- Oh just let me in for bloody hell, hörde jag en ljus röst som jag skulle känna igen var som helst utifrån korridoren.

- I'm sorry miss I can't do that, svarade den äldre damen som var min, Emmas, Harrys och Lous sköterska.

- Just move! Perries röst blev högre och sedan hörde jag en svag duns och dörren for upp. Där stod hon, min vackra flickvän, men ett oroligt uttryck i ansiktet som snabbt byttes ut mot ett lättat leende när hennes vackra ögon mötte mina. Fjärilarna i magen började fladdra runt och när hon kastade sig på mig och kysste mig passionerat blev de som galna. Jag känner mig som en liten, nykär tonåring som förklarar det såhär men jag kan inte hjälpa det. Perrie slog armarna om mig och kramade mig hårt.

- I'm okey babe, take it cool, skrattade jag fram och kramade henne hårt. När hon släppte mig såg jag Callie stå och bevaka oss med en riktig höblick.

- It's okey Callie she's my girlfriend, sa jag samtidigt som jag drog upp Perrie i mitt knä.

- Okey, then I'll leave you, sa hon och gick ut ur vårt rum. Perrie lutade huvudet mot min axel och suckade nöjt.

- I never get tired of hearing that, sa hon leendes och jag log stort mot henne.

- And I love saying it, girlfriend. Lade jag till och hon fnissade och gnuggade sin näsa mot min och gav mig en lätt kyss på läpparna. En harkling hördes plötsligt från Harrys säng.

- Guys there are more people in here, säger Karro med ett leende. Emma fnissar och Harry ler mot Karro. Det är det enda han har gjort idag, lett och pratat med Karro, eller när hon lämnat rummet och Emma sovit, då har han pratat om henne. Jag himlade med ögonen åt henne och pussade Perrie på kinden.

- Let's get out of here Hun, since we're not wanted, säger hon och hoppade ner på golvet. Hennes varma kropp försvinner från min och jag saknar henne redan, trots att hon bara är en meter ifrån mig. Jag tar mina kryckor och Perrie tar min strandväska och sedan hoppar jag iväg. Efter att ha fått vänta på säkerhetsvakterna som får eskortera oss igenom de cirka sextio fans som samlats på bara ett fåtal timmar kör vi hem.

- I'm going to bed, säger jag till Perrie som hade gått in i köket för att ta något att äta.

- Okey sleep tight, I'll join you later, säger hon med ett leende. Jag nickar bara och hoppar in i sovrummet. Jag somnar såfort mitt huvud träffar kudden, det hade varit en overklig och kaotisk dag idag som jag vet kommer ge mig hemska mardrömmar.

 

 

- Okey hunny time for your X-ray, säger en sjuksköterska och jag fiår sätta mig i en rullstol innan hon börjar köra iväg mig först till hissen, upp tre våningar och in i ett stort kalt rum med vita väggar. En stort maskin står i mitten av rummet som är kopplat till minst tio olika sladdar, alla i olika färger. Hon trycker på en knapp och en lång, vit bår åker ur den korsidan som inte står mot väggen. Hon hjälper mig upp innan hon sätter två klisterploppar kopplade till två sladdar som hänger i taket av röret. Sedan gav hon mig en iPod och ett par hörlurar.

- Listen to some music during your time in there. You'll have to be in there for atleast 30 minutes because the doctors have to scan your hole head, so that we can see that nothing happend to your brain in the accident. Jag nickar och loggar sedan in på spotify genom appen som låg på iPoden. Sedan sätter jag på min sova spellista. När jag lagt mig så bekvämt jag kan ställer sig sjuksköterskan åter igen över mig.

- Try to lay as still as you can, I know it's hard but otherwise you have to be in there for so much more time. Jag nickar åt hennes babbel och sedan sätts båren i rörelse och glider in i röret. Det kändes som om jag slukas levande av ett strumpmonster. När jag legat där ett bra tag och mestadels fantiserat om Louis öppnades luckan och jag bländas av det starka ljuset när jag glider ut i rummet. De har samma slags lampor som i skolan där det är i princip nakna lysrör så jag kisar ett bra tag innan innan ett sammarbitet ansiktsuttryck fångade min blick. Jag pluggar ur hörlurarna och loggar ut innan jag ger tillbaka iPoden till sjuksköterskan som har tagit bort plopparna från mitt huvud och får sedan sätta mig i rullstolen igen. Turen tillbaka är pinsamt tyst och man märker på sjuksköterskan att hon helst inte varit här. Jag blir genast tankfull, jag känner mig bra så jag kan ju knappast ha en hjärnskakning. När Karro frågade Harry så hade han svarat att han var lite illamående men det var inte jag, jag känner mer för att gå ut och springa av mig all min överskottsenergi. När vi kom in igen börjar jag le av den urgulliga positionen som Harry och Karro sitter i. De sitter ihopträngda i hans sjuksäng med hennes ben över hans och hans arm runt hennes axlar. De har händerna ihopflätade i hans knä och Karro sitter och babblar på om något medan Harry sitter och ler mot henne samtidigt som han studerar varenda millimeter av hennes vackra ansikte. Jag kan inte låta bli att sakna Louis lite när jag ser dem såhär men samtidigt blir jag så himla glad över att de äntligen hittat varandra och de är verkligen ett av de gulligaste paren jag någonsin sett. Jag sätter mig i sängen och kollar mot Louis säng och blir förvånad när jag ser att det ligger någon där. Hans ben är upphöjt en bra bit i luften av en ställning och han har några skrapsår i ansiktet men han har aldrig varit vackrare. Att ha en näradödenupplevselse fick en verkligen att uppskatta vad man har tänker jag när jag kollar på Karro och Harry igen. Jag börjar undra om de verkligen har märkt att jag kommit in i rummet eller om de bara ignorerar mig. Med tanke på blickarna de ger varandra skulle jag inte bli speciellt förvånad över om det första alternativet var det rätta.

---

GOD JUL PÅ ER! :D 

Har ni haft en bra julafton?

Det har jag!!! :D 

Någon favoritjulklapp? Jag fick en gitarr!!  <3 

 

Två kapitel bara som julklapp!

Vet inte hur uppdaterigen blir nu över jul men ni får väl kika in på bloggen då och då. ;) 

 

Erica :) xx