Gotta be you - del 24
2012-08-05 //
13:16:00 //
Gotta be you - avslutad
läste han innan han chockat höjde blicken och kollade på Hannah och Liam.
Harry
Först kunde jag inte tro vad jag precis hade läst, men ju mer jag tänkte på det ju mer kom jag på att det faktisk kunde stämma.
Hon åt mer än vanligt, ibland klagade hon på att hon skulle spy och tidigare idag hade hon sagt att hon hade ont i magen.
Kunde det vara möjligt att min lilla Nanah vad med barn?
Jag kollade runt på alla andra som, precis som jag chockat satt och kollade på Hannah och Liam.
"Are you pregnant?!" skrek jag åt henne, hon hoppade till av mitt skrik eftersom vi så sällan bråkade.
Hon öppnade munnen för att säga något men innan hon hann yttra några ord hade jag avbrytit henne och fortsatt med min utskällning.
"You know you have to tell me these kind of things! Thats the deal you, ma and your parents did after what happen with Adam!" skrek jag men ångrade snabbt vad jag hade sagt.
"I'm not pregnant!" skrek hon och reste sig upp ur Liam's knä. "And you should know better then use what happen with Adam against me, cause you know how I feel about that!" skrek hon mot mig och började gå närmare mig.
"I know and I'm sorry" sa jag lugnt och försökte lugna henne.
"Yeah you are sorry, but that doesn't mean that I'll forgive you for bringing it up. It's not funny Harry, not at all!" skrek hon, jag kunde se att jag sårat henne med att ta upp det.
"Ofcourse it's not funny, you know I don't think that." sa jag
"Don't talk with me more, okey?! I've heard enough" sa hon och gick ut ur hotellrummet.
Dom andra satt och kollade på mig för att få en förklaring till vad som just hänt, men jag kände mig verkligen rutten till att jag hade andvänt hela Adam-grejen mot henne.
Liam reste sig upp ur fotöljen och följde efter Hannah, klart han skulle bry sig, hon skulle ju aldrig vilja prata med mig nå mer.
Dom andra satt fortfarande och kollade på mig, men jag bara skakade på huvudet som att säga att dom inte skulle få någon förklaring.
Om det var någon som skulle berätta för dom var det Hannah själv.
Liam
När jag stängt dörren till rummet gick jag vidare i korridoren, när jag rundade hörnet såg jag hur hissdörren stängdes och hur Hannahs bruna hår var där inne.
Jag stod och kollade på åt vilket håll hon skulle åka, så jag visste vart jag skulle ta vägen, uppåt.
Jag sprang trappa för trappa och på varje vånging kollade jag om hissen hade stannat, men den fortsatte att åka och då slog det mig att hon skulle till takvåningen.
Varje gång hon hade velat vara själv hade hon jämt gått till reservatet för hon sa att utsikten hade lugnat henne, så det var ju klart att hon skulle till takvåningen.
När jag var uppe var jag helt slut i benen efter att ha sprungit upp för alla trappor, men det sket jag i sålänge jag kunde hitta Hannah.
Jag gick runt hela takvåningen utan att hitta henne, men fast besluten som jag var gick jag ett varv till innan jag gick upp för en liten trappa som ledde upp till poolen.
Där, där satt hon med benen i vattnet och kollade ut på utsikten.
Långsamt gick jag närmare henne, jag tyckte jag hade varit tyst men på något sätt hade hon sett mig för hon började prata med mig.
"Liam, I knoe you didn't understand so much of what happened down there but I promise you that when I fell ready I will tell you." sa hon och fortsatte titta ut.
"Take your time honey" sa jag och satte mig ner på en solstol bakom henne "Come here" fortsatte jag och hon reste sig upp och gick och satte sig i min famn.
Man kunde klart och tydligt se att hon hade gråtit för ögonen var lite svullna och röda, och hennes mascara hade smetats ut över hela ansiktet.
"I'm sorry that you had to see that" sa hon
"Don't apologize, I understand that it's something you don't want to talk about" sa jag och drog ner henne så hon låg lutat mot min bröstkorg.
Så satt vi ganska länge och efter ett tag kunde jag höra hur hennes snyftningar avtog och hur hon fick tillbaka sin normala andning.
"I'm ready, you wan't to know what happened?" frågade hon och vände sig om mot mig.
"Only if you are totally sure that you are ready" svarade jag och tog hennes hand i min.
"I am" svarade hon innan hon tittade bort. "It was my first year in Sweden, I had a boyfriend, Adam, he was so nice to me, we did all stuff together. We used to shop together, go skating in the winter and all those things. All our friends thought we will get married one day, cause we were so 'perfect'. But then one day he was totally different, he didn't answer my calls or texts, in school he ignored me all day. I didn't think so much about it, but in the evening when Klara just left an my parents still worked he came and knocked on my door.
He came in and started kissing me over my whole body, I didn't feel comfortable with it so I told him to stop but he didn't listen. And when I had turned him off a cuple of times he started hitting me in the face, I was so scared, the next thing I remeber is this horrible pain between my legs and I realized what was going on. In the end my perfect guy weren't so perfect at all." sa hon och kollade på mig med tårfyllda ögon.
Jag kunde inte förstå hur någon kunde göra så mot min Hannah.
"The police took him and putted him in prison, so we don't have to worry about it. Especially not now when I have my prins charming here with me" lade hon till och kollade mig i ögonen.
"You are so baeutiful you know that?!" sa jag och kramade om henne.
"You too" hörde jag henne säga.
Vi lutade oss tillbaka och slappnade av, hon lutad mot min bröstkorg och jag lutad mot solstolen, så somnade vi uppe på taket.
Eleanor
Hannah och Liam hade inte kommit tillbaka på hela natten, alla hade stannat kvar i deras rum för att se till att Hannah mådde bra och kom hem säkert.
När jag vaknade bestämde jag mig för att leta efter dom själv, jag började på hotellet nerifrån receptionen och uppåt.
När jag hållit på i två timmar ringe Louis mig och frågade vart jag var, jag berättade för honom och han insisterade på att hjälpa mig så dom sista tre våningarna kollade vi igenom tillsammans, men tyvärr utan framgång.
Då var det bara takvåningen och poolområdet kvar då tänkte jag och gick med tunga steg ut på takterassen.
Fortfarande inget spår efter Hannah och Liam vi var så nära på att ge upp när vi hörde ett svagt snarkande uppifrån poolområdet.
Snabbt sprang vi upp för den lilla trappan och där, där på en solstol låg dom.
Liam hade Hannah i sin famn och dom såg verkligen lyckliga ut, om man bortser från att Hannah hade mascara i hela ansiktet.
Louis tog snabbt upp sin mobil och tog en bild på dom han sa att den skulle upp på twitter, men jag bad honom ta en ny så man inte skulle se att Hannah hade gråtit.
Sagt och gjort så ggjorde han och snart kunde hela världen veta att Liam och Hannah hade sovit ute på en solstol hela natten.
Vi gick sakta fram och väckte dom, dom kollade förvirrat på varandra innan dom började skratta åt att dom hade sovit här ute hela natten.
Tilsammans gick vi ner till deras hotellrum där alla andra skulle vara, när vi kom in genom dörren störtade Harry fram och kramade om Hannah och bad tusen gånger om ursäkt.
Som den förstående och snälla person Hannah är förlät hon honom, om han lovade henen att vi skulle äta frukost nere i hotellresturangen idag.
Harry bokstavligen drog Hannah ner till hotellresturangen efter att hon hade bytt om till lite finare kläder och sminkat om sig, vi andra hade också bytt kläder och fixat oss.
Sådär.
Sådär.
Kommentera vad ni tycker, det är mycket roligare att skriva om ni kommenterar.
Och beroende på era kommentarer blir delarna längre och kortare. Så allt är upp till er.
Kommentarer
Erica
NEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEJJJJJJJ!!!!!!!
JJRVODHDPEBDPDBDOEHWLÅQBQOSVDIDVD!!!!
DU KAN INTE SLUTA SKRiVA DÄR KVINNA!!!!!! Jag vill haaaa meeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeer!!!!!
SNÄLLA SNÄLLA SNÄLLA lägg upp ett till kapitel Idag!!!!!!!!!!!!!!!! (Puppy eyes)
Gaaaah!!!!! Såååå bra!!!! Får daaaaaaamp!!!!!!!!!!!
Kram!!!!!!!
Svar:
onednooveller.blogg.se
Trackback