- Harry what have happend to you viskar jag fram och stryker fingrarna försiktigt  och varsamt över hans sårade ansikte. 

Harrys perspektiv

"Harry what have happened to you?" Orden är bara svaga viskningar men jag kan ändå höra vem det är. Fjäderlätta fingrar smekte mig långsamt över kinden och jag var nära på att rycka till av röreslen. Jag låg tyst ett tag för att se om hon skulle säga något mer, men hon var lika tyst som jag. Så jag öppnade långsamt ögonen och såg en gråtande Karolina framför mig. "Don't cry love" min röst lät hemsk, alldeles hes och spräcklig. Hon kollade upp på mig och log lite granna när hon såg att jag öppnat ögonen, där efter slängde hon sig fram och kramade om mig hårt. "Oh my god! I was so worried for you, for all of you" sa hon "You're not the only one" mitt försök till att skämta lyckades inte speciellt bra. Istället uppstod en ganska awkward tystnad. "So what happened exactly?" frågade hon. "Well we were on our way to the beach and there was some kind off traffic accident. And suddenly this white van pressed through between the mini van and the fence. The minivan slided more and more against the ditch and then the minvan fell over." förklarade jag så gott jag kunde. "And what then?" frågade hon "I don't remember much more, just that I put my arms around Emma to protect her and then it's blank." hon nickade förstående. Hon hm:ar och kollar sig sen runt omkring i rummet. Jag funderar om jag ska fråga, efter ett tags velande fram och tillbaka beslutar jag mig för att inte vara en sån fegis. Jag satte mig upp lite mer i sjukhussängen sen lade jag fingrarna under hennes haka och lyfte upp hennes ansikte. "Kar, you know we have to talk about what happened before" sa jag "I know we have to, and this time we can't just pretend that nothing happened" hon suckade och sjönk ihop. "I wanna know why, why did you kiss me back if you knew you would regret it?" orden sved men jag var tvungen att få ett svar på mig fråga. "That's the thing, I don't regret it. It was, with no doubt, the best kiss in my intire life!" sa hon och kollade mig intensivt in i ögonen. Jag kunde inte låta bli att le när hon sa sådär. "Then what's the this about you being super mad and wont speak to me?" frågade jag. "I just, Max has broke my heart a lot of times and one of the things he did was cheating on me. And that feeling I got when he told me was the worst feeling ever, and I wouldn't want anyone to feel the same. So I promised myself that I'd never cheat on anybody." förklarade hon och vek undan blicken. "So you're really disapointed in yourself?" frågade jag tveksamt. "Yeah I guess you can say that." hela tiden undvek hon ögonkontakt med mig. Ännu en gång uppstod en pinsam tystnad och precis som jag skulle öppna munnen för att fråga henne gjorde hon detsamma. "Oh, you first" insisterade jag "Okey I'm gonna go and talk to a nurse, be right back" och med dom orden lämnade hon rummet bakom sig. "You really do like her, don't you?" hördes det från sängen bredvid min.

Karolinas perspektiv

Det jag nyss sagt till Harry chockade mig, och jag var rädd för vad dom skulle betyda. Så jag då hade jag dragit till med en dålig ursäkt som att jag skulle gå och leta reda på en sjuksyster, aja lika bra att göra det nu när jag ändå sagt att jag skulle göra det. Jag virrade omkring på den här våningen ett tag utan något som helst tecken på en sjuksyster. "Can I help you sweetie?" jag ryckte till och kollade på hon som talat till mig. Det var en kvinna i typ 40 års åldern. "Erm yeah, my friends were in a car accident erlier today, and I kinda wanna know that their injuries are" sa jag "Well ofcourse, just follow me" sa hon och tog armkrok med mig. Mysko personal dom har här tänkte jag. Efter ett tag kom vi fram till en liten disk med massa pärmar och böcker snyggt staplade ovanpå. "What's their names?" frågade hon "Emma Andersson" bäst att säga hennes namn för annars kanske hon skulle tro jag var något galet fan. "Okej here is her file, yes I can see. She was in a car accident with... oh One Direction, and they don't have any dangerous injuries." hon kollade upp från mappen och kollade på mig. "That's her" sa jag och log "I just have to ask, do you know these persons in real life or are you just a crazy fan that want's to meet them?" frågade hon. Frågan jag väntat mig. "I've known Emma since I was 14, and I've known the guys for a little more than a month mabye" sa jag. "It's looks like you are telling me the thruth but just to be sure I'm gonna have to ask them." hon tog några fler mappar under armen och greppade sedan min hand och gick med bestämda steg mot deras rum.

Emmas perspektiv

Sen Karro gått ut genom rummet hade jag pratat med Harry, jag hade förlåtit honom för vad han gjort. Vad annars skulle jag göra när man kunde se på en mils avstånd att han var head over heals för henne. Tre lätta knackningar på dörren väckte mig ur mina tankar. Både jag och Harry kollade upp, in i rummet kommer sjuksköterskan som gav mig morfin för några timmar sen och i handen har hon... Karro?! "Sorry to disturb, but this young ladie says that she knows you and I just want to be sure that she's telling me the thruth." sa sjuksköterskan som jag tror hette Callie, eller något sånt. Bakom henne kunde man se hur Karolina skruvade på sig besvärat. "Yes it's okey, we all know her" sa jag och kunde inte låta bli att skratta. "Great then I can tell her about your injuries." Vi nickade och hm:ade. "Niall Horan, Liam Payne and Danielle Peazer didn't have any injuries mostly chock so they were picked up erlier today. And Zayn Malik has a sprained ankle, he can go home now but I recommend him to use crutches. Louis Tomlinson, broken leg. He is in surgery right now so we can put his bone in the right place, then we'll plaster his leg. He'll have to stay for 2 nights." Det var först då som jag märkte att Louis faktiskt inte låg i rummet med oss, det var jag, Harry, sjukskötersken, Karolina och Zayn som sov i sin säng. "Harry Styles, you've got a concussion and a broken arm. Your arm was in the right place so we could plaster it right away and we've done an x-ray and there sems to be nothing more. But you'll have to stay over the night. And last but not least Emma Andersson you have a broken wrist and we are gonna have to do an x-ray to see if you've got a concussion or not. So you'll have to stay atleast one night." Allt gick så fort, jag kollade på Karro och Harry och båda två såg ganska förvirrade ut. "Tell me if you need anything" och med dom orden lämnade Callie oss.