled yet" protersterar Kar men jag ignorerar det och börjar leka lite med min dotters fingrar.

"We really should discuss names" Säger hon och jag skådar bebisen för femtioelfte gången.

"What about Darcy?" säger jag hoppfullt men blicken hon ger mig skriker nej.

"Fine fine" mumlar jag fram och säger ett nytt förslag. "Patrica?" Hon snörper på munnen. "Nina?"

"Nah, what about Sandra, or Sophie? She looks a bit like a Sophie" säger hon och jag skådar henne, det gör hon men hon ser ännu mer ut som en Gabriella.

"I think she looks more like a Gabriella, then we can have lots of nicknames for her to" säger jag och smilar. 

"Yeah, she really does look like a Gabriella" säger hon och tänker efter. "That works in both Sweden and England" säger hon med ett ännu större leende. "Then Gabriella Sophie Styles it is" säger jag nöjt.

"Ey, I'm the one who gave birth to her she should atleast be named Samuelsson" Utbrister Karolina. Jag tänker efter, det är ju sant plus att om hon heter Styles så kommer alla directioners och directionaters kunna söka upp henne hur lätt som helst. "Samuelsson it is" säger jag och ger Karro en kyss. Vi avbryts av en knackning och en sjuksköterska sticker in huvudet.

"We have some people who claims to know you in the foaje, could you Mister please come and see after, we're not sure who's real becuase some fans already been here trying to get in."

"Of course" svarar jag med ett leende och hoppar ner från sängen där jag suttit bredvid Karro.

"Harry, can you put her in the incubator, I need to pee" säger Karro och jag sträcker mig fram och lyfter försiktigt upp den sovande Gabrieller och lägger försiktitgare ner henne i kuvösen. Hennes kind känns som sammet under mina fingrar och lycka skjuter genom mig. Alla tankar på att vi är för unga, för oerfarna, min världstour och alla fans är långt borta, det enda som spelar någon roll är här och nu, och just nu har jag aldrig varit lyckligare!

 

"Oh my.." var det ända jag fick fram när jag gick in i Karolinas rum med killarna i släptåg. Harry hade varit tvungen att komma ut och berätta för läkaren att vi faktiskt kände dom. Harry gick fram till kuvösen och tog stolt upp en av dom gulligaste bäbisarna jag sett, jag var ju tvungen att tycka mina kusiner Arlo och Nova var dom gulligast för det va dom, men den här kom på en nära tredjeplats.

"Too bad Lottie had to go home, she would loved this" sa Louis och gick fram till Harry och lade en arm om hans axlar. Vi alla nickade instämmande. Lottie hade åkt hem igår, hon sa att hon saknade sin familj och det kan man ju förstå plus att hon verkligen behövde sin mamma efter allt som hänt. När Louis hade ringt Johanna härom dagen och berättat vad som hänt Lottie hade hon nästa kastat sig på snabbaste tåg hit men efter övertalning från både Lottie och Lou kom de fram till att hon skulle åka hem igår. Så Louis hade följt henne till stationen och sagt hejdå där.

"What's her name?" frågade jag och lekte med bäbisens små fingrar.

"Gabriella" hördes Karolinas röst. Jag kollade upp och en sliten Karolina stod lite längre bort, även om hon såg trött ut så lyste hela hon av lycka.

"EEMMMMAAAA!!!" skrek jag utan att tänka mig för och kastade mig på henne, hon bara skrattade åt min reaktion. "Jag kan inte fatta det, du är mamma" sa jag lyckligt.

"Jag kan inte fatta det heller" sa hon ärligt. Hon drog in mig i en till kram innan vi vände oss mot killarna som kollade på oss med förvirrade blickar.

"You don't need to know it was nothing important" sa jag skämtsamt.

"I just have one question" sa Zayn fundersamt, alla kollade på honom i väntan på hans fråga. "Why did you scream Emma when you hugged her?" frågade han.

"Haven't I told you my real name is Emma?" Karolina verkade förvånad, det var även jag. Jag kunde ha svurit på att hon redan berättat det här för killarna.

"No you did not!!!" skrek Louis med hög röst, vilket resulterade i att bebisen i Harrys famn började gråta. Han försökte på alla möjliga sätt få henne att sluta gråta men det ville hon inte, så tillslut blev han tvungen att ge henne till Karro som ganska snabbt fick henne att lugna ner sig och sluta gråta.

"Why did you change your name?" frågade Niall. Karolina ryckte på axlarna.

"I got to know Emma in seventh grade and her, myself and two other girl got really close we become besties. In eighth grade she changes class to ours and it became kinda irretating with two Emmas so everyone started to call me Karolina, so when I turned eighteen I changed my name officially" förklarade hon vant, jag vet inte hur många gånger hon fått berätta den där historien.

"Oh" slank ur killarnas munnar. Man kunde se att Harry inte var så glad över att han inte visste om det här men han bestämde sig för att inte göra något åt det. Jag vet inte hur, men en plötslig tanke fick mig att tappa hakan av panik.

"Kar, we didn't get you any balloons or presents" sa jag och någonting blixtrade till i hennes ögon. Oh oh.

"Jag fick ingen jäkla... erm- vad heter det. En sån där" hon stog och försökte flaxa med armarna men bebisen gjorde det omöjligt så hon lade ner henne i kuvösen och försökte visa vad hon menade med armarna. "Bäbisdusch!" skrek hon "Det heter inte så men du fattar vad jag menar" det var tydligt att hon var irriterad. Hur kunde jag glömma hennes babyshower, hon hade ju pratat om det när hon nyss fått reda på att hon var gravid.

"Karro snälla, lugna ner dig så fixar vi det" sa jag och försökte ta tag i hennes händer men hon ryckte dom ifrån mig.

"Jag vill inte lugna mig" röt hon "Du fucking lovade mig en bäbisdusch!"

"Jag vet jag vet, jag är ledsen. Jag glömde bort det med alla dom här hot-smsen och shit" hon gav mig en mörk blick när jag yttrade min senaste mening. "Det är bara du och jag här som kan svenska, dom fattar inget" sa jag för att försöka hindra ett mordförsök här inne.

"Jag vill inte prata om det." hon satte punkt för det samtalet. "Inte om jag inte får en bäbisdusch" lade hon till sen. 

"Kar, calm down!" lugnade Harrry henne. Hon lutade sig mot honom och drog några djupa andetag.

"I might have given birth already, but I still can't control my mood" skrockade hon lågt. Jag visste att hon inte var sur längre men jag kunde ändå inte låta bli att fundera på det där med babyshowern. Jag hade ju lovat henne en. En plan började ta form i mitt huvud.

--

"I don't want to leave yet" klagade Niall när vi två timmar senare bokstavligen blev utknuffade av en sköterska.

"You'll have to come back tomorrow Mr. Miss Samuelsson needs to rest and so do the baby" sa sköterskan för säkert sjuttonde gången. Bakom oss kunde vi höra hur Harry och Karolina skrattade lågt.

"I just have to ask. When can she come home?" frågade jag sköterskan och log. Hon gav mig en irriterad blick.

"Tomorrow after lunch some time" svarade hon dryg innan hon vände på klacken och lämnade oss. Jag öppnade Karolinas dörr igen och fann henne och Harry kramandes i sängen.

"Bye" ropade jag till dom innan jag stängde dörren och vi började gå längst korridoren mot utgången. I bilen påväg hem berättade jag för killarna om min plan. Dom höll genast med om att det var en bra idé och så fort vi satt fötterna i huset började vi sätta min plan i verket.

Så jag förstår om ni inte fattar det roliga med det, det började när jag, Emma, och Erica pratade på skype om den här delen. Sen varje gång vi pratade säger vi det alltid en gång *hosthost* typ 20 gånger... *host

 

Hoppas ni gillade delen.

4 kommentarer till nästa

 

Kram Emma xx

 

p.s jag kommer åka bort nu över helgen så då kommer det bara va Erica som uppdaterar, ta väl hand om henne hon är ömtålig. hahah näe, men va snäll mot henne! kraaaaaaam

 

ett tips guys! Jag ser på iP-adressen om ni spammar ;)