Okej okej jag erkänner! Jag. Är. Så. Kär. I. Harry. Styles. Han satt och pratade om något men han hade inte ens halva mitt fokus. Hans underbara långsamma raspiga röst sände rysningar genom min kropp för att inte tala om elden som uppstod där våra kroppar möttes. Som var typ överallt just nu. Mina kinder brann och mina kinder gjorde ont av allt leende men jag hade inte mått såhär bra på evigheters evighet. Inte ens när det var som bäst med Max. Max! Fan! Hela min kropp stelnade till, fan jag måste göra slut med honom. Okej, det där lät riktigt taskigt och känslolöst, men det är ju i princip vad vårt förhållande är, känslolöst. I alla fall från min sida. 

- Are you okey love? Frågade Harry oroligt. Jag trasslade ur mina ben och fingrar och hoppade ner på golvet.

- Yeah, I'll be right back just have to make a call, sa jag och log mot honom. Try to get some sleep and you won't even notice that I'm gone.

- Don't be so sure, I'll miss you every second you're not here. Hans ord får mig att rodna djupt och jag kollar mig över axeln. Både Louis och Emma sover så jag lutar mig långsamt fram och ger honom en kyss på läpparna. Fyverkerierna slår ut i min kropp och jag drar mig tillbaka och möter hans leende ansikte.

- Bye, säger jag innan jag skyndar mig ner til lobbyn. Parkeringen är fullproppad med tjejer så jag bestämmer mig för att åka upp till taket för att få vara ifred. Jag slår in Max nummer och väntar  på att han ska svarar. När han inte gör det ringer jag ännu en gång. Precis när jag ska lägga på knastrar det till och Max mörka röst hörs i telefonen.

- Hej Max det är Karrolina säger jag och sätter mig på en bänk som står placerad i ena hörnet. 

- Um hej Karro säger han och jag undrar hur jag kunde tycka hans röst var sexig. Han låter ju som ett gammalt bergstroll, inte för att jag pratat med något bergstroll, eller troll överhuvudtaget för den delen men ändå. 

- Max, jag känner inte att detta funkar längre, jag är ledsen men jag vill göra slut börjar jag men avbryts snabbt av honom. 

- Nej Karro, nej! Hör jag honom säga med panik i rösten.

- Jag är ledsen Max men mina känslor har börjat svalna för dig "och växt större än någonsin för någon annan" tänker jag men det säger jag såklart inte högt. 

- Är det på grund av något Nora sagt? Frågar han med mer panik i rösten. Va? Nora? Jag har inte pratat med henne på veckor.

- Nora har inget att göra med dethä... Men han avbryter mig igen. Ohyfsade människa!

- Du ska veta att de tjejerna inte betyder något för mig, jag gjorde det bara för att jag saknade dig, nästan skriker han nästan med rösten fylld av ännu mer panik och den skär sig i slutet av hans mening. 

-URSÄKTA?! Ryter jag fram och hans svammel tystnar. Du gjorde VAD med VEM?! Fortsätter jag och nu är han helt knäpptyst.

Äum... Öh... Jag asså jag typ liksom råkade ööö kyssa eee Johanna och äum några ee andra, stammar han fram.

- Klarspråk människa! Säger jag argt och han tystnar innan allt kommer i en enda utandning.

- Jag är så ledsen jag hånglade med några tjejer på en fest och jag och Johanna liksom låg med varandra och då kom Nora in och ja, han pausade för att hämta luft och jag tog in informationen. Okej detta ver seriöst nog! 

- Max, nu lyssnar du på mig och du lyssnar noga, säger jag med giftig ton. Jag hör hur han suckar ledsamt men jag kunde inte bry mig mindre.

- Vi är över och det är ingen ide att ringa mig eller försöka få mig tillbaka för det kommer aldrig hända. Du ska ha klart som fan för dig att du är totalt ute ur mitt liv och du kan dra åt helvete. Hej då Max säger jag och lägger på.

 

 

Jag sitter där och stirrar rakt ut i luften och jag känner hur ett skratt bubblar upp. Plötsligt börjar jag gapskratta och jag bara sitter där i flera minuter och flabbar så tårarna börjar rinna. Något måste vara seriöst fel med mig, min pojkvän har precis sagt att han har varit otrogen och dessutom har jag gjort slut med honom! Varför skrattar jag? 

- Excuse me miss are you okey? Hörs en mans röst bakom mig och jag stelnar till. Helvete detta är pinsamt. Långsamt vänder jag mig om för att möta en brunhårig man i doktorskläder som är kanske 30 något.

- Um yeah, säger jag förläget och ställer mig upp.

- I have to go but it was nice talking to you, säger jag till mannen och går med snabba steg ner för trappan, in genom glasdörren och sedan tar jag trapporna ner till Emmas, Harrys och Louis rum. När jag kommer in tittar Harry upp och möter min blick med ett stort leende som genast försvinner när han möter mig blick. 

- Love what happend? Säger han oroligt och jag ger honom en förvånad min?

- What do you mean? Säger jag och kollar mig i en av speglarna som hänger mellan Emmas och hans säng. Synen av mig själv med mascara två centimeter under ögonen och lätt rödgråtna ögon får mig att fnissa. Karro vad är det för fel på dig idag? Tänker jag och skakar på huvudet samtidigt som jag går in i badrummet för att tvätta bort sminket. 

Superkort del men ni får nästa imorgon för annars kommer detta kapitel ta typ en kvart att läsa (minst) om man läser assnabbt för det blir 87 sidor långt, haha nej jag bara skoja men jag pallar inte skriva mer för stunden because IT'S CHRISTMAS! xD och jag måste lunga ner min hjärna har sånna planer för nästa del!!

 

Stay tuned! Erica :) xx