När jag hade suttit med ritblocket framför mig i nästan en timme kände jag att det började kurra i magen, så jag gick ner i köket för att ta något att äta.
Jag öppnade kylskåpet och rotade runt efter något att äta.
Efter ett tag hittade jag en pizzaslice sen i går, och la in den i mikron.
Helt plötsligt började The A team. Ed Sheeran spelas lågt och det dröjer ett tag tills jag inser att det är min mobil som ringer.
Eftersom det låter så lågt ligger den nog på rummet tänkte jag, och sprang upp för trappan.
När jag skulle runda hörnet i "korridoren" höll jag på att springa in i Marie.
- Take it easy honey! sa hon och skrattade.
När jag kom in på mitt rum lät mobilen lägre än förut och jag kunde inte se den någonstans, jag hörde att låten slutades spela men började snabbt om igen.
Det lät fortfarande lågt...
- Gaah, hur dum är jag?! Jag tog ju med den ner! skrek jag till mig själv.
Jag rusade ner för trappen, väl nere hörde jag hur mobilen slutade ringa och den här gången började det inte om.
- Hannah, have you been looking for something in the fridge? frågade Marie när jag kom in i köket.
-Yeah something to eat. sa jag och tog ut pizzaslicen ur mikron. - Why do you ask? fortsatte jag.
- Cause I found this next to the cheese. sa Marie och höll upp min mobil.
- Hehe, ops.. sa jag och la till ett fnitter - Did you see who called? frågade jag.
- Yes I did, and you are gonna go crazy about it. svarade hon meett lurigt léende.
-OMG! Why? Who was it? Give me the phone! skrek jag.
Nu höll jag på att dö av nyfikenhet..!
- You'll get your phone if you pick up the twins from kindergarden?! sa hon och log.
- Fine! muttrade jag och sträckte mig efter mobilen.
- You will get it after you picked them up, otherwise you're not gonna do it. sa hon och fortsatte greja i köket.
- Okay. sa jag
Påväg ut i hallen muttrade jag lite för mig själv på svenska.
Jag knöt på mig mina converse och tog väskan från krokern och gick ut genom dörren.
Det var inte så långt till dagiset så det var inget problem att gå.
Påväg mot dagiset tönkte jag på hur snäll Marie var mot mig, hur hon lät mig komma in i hennes familj och bo hos henne.
Hu väl omtagen jag var.
Nu var jag framme vid dagiset och kunde se Isabelle och Linneas ljusa hår nere vis gungorna.
- Linnea, Isabelle I think someone is here to pick you up! ropade tjejernas dagisfröken när hon såg mig.
- Hannah!!! skrek båda två och sprang fram till mig.
- Hi girls, get your stuff so we can go home. sa jag och pekade mot dagiset.
Dom sprang glatt in och kom snabbt ut med sina ryggsäckar på sig.
- Bye, see you tomorrow. sa jag till dagisfröken och tog tjejerna i händerna och började gå hem.
Jag hämtade, lämnade och var så mycket med tjejerna att många trodde dom var mina barn.
Men egentligen jobbade Marie ofta sent på sjukhuset så jag tog ofta hand om tjejerna.
När vi va hemma slängde jag ifrån mig väskan och sparkade av mig skorna och sprang mot köket.
- Where is it?! skrek/ frågade jag.
 Here. sa Marie och kastade mobilen till mig.
Den blinkade till och jag såg att jag hade två missade samtal.
När jag såg vem samtalen var ifrån sprack jag upp i ett stort léende.
Jag slog snabbt in nummret och tryckte på "ring", några toner gick sen sprakade det till.
- Hello...

---

Haha, tänkte vara lite taskig så ni får vänta till nästa kapitel för att få veta vem som har ringt.

Hade lite bråttom när jag skrev flr jag ska på stan med mina kompisar.