Gotta be you - del 33
2012-09-01 //
16:29:00 //
Gotta be you - avslutad
Med många funderingar som vandrade omkring i mitt huvud låg jag vaken länge, jag tror klockan slog fem innan jag äntligen somnade till Liams regelbundna hjärtslag.
Hannahs perspektiv
Nästa morgon vaknade jag redan klockan åtta, vilket var ganska jobbigt eftersom ingen i det här huset vaknade innan 11 om dom inte måsta.
Så nu var jag praktiskt taget ensam i 3 timmar om jag inte väckte någon då, men så taskig vela jag inte vara nu.
Jag slingrade mig ur Liams grepp och tassade bort till badrummet, där inne satte jag på duschen innan jag klev ur min pyjamas och klev in i dom varma strålarna.
Som alltid hade jag skållande hett så det nästan sved i huden när jag duschade, men jag var ganska van vid det så mig gjorde det inget.
Liam tyckte nog inte lika, jag hade duschat med honom förut och jag var nog inte välkommen att göra det igen eftersom jag tydligen hade kokat honom med vattnet.
Jag tog lång tid på mig och tvättade håret, rakade benen och armhålorna och tvålade in hela kroppen.
När jag klev ur duschen var det som attkilva in i ett dimmoln, det imma på spegeln som hängde över handfatet så jag fick dra handen över den för att kunna se min spegelbild.
Jag tog fram min hudkräm som jag hade 'glömt' här tidigare, när hela jag var insmörjd tassade jag ut i Liams sovrum och drog fram en av Liams alla rutiga skjortor och mina jeans som jag också 'glömt' sen gick jag in i badrummet igen.
När jag var helt påklädd hade det bara gått en timme och jag hade verkligen segat mig så jag gick ut till köket och tog fram frukost, sen gick jag in i badrummet och letade fram alla mina saker jag hade här sen samma sak i alla andra rum.
När jag var klar la jag allt i hallen och betracktade högen som låg där, under dom här veckorna hade det blivit några grejer som jag lämnat här, det kändes verkligen hemma att ha sakerna här.
Jag tog ett stadigt tag om mina grejer och gick ut genom dörren och upp för trapporna till Harry och Louis lägenhet.
Liams perspektiv
Jag vaknade av en dörr som stängdes, först steg paniken innom mig men sen såg jag att Hannah inte låg bredvid mig så det hade förmodligen harit hon som gick.
Klockan var halv tio så jag kunde lika gärna gå up, jag gick in i badrummet och steg in i fuktmoln.
Hannah.... tänkte jag
Jag öppnade badrumsskåpet och såg direkt att det fattades en massa grejer, hela skåpet kändes tomt på något sett.
Det tog mig ett tag att förstå att det var Hannahs grejer som inte längre stod där, hon hade tagit med sig dom för att kunna fortsätta packa.
Det högg till i magen när jag tänkte på att Hannah snart skulle åka tillbaka till Wolverhampton, jag hade blivit så van vid att alltid ha henne vid min sida.
Och nu, nu skulle hon snart åka härifrån och ingen av oss visste när hon skulle komma tillbaka, förmodligen nästa sommarlov eftersom hon skulle fira jul med Harrys familj i Holmes Chapel.
Det började bränna bakom ögonlocken av tanken på att det kanske var nästan ett år tills nästa gång jag fick se henne.
Jag bet mig i läppen för att inte börja gråta, jag pressade tillbaka tårarna och gick in till köket för att äta frukost.
På bordet låg det en post-it lapp, jag kände direkt igen Hannahs prydliga och snirkliga handstil den hade alltid varit likadan i alla år.
Woke up early so took a shower then walked up to Larrys ;)
Text me when you see this, wanna spend the day with you and ONLY you!
Love you a lot!
Your girl♥
Trots att jag nyss velat ramla ihop och gråta ryckte det i mungiporna när jag läste Hannahs lapp, speciellt i slutet.
För även om vi inte skulle ses hela tiden skulle hon fortfarande vara min, och bara min.
Jag slängde fram flingor och mjölk, eller den mjölk som var kvar vilket inte var mycket, hädanefter måste jag köpa mer mjölk när Hannah kommer på besök med tanke på hur mycket hon dricker.
När jag ätit upp frukost ställde jag in skålen i diskmaskinen och flingorna i skåpet sen gick jag in i sovrummet och öppnade garderoben.
Jag skulle precis ta ut min blå skjorta när jag upptäckte att den inte låg där, förvirrat kollade jag mig om i rummet efter den men kunde inte hitta den någonstans, jag ryckte på axlarna och drog fram min röd istället.
Snabbt på med skjortan, jeans och strumpor sen var jag påväg upp till Harry och Louis lägenhet, eller Larry som Hannah gärna kallade dom tillsammans.
Svagt knackade jag på dörren, utfall jag skulle väccka någon.
Hannah öppnade dörren, hon var iklädd ett par mörk blå jeans, som jag är ganska säker på att hon glömt hemma hos mig, och min blå skjorta.
Jag gick fram till henne och kysste henen lätt på läpparna, jag kände att hon log i kyssen.
"You know, I looked for that shirt today" sa jag när jag släppt henne och följt efter henne in i vardagsrummet.
"Ops busted" sa hon och skrattade lätt.
"I also noted that all your stuff was gone from my apartment" sa jag och hon slutade direkt le.
"Yeah, I wanted to see that I had all my stuff with me so I could star pack" svarade hon och kollade ner i marken.
"It feelt kind off empty without your stuff" svarade jag och lyfte upp hennes huvud.
Hon placerade det mot min axel och blundade.
"I understand that, I was suprised that it was that much stuff" sa hon
"I was suprised that I missed it so much, but how about go in to town and take a coffee?" frpgade jag för att lätta upp stämningen.
"Let's do that, can I have your shirt?" frågade hon med ett busigt leende.
Jag nickade, vi gick up i hallen och tog på oss skorna.
Hannah tog på sig hennes svarta Jeffrey Campbell och jag mina vita converse, Hannah tog även på sig en jeansväst och skyllde på att det var snyggt till men jag tror nog hon frös men vågade inte erkänna det.
Sen bar det av in mot stan, det tog typ tio minuter till Starbucks så vi bestämde oss för att promenera heöa vägen dit.
Vi fick stanna några gånger för att skriva autografer och ta kort, men jag tror inte Hannah brydde sig så mycket vilket gjorde mig glad för jag vela inte att hon skulle känna sig obekväm med det.
När vi såg Starbucks skylten öppnade sig himlen och det började helt plötsligt spöregna så vi fick springa sista biten, det var halvfullt där inne så jag bad Hannah gå och ta ett bord medans jag gick och beställde.
En latte och cheescake till henne och en kaffe och chokladmuffins till mig.
Vi satt och fikade och pratade i 3 timmar tills klockan 2 då började vi gå hemmåt, marken var fortfarande blöt från regnet och överallt var stora vattenpölar.
Helt plötsligt kom en bil körandes i full fart och bromsade inte vid vatten pölen vilket gjorde att den sprutade så det kom på oss, hela vi blev dyngsura så den sista biten hem kollade folk snett på oss.
Egentligen vela jag skrika rätt ut och han som körde, och det var inte fina ord jag vela skrika heller.
När vi kommit upp till min lägenhet tog vi en varm dusch tillsammans, jag valde temperatur på vattnet, sen tog vi på oss myskläder och startade Lejonkungen.
Hannah somnade ganska fort med huvudet lutat mot min axel, och jag vela inte störa henne så jag flyttade sakta på mig och lade ner hennes huvud på soffan och la en stickad filt över henne sen tog jag ett foto på henne och lade upp på twitter efter det beställde jag kina mat åt både henne och mig.
Hon vaknade nog av att det ringde på dörrklockan och våran kinamat var här, för hon kom och mötte mig i hallen precis när jag stängt dörren.
"Had a nice sleep?" frågade jag
"Tell me about it" sa hon och slog sig ner på en stol medans jag ställde fram alla tallrikar och sånt så delade hon ut våra 'lådor' med mat.
Vi lät bokstavligen maten tysta munnen för ingen av oss sa ett ord medans vi åt, undrar om det är såhär Niall känner sig hela tiden.
Jag skrattade åt mina tankar och Hannah kollade fråagde på mig.
"I just thought if this is how Niall feel all the time, cause I'm really hungry!" sa jag och det ryckte i hennes mungipor.
"I would guess so, let's ask him nest time we see him" sa hon och återgick till att äta sin mat.
Det var såhär jag vela ha det varje dag, vakna upp och få spendera hela mina dagar med Hannah, äta middag med Hannah och sova med henne i min famn hela tiden.
Se våra barn springa omkring och leka jaga med varandra.
Skumt, tänkte jag precis att jag vela ha barn med Hannah?!
Tydligen, men det var sant jag vela leva hela mitt liv med Hannah, hon var den jag vela dela alla stunder med.
En extra lång del till er mina fina!
Tack för att ni står ut med min dåliga uppdatering :)
Snälla kommentera det är så mycket roligar att skriva om man får fler kommentarer!
Puss xx
Kommentarer
Kajsa
Jag vill inte att Hannah ska åka :'( underbart bra kapitel!
Svar:
onednooveller.blogg.se
Erica
Skitbra kapitel som alltid!
Hanna får inte lämna Liam dem hör ju ihop som pusselbitar! <3
Pussar xx
Trackback