CHAPTER TWENTYTWO

Jag hör ljudet av hissen som stannar på vår våning och sedan ljudet av hur hissdörrarna öppnas och därefter röster som tillhör två av de fem killar jag lärt känna väldigt bra. Snabbt lägger jag tillbaka tändaren och går ut i hallen för att möta dem. Både Liam och Zayn bar på en vacker bukett med blommor de log och räckte över de till mig, jag tog emot blombuketterna och gick in och lade dem bredvid handfatet i köket så jag kunde ställa de i vasar senare.

Killarna kom in i köket där jag stod och jag kramade om de alla, först Zayn sedan Liam och sist Niall. Hans kramar kändes alltid varmare och mer hemma än någon annan kram jag någonsin fått.

---

 

Äntligen, äntligen är det dags för den absolut sista konserten på en väldigt, väldigt lång tid. Efter ikväll så har one direction officiellt dragit sig tillbaka och kommer inte finnas med på några tv-intervjuer eller tidningsannonser eller intervjuer för tjej/dam-tidningar. Jag vet att jag inte borde känna mig så lättad, varje gång jag går upp på scen och ser alla otroliga fans blir jag så lycklig men jag känner att nu räcker det, i alla fall för ett tag. Ingen av oss killars röster är densamma som när vi började sjunga som ett band. De är vuxna, manligare och också så mycket mer slitna. På lediga dagar har vi ibland inte fått säga ett enda ord bara för att vi var tvungna att spara rösterna. Jag hade en stor svacka i min röst innan de sista konserterna men aldrig att jag ville ställa in, inte för fansens skull. Sedan hände Ericas olycka och då fick vi ledigt, jag kunde ladda upp rösten igen och nu är jag redo att göra detta sista uppträdande det bästa i mitt liv. Med ett stort leende på läpparna tittar jag mig omkring backstage. Det springer runt ljudtekniker, stagemanagers och massa andra personer med andra yrken runt omkring oss där vi står i en ring, killarna, Josefine och Eleanor. Min blick landar på Erica som sitter på golvet med Claire och Lux och pratar och skrattar med ett stort leende på läpparna. Det gör ont i hjärtat när jag ser på henne, varför var något så dåligt tvunget att hända en sådan vacker och underbar person? Jag hör en djup suck och blir förvånad när den inte kommer från min mun. Jag tittar upp och ser att Niall har blicken fäst på samma punkt jag hade den några sekunder innan. Jag ser på honom med en medlidsam blick och ser att de andras blickar lyser av samma känsla för honom men också för oss själva. Vi saknar alla henne.

"Do you think she will ever have her memory back? I really miss hanging out and just talking with her, just like we used to do before" säger Josefine och sätter ord på det vi alla tänker. Niall suckar högt ännu en gång men släpper inte blicken från Erica när han pratar, det gör inte vi heller. 

"The doc says that she should have her memory back but they can't say when, what or whom who will trigg her memory to return fully. It can take years" Det sista säger han så lågt att jag knappt hör men hans plågade röst sänder nålar genom mitt hjärta och jag hoppas mer än någonsin att Erica ska få tillbaka sitt minne så vi alla kan återgå till våra vanliga liv och Niall kan bli glad och lycklig igen. Jag har bara sett honom såhär en gång innan och det var... nej jag vill inte ens nämna det i mina tankar. 

Vi alla står och tittar på Erica med blandade känslor och starka blickar och jag antar att hon kände sig iakttagen för hon tittar upp och möter snart våra blickar. Hennes mungipor dras uppåt och hon vinkar snabbt mot oss. Vi lyfter alla händerna och vinkar tillbaka men det ser hon inte då Lux kräver hennes uppmärksamhet åter igen och Erica vänder sig bort från oss igen. Vi alla vänder oss tillbaka i en cirkel och börjar tagga till, snart, snart, snart är det dags. 

 

Ericas perspektiv

Jag har händerna uppe i luften och dansar loss tillsammans med Lux, El och Claire på golvet som är framför våra stolar, första raden, wow. Jag har aldrig varit på första raden på en konsert innan, inte som jag kommer ihåg i alla fall. Den snabba låten tar slut och ersätts med en lite långsammare men fortfarande dansbar, jag och El fjantar runt och jag möter Nialls humoristiska blick uppifrån scenen när jag tittar upp för att njuta av killarnas framträdande. När det är dags för hans solo tittar han bort och ut över publiken. Publiken, wow, jag tror aldrig och då menar jag verkligen ALDRIG att jag sett såhär många människor på ett och samma ställe. Golvet är fullsatt och likaså de fyra läktarna. Det finns människor i alla möjliga åldrar, gamla som unga och alla verkar ha skitkul när de hoppar runt och sjunger med i de cheesy kärlekslåtarna eller rockfyllda texterna. Jag lutar mig närmare El och skriker i hennes öra. "Wow, they are reeeeally good!" och drar ut på e:et i really. El nickar entusiastiskt och skrattar. "They've come so far and I couldn't be more proud of each and every one of them." Jag klistrar på ett leende innan jag vänder mig tillbaka till scenen men mitt hjärta har åkt ner i magen, jag önskar att jag också kunde komma ihåg hur de var innan och att jag också kunde känna mig stolt över dem. Jag önskar att jag visste hur de lät innan så jag kunde jämföra mot de vuxna män som står framför mig på scenen nu. 

Killarna samlades på den stora trappan och satte sig ner och Liam förde micken mot munnen. Niall tittade mot mig och jag fångades in i hans underbara himmelsblåa ögon. 

 

Don't talk, let me think it over

How we gonna fix this?

How we gonna undo all the pain?

Tell me, is it even worth it?

Looking for a straight line

Taking back the time we can't replace

 

Musiken var långsam men hade ändå tempo eftersom trummorna var väldigt höga. Killarna tog turer om att sjunga och snart hade två refränger passerat och Niall ställde sig upp, fortfarande med blickens fäst i min. Han gick till mitten av scenen och killarna följde efter honom så de stod i ett V. Niall tittade rakt in i mina ögon och sjöng ut sitt hjärta åt mig.

 

Don't talk, let me think it over

How we gonna fix this?

How we gonna undo all the pain?

 

Mitt hjärta bankade hårt i bröstet och jag var otroligt rörd. Vi höll ögonkontakten genom resten av låten och sedan släcktes lamporna och scenen blev svart. Skriken som uppstod höll på att spräcka mina trumhinnor men jag brydde mig inte ett skit. Det enda jag fokuserade var att inte låta tårarna falla, åh vad jag ville minnas. Snälla, snälla få mig att minnas.

---

Helo lovies!

 

NU ÄR DET ÄNTLIGEN SOMMARLOV OCH GISSA HUR JAG FIRA DEN UNDERBARA SAKEN ATT SLUTA NIAN? JO JAG VAR PÅ ONE DIRECTION KONSERT WIHO! 

 

Dessa sista veckorna innan sommarlovet har varit så jäkla hektiska men som tur är, inte från skolan i år. Jag har varit servitris på stundent, varit på student, haft niornas dag, varit på bal, skolavslutning, hästen, konsert och ja, gissa om jag är sjuk nu.. Svar ja, rolig start på sommarlovet eller hur.... Så eftersom jag sitter instängd i mitt hus har jag i alla fall tid att skriva klart delen jag småskrivit på i typ 3 veckor haha. 

 

Vill också säga supertack till alla underbara läsare som har stannat kvar när jag och Emma tog en väldigt oplanerad paus, det skulle inte ens vara en paus, vi hade bara inte tid att skriva pga skola, aktiviteter, djur osv. osv. Tyvärr vet jag inte hur det kommer bli med uppdateringen nu på sommarlovet då vi båda vill njuta av våra 2 månader i frihet och tagga inför gymnasiet men vi ska försöka!

 

Massor av pussar

Erica 

CHAPTER TWENTYONE

---

Hej alla fantastiska läsare!

 

Jag vill säga förlåt för att ni inte fått någon del på en och en halv månad, och jag tänkte förklara varför..

Både jag och Erica går i 9:an, och hela vårterminen är fullproppad med nationella, och förutom nationella så är det andra prov, läxor, inlämningar/ uppgifter så i 9:an tar verkligen skolan över ens liv. Och jag har ju min cheerdance och vi tränar stenhård minst två gånger i veckan, ofta har vi extra träningar när uppvisningar och tävlingar närmar sig (så har det varit nu). Hade uppvisning i lördags och nästa vecka på onsdag åker jag på SM och som pricken över i:et så ska jag dansa på karnevalen som går genom stan på lördag.

Så dansen och skolan är prio ett för mig just nu, utöver det går jag på golfkurs och går på gymmet.

Som ni ser så är mitt liv ganska hektiskt at the moment.

Hoppas ni förstår varför det kan dröja (men jag erkänner att det tagit löjligt lång tid nu)

Kram Emma xx

 

Hej sötnosar!

 

Jag är verkligen superledsen men varken jag eller Emma klarar inte pressen av skolarbete, vänner, novellblogg, gymnasieval mm och allt annat som är våra liv så vi har efter lååååånga disskutioner bestämmt oss för att lägga ner bloggen, vi är så så såååå ledsna men vi måste ta en paus.

 

Tusen pussar och Kramar

Emma och Erica

 

Prolog: 

 

Novellens huvudperson. Var innan olyckan förlovad men Niall och bodde med honom i deras stora lägenheten lyckligare och lyckligare för varje dag. Hon är 1 meter och 65 centimeter och älskar att ha klackar för att verka längre. Navellångt hår med ombre som är svart, går över i brunt och sedan blir blondare och blondare ju längre ner mot topparna man kommer, (sådant hår Demi Lovato har under Let it go - musikvideon). Hon är snäll och glad, går nästan alltid runt med ett leende på läpparna. Var väldigt mullig som liten men har tränat mycket och har nu platt mage. Erica har en häst som heter Jasmine Butterfly och hon har ägt henne i 3 år. Hon red nästan varje dag innan olyckan men nu så har hennes medryttare som innan red Jasmine 2 gånger i veckan hand om henne hela tiden. Erica har gröna ögon och långa ögonfransar, gillar att gå osminkad lika mycket som hon gillar att fixa sig lite extra, allt beror på vad hon känner för. Hon har stora drömmar och har uppfylligt många av dem. Hon älskar att sjunga och drömde som ung att bli artist och även om Niall flera gånger erbjudit sig att boka ett möte med Simon eller någon annan musikproducent har hon alltid skakat på huvudet, hon vill inte bli känd genom Niall eller för att hon är hans fästmö. 

 

Erica har fem hål i vänsterörat och ett vanligt i högerörat tillsammans med en pil höst upp ((Högeröra)) ((vänsterörat finns ingen länk till men säg till om ni vill ha en bild på hur mitt öra snart kommer se ut, håller på och tar dessa hålen)). Tjej nummer 1 av tjejgänget.

 

Erica har inget jobb för stunden, hon fick ganska bra betalt av att vara med i svenska landslaget och andra hästtävlinagar hon var med och vann i. Hon älskar djur, att sova, äta och musik och hatar insekter och att bråka med människor som står henne nära. 

 

Hjärtkrossad. Det är det ord som kan beskriva Niall som bäst för tillfället. Han undrar varje dag vad han gjort för att för att förtjäna detta men han får aldrig något svar. Åren har varit snälla mot Niall och han har inte åldrats så värst mycket, inte på utsidan men på insidan känner han sig 20 år äldre än vad han är. Efter många års tourande är det nu dags för One Direction att säga tack och hejdå och även om han vet att hon komemr sakna det tycker han det är lite skönt, eller tyckte innan olyckan, att det skulle vara skönt att få slo sig till ro på riktigt och skaffa en familj med kvinnan han älskar allra mest. Hans hår är fortfarande blont och hans ögon lika blå. Han är 1 meter och 85 centimeter men tappar sin irlänska dialekt lättare och lättare ju längre tid han spenderar i London men återfår den snabbt när han åker hem för att hälsa på sin pappa, bror Greg, Denise och lilla, nu fem år gammla Theo.

 

Erica har flera gånger tvingat upp honom på sin häst så han har lärt sig att rida och kan till och med njuta av det på sista tiden då han som liten var livrädd för hästar. Niall älskar mat, fotboll och Erica och hatar sjukhus och bönor.

Ericas bästa killkompis och också Nialls närmsta vän. Han har inte ändrat frisyr på fem år utan håller sig till de kortare sidorna och det längre håret med quiffen på övre delen av huvudet. Hans hår är svart och hans ögon är lika bruna som smält, mörk choklad. Snällare människa än Zayn finns det inte många av men han har sedan Perrie haft svårt att ge sig in i dejtandet igen. Zayn älskar att se på film, gå på konserter, måla och resa runt i världen och hatar pasta och kor.

 

Möjligen den enda personen som är snällare än Zayn. Finns alltid där om man behöver honom men han brukar åka till LA eller häsla på hemma när de har luckor av ledighet. Nu när bandet ska gå ut ur rampljuset har han funderat på att flytta till USA på heltid men det hela förändrades när Liza kom in i bilden. Han är den som tycker det är hemskast att sluta vara One Direction men har full förståelse för de andra grabbarna och i hemlighet är ganska lättad han också. Harry älskar att vara omringad av vänner samt nära ock kära, katter och småbarn. Han hatar gurka och piercingar.

 

Den som har haft de mest kaotiska fyra åren i sitt liv. Efter otrogenhet från Sophia och en rad andra tjejer, utnyttjing och bara jobbiga förhållanden är han nu den med hårdast hud. Han har fått hjärtat brutet så många gånger att han nu gett upp hoppet på kärleken men det är inget han säger till de andra då han är rädd för deras reaktioner. Utöver detta har också hans mamma gått bort i cancer och hans pappa har också blivit sämre i saknad efter sin kära fru. Liam har kommit sina systrar ännu närmare och är dem han litar och stöttar sig på allra mest. När One Direction har klivit ur rampljuset ska han flytta hem till Wolverhampton igen, han har redan köpt ett sort hus i närheten av sin pappa och sina syskon och deras familjer. 

 

Liam älskar tattueringar, att skriva låtar och tv-spel och hatar kärlek och romantiska filmer. 

Gift med Eleanor och de har också en dotter tillsammans. Han är nästan alltid på strålande humör och sprider glädje likt en sol omkring sig. Hans sångröst är den som tagit mest styrk under deras karriär och han sjunger sällan om man bortser frånd eras konserter, men när han väl gör det, då går inte gåshuden bort under hela tiden. Han är den som brukar laga mat i hemmet och är väldigt nära med sin systrar och familjen Tomlinson brukar ofta åka och hälsa på Louis mamma i det stora huset när de har ledigt. 

 

Louis älskar sin familj mest av allt och skulle inte byta bort dem mot något i dela världen. Han hatar skräckfilmer och bakad potatis. 

Ericas bästa kompis. De träffades och fastade direkt för avardnra nnär erica flytatde till London och fick sara som granne. De träffade innan olyckan avrandra varje dag orecis som de gjort i nästan tre år. Sara har också en häst i samma stall som Erica har Jasmine och de kallar sig själva för stallkompisar, precis som tjejerna i tv-serien gjorde som det visat sig att de båda såg när de var i 12-års åldern. 

 

Sara är 1 meter och 75 centimeter och har brunt hår som räcker precis nedanför henne bröst. Hennes hår är otroligt tjockt och hon brukar platta det. Sara trivs bäst sminkad men har inga större problem med att gå osminad hon heller. Erica och Sara är orecis varandras motsatser och det är det som gör deras band så otroligt starkt, de kanske inte enas om allt men i slutändan finns de alltid vid varandras sida. Hon har blåa ögon och hela högerörat fyllt med piercingar. Se bild HÄR. Hon är tjej nummer 2 av tjejgänget.

 

Sara jobbar som hårfriösör och är för tillfället singel. Har aldrig dejtat någon av killarna ur 1D och har inte heller några planer på det. Hon älskar musik, att fixa hår, att resa och kläder och hatar dyra priser och doften av svett.

 

Claire är Eleanor och Louis fyraåriga dotter. Hon har mer energi än en dyrasellkanin på tre liter red bull men alla som hon möter faller direkt under hennes förtrollning. Sprider glädje omkring sig precis som sin far. Hon är 1 meter och 2 centimeter lång och har brunt hår. Hon gör det mesta och är väldig stökig av sig, tur att hon har en sån snäll mamma som städar efter henne då. Trots pappas sångkunskaper har Claire ärvt sin mammas och kan inte sjunga, inte för hon bryr sig så mycket, hon trallar glatt på i alla fall. Claire älskar det mesta men hatar spenat av hela sitt hjärta. 

Gift med Louis och mamma till Claire. En av Ericas bästa kompisar och utgör person nummer 3 av de fyra i tjejgänget. Hon är den äldasta av tjejerna i denna novellen och det är också synligast då hon är den mest mogna och åldrade. Inte så att hon har rynkor i hela ansiktet men hon börjar närma sig trettioårskrisen. Hon klippde av sitt långa bruna hår för ett stort modelljobb och har nu skuldebladslångt hår som är ljusbrunt med lite blonda slingor i. Hon jobbar fortfarnde som modell och är väldigt eftertraktad trots sin ålder. 

 

Eleanor älskar att laga komplicerade maträtter och fixa och dona i deras stora hus, att dansa och sin familj. Hon hatar skrikande personer och mörker, hon är riktigt, riktigt mörkrädd. 

Liza har inte varit en del av gänget så länge. Hon träffade Harry på en fest och de klickade snabbt. De blev vänner och hon blev presenterad för gänget och därefter har hon hängt med de mer och mer. Harry och hon började dejta tre månader efter att de träffats men det fick ett abrubt slut efter två månader och nu, efter en månads tystnad verkar det som de har hittat tillbaka till varandra igen. Liza har långt brunt hår som hon brukar locka vardagsvis men plattar när hon ska ut. Hon kommer från Italien och jobbar som sekreterare på modetidningen VOUGE i London vilket innebär att hon ofta har på sig de senaste från stora modedesigners. 

Liza hatar djur, doften av cigaretter och gamla männsikor och älskar söta, rommantiskt gester, kläder och frukt. 

 

Josefine är tjej 4 av det ökända tjejgänget. Hon träffade Erica i mataffären där hon jobbar när Erica flydde från ett par galna fans som jagat henne runt om i London i trettio minuter, till fots. Hon gömde henne på kontoret och stannade där med henne till de galna fansen försvunnit. Under tiden började de prata och fann snart tycke till varandra och bytte nummer när Erica skulle gå. Därefter tog de en fika och fortsatte och träffas och snart utvecklade också de en stark vänskap. Josefine är 1 meter och 70 centimeter och har orange/guldigt hår med slingor av olika ljus och mörka nyanser. Hon har bruna ögon och långa men ljusa ögonfransar så mascara är ett måste för denna bruden. Josefine spelade innebandy som tonåring och kunde börjat träna till elit-serien när hon skadade sitt knä och var tvungen att sluta med sporten. Hon brukar följa med gänget ut och resa när hon kan få ledigt och har råd men eftersom hon är duktig på att spara sin lön så brukar det inte vara några problem. 

 

Josefine brukar kallas Jo av sina engelska vänner och Jossan av Erica och Liza. Josefine är också singel för tillfället och har inga planer på att dejta någon av killarna även om hon en lång tid tillbaka drömde om att få dejta Harry.

 

Hon älskar musik, att spendera tid med kompisar och att gå i affärer men hatar skalbaggar och alla medlemmar i The Wanted. 

Prolog: Melindas familj består av mamma Cat som är 37 år, pappa Bryan 40 år, lillebror Jermey 14 år, mormor Eva 59 år, morfar Jake 59 år, farmor Annie 63 år och farfar Karl 65 år. Hon bor i ett hus i London tillsammans med sin mamma, pappa, bror och syster. Huset har fem rum och kök och de trivs där jättebra. Melinda även kallad Mel är 16 år. Hon föddes 21 september 1992. Hon har brunt hår och bruna ögon, och så är hon 1,65 cm lång.

Jessicas familj består av mamma Siva 44 år, pappa Henry 41 år, mormor Agnes 62 år, farmor Dinah 61 år och farfar Damon 64 år. Hon bor i London tillsammans med sin mamma och pappa i ett hus med tre rum och kök. Jessica själv är 16 år och föddes 23 december 1992. Hon har blont hår och blå ögon, och så är hon 1,72 cm lång.

Danielles familj består av mamma Karen 35 år, pappa Logan 38 år, låtsasmamma Mona 37 år, lillebror Victor 7 år på pappas sida, lillasyster Victoria 4 år på pappas sida, mormor Bella 55 år, morfar Stefan 55 år och moster Katie 29 år. Hon bor tillsammans med sin mamma i ett litet hus i vackra London. Hennes pappa lämnade dem för typ nio år sen för att han hittade en ny tjej, som han sen gifte sig med. Danielle träffar sin pappa väldigt sällan. Hon gillar inte ens att träffa honom, eftersom att han nästan aldrig hör av sig, så tror hon att han inte vill ha med henne och göra. Danielle är 16 år och föddes 1 augusti 1992. Hon har svart hår och bruna ögon, och hon är 1.69 cm lång.

Danielle, Jessica och Melinda är bästisar. De har tre bästisar till som heter Harry, Zayn och Niall. De sex har känt varandra sen de var två år och började på dagis. Sen dess har de hållit ihop. Killarna är också 16 år och de går tillsammans i samma skola. Zayn och Dani är tillsammans. De har varit det i ungefär fyra månader. Jessica och Niall har varit tillsammans i ungefär en och en halv månad, och Melinda och Harry är på väg att bli tillsammans.

Melinda får veta något om sin pappa som hon aldrig trodde om honom. Det vänder upp och ner på hela hennes uppfattning om honom. Vad är det? Jessica får veta något som inte är så lät för henne att hantera? Vilket får henne att söka efter svar, vilket inte är en sådan bra ide. Danielle kommer vara med om något tragiskt och olyckligt, och hela hennes liv kommer att förändras, men varför?

När jag avslutar historien sitter Zayn där med stum blick och tittar förvånat på mig. Jag lutar mig tillbaka och tar en klunk av min apelsinjuice och är tyst, det är Zayns tur att prata nu. Jag ser hur han bearbetar historien han precis fått höra innan han lutar sig fram och stödjer armbågarna mot bordet.

 

Mitt dyngsura hår piskar mig i ansiktet när jag springer, och jag lyfter upp min långa kjol med ena handen och min andra hand vilar tryggt i Louis hand.

"C'mon El, live a little" ropar han glatt och släpper min hand och snurrar runt några varv. Skrattandes springer jag fram till honom och hoppar upp i hans famn, med ett stadigt tag om min midja och mina ben snurrar han runt oss varv efter varv. Tillslut så blir vi båda två så yra så vi ramlar ner på den blöta och leriga marken.

"Even though the picnic didn't end the way I thought it would end I have to say it was a bloody awesome date" sa Louis där vi låg bredvid varandra på marken.

"Who said it was over?" svarar jag flörtigt och kysser honom passionerat. Först verkar han chockad över hur rakt på sak jag är.

"As much as I want the same thing as you right now we have to get back to Claire" sa han när vi efter några minuter särat på våra läppar, bara några centimeter så jag kände forfarande varje andetag han tog mot mina läppar, och han kände mina.

"Erica and Niall can take care of her a little longer, they don't mind." svarade jag bestämt. "And what exactly is it that we want?" frågade jag med ett snett leende.

"Okay I can't take it no more" han tar tag i min hand och drar med mig upp och sen springer han i full fart mot våran bil som står parkerad några meter bort. Han fumlar med bilnycklarna innan han äntligen lyckas få fram dom och låsa upp bilen. Picknickkorgen vi lämnat under trädet på ängen är helt bortglömd, det enda som gällde just nu är jag och Louis. Han ryckte upp dörren och hoppade in och jag var snabbt efter honom. Så fort jag satt mig ner mötte hans läppar hungrigt mina. Louis tryckte ner mig så han nu låg ovanpå mig i bilens baksäte, hans händer trevade sig uppåt innanför min tröja en gest som visade på att han ville att jag skulle ta av mig den. Han fick som han vela, för inte långt därefter låg både min och hans tröja slängda någon annanstans i bilen. Regnet smattrade mot rutorn och vinden fick trädens grenar att ibland slå i taket på bilen.

Jag tror Louis hade det här i tanken när han valde plats för våran picknickdejt, för han hade parkerat så långt in i skogen som det gick att komma så vi var helt ensamma.

Våra byxor och underkläder joinade snabbt våra tröjor och allt som hördes var våran snabba och tunga andhämtning.

Louis kollade mig i ögonen och frågade "Are you ready?" Jag bara nickade som svar.

 

Även om Erica inte kom ihåg Claire så hindrade inte det Erica ifrån att tycka om henne lika mycket, man kunde riktigt se på Erica hur glad Claire gjorde henne och hur mycket de tyckte om varandra. För nu även om Claire skvätte vatten på henne så log hon fortfarande like mycket.

"Claire stay still for a little longer, we have to get you all cleaned up" sa Erica lugnt till Claire som inte riktigt ville sitta still i badkaret. Vi hade bakat muffins och dumt nog hade vi låtit Claire slicka ur skålen vilket resulterade i att hon vart kladdig från topp till tå. Och eftersom jag och Erica varit upptagna så hade vi inte sett när olyckan skedde utan vi såg bara resultatet.

Erica torkade av Claire när hon äntligen var ren och satte på henne sin badrock, den var rosa med små öron på luvan. Det var en present från mig och Erica, men det kommer inte Erica ihåg. Vi gick omkring nästan hela dagen och letade en perfekt present till Claire tills hon skulle fylla år, och då kom Erica på att hon hade sett en youtube video om att någon köpt en vit sån badrock på Primark så snabbt sprang vi dit och såg att den fanns i rosa också. Den var alldeles mjuk och lite fluffig, Erica beskrev det som att linda in sig i ett moln,. Hon hade själv gått tillbaka dagen efter och köpt en likadan fast vit åt sig själv. Jag kommer ihåg hur uppspelt Erica var över att få se hur glad Claire skulle bli när hon fick den. Claire hade tagit på sig den direkt och sen vägrat ta av den på hela kvällen.

"What do you wanna do now my little angel?" frågar jag och hon skrattar åt smeknamnet och gömmer ansiktet i händerna innan hon kollar upp med tindrande ögon.

"Bake again" utbrister hon glatt. Erica och jag skrattar åt henne, att hon har ork till att ens tänka på det. Jag och Erica var trötta innan vi bakade första gången.

"Sorry love, but we won't do that. We haven't even eaten the other cupcakes we baked" säger Erica och lyfter upp Claire och sätter henne i sitt knä och börjar försiktigt borsta hennes korta hår.

Just det! Muffinsarna.. de är kvar i ugnen. Ja reser mig snabbt upp, både Claire och Erica rycker till av min hastiga rörelse, men jag får förklara det sen för nu är mitt enda mål att så fort som möjligt ta mig igenom Eleanor och Louis hus till köket och få ut muffinsarna ur ugnen. Jag tror aldrig jag har sprungit såhär snabbt på de senaste åren, men det var värt det för när jag tar ut muffinsarna ur ugnen ser jag att det inte är brända alls. Tvärtemot de ser perfekta, välgräddade men ändå inte för välgräddade utan de ser forfarande kladdiga ut innuti, precis som kladdkakemuffins ska vara.

När jag flyttat alla muffins från plåten till ett fat så kommer Erica in i köket bärandes på Claire som nu är klädd i sin bamse pyjamas och hennes hår är flätat i två små flätar på vardera sida om hennes huvud. Något Erica ibland brukar göra för att få mjuka vågor i sitt hår.

"How about we eat these and watch the latest barbie movie?" frågade jag och visar tallriken med muffinsarna. Claire nickar flera gånger innan hon och Erica glatt springer bort mot vardagsrummet.

Erica kan vara så barnslig ibland, tänker jag och skakar skrattandes på huvudet och följer efter dom in i vardagsrummet. Där inne håller Erica redan på att starta Barbie Pearl Princess (den kommer egentligen ut 2014), jag ställer ner muffinsarna på bordet och går sen tillbaka till köket för att hämta tre glas och mjölk till oss. Men precis som jag ska gå ut ur köket kommer jag ihåg att Erica vispat grädde till muffinsarna och att det fanns färska hallon och jordgubbar i kylen. Snabbt tar jag med mig det också. Det blev mycket att balansera i famnen och när Claire och Erica ser mig skrattar de åt mig.

När filmen är slut är klockan kring åtta och vi ser att Claire redan sover, hon halvligger i Ericas knä och om man är tyst kan man höra hennes små snarkningar.

Erica lyfter försiktigt upp henne och börjar gå med henne bort mot hennes rum för att lägga henne. Erica är så bra med barn, jag kommer ihåg hur vi bara några dagar innan olyckan pratat om hur vi båda var redo för barn och att det var nästa steg efter att vi gift oss. Hur vi till och med utan att berättat för någon annan ur gruppen redan börjat förbereda ett barnrum av ett av gästrummen i våran lägenhet. Men nu kommer ju inte Erica ihåg något av det. Jag hoppas att Erica snart får tillbaka sitt minne så att jag kan prata med henne om sånt här igen, för jag vill inget hellre än att spendera resten av mitt liv med henne.

---

Del tjugo!! Lite sen men här är den.

Jag kan inte göra något än att be om ursäkt för att delen kom ut så sent!

Det känns som att efter varje inlägg så ber jag om ursäkt, men det händer så mycket i mitt liv nu så antingen har jag träning, har mycket i skolan eller så har jag världens idé torka.

Men ska försöka ändra mig!

 

Imorgon börjar nationella för både mig och Erica och jag ka ju inte svara för henne, men jag är jätte nervös!

Vet inte alls hur det kommer att gå, men hoppa på det bästa.

 

Eftersom jag är sen med delen så tar vi bara fyra kommentarer till nästa del.

Kram Emma xx

 

Svar:

 

 

Prolog: 18 åriga Emily Harris är inte alls som sin 8 år äldre syster. Till skillnad från sin äldre syster Layla, dricker och röker Emily. Dessutom bryr hon sig inte vad människor tycker om henne, och lyder inte alls sin familj. 
När den kända Harry Styles visar sig i hennes liv som stora systerns pojkvän, uppstår problem. En stark relation byggs upp mellan dom, utan att någon ser eller vet. En relation så stark att inget kan komma imellan. Med ilska, smärta, svartjuka och kärlek. 

''I know we cant be together, but honestly.. I don't care''.

Snabbis inlägg just nu med lite info.

 

Har tre stora prov denna veckan (vad som är kvar av den) och kommer därför inte kunna skriva någonting då jag verkligen måste prioritera skolan just nu. 

 

Emma är iväg på fadder konfirmationssak och kan inte heller skriva just nu.

 

Ville bara slänga in detta inlägget för att berätta att nästa del kommer upp som tidigast söndag då varken jag eller Emma har tid att skriva just nu. 

 

Hoppas ni förstår,

Kramar Erica

 

 

Jag öppnar långsamt mina ögon och blinkar några gånger mot det starka solljuset. Jag gnuggar långsamt mina torra ögon samtidigt som jag gäspar stort. Min mun smakar unket och mitt huvud är tungt och dunkar svagt. Jag sträcker på mig i sängen och ser upp i det vita taket med ett svart ditmålad mönster i mitten av det, vänta va, svart mönster? Det finns inget svart mönster i någon av Nialls rum. Jag sätter mig spikrakt upp i sängen och drar upp täcket så det täcker brösten och ser mig snabbt omkring. Lika snabbt som jag inser att jag är ensam inser jag också att jag är fullt påklädd och jag låter det mörkblåa silkestäcket  falla ner till min midja och jag ser mig omkring i det stora rummet.

Jag tittar omkring i rummet, det är stort och ganska tomt. Två svarta dörrar längst väggen till höger. Dubbelsängen jag sitter i, en spegel på ena väggen vid dörren ut från rummet. En liten soffa med ett bord framför och en stor matta mitt i rummet. Det är de enda möblerna som finns i rummet. På väggarna gänger tre tavlor. En med massa streck i olika färger som måste vara någon slags abstrakt konst, en tavla av en vas med blommor som ser väldigt gammaldags ut och en talva som var ett fotografi av en gata i London i svartvitt och det enda som hade färg var den röda bussen som körde fram över gatan. Jag tittar mig runt i rummet och en dålig känsla kryper upp och bildar en boll i min mage. 

Det här är deffenetift inte Nialls lägenhet och jag undrar var fan jag är? Jag kommer inte ihåg något alls från igår, drack jag massa och har följmed en främling hem? Eller är jag kidnappad? Men då skulle jag väl vakna bakbunden i en garderob och inte i en stor dubbelsäng med silkeslakan. Jag hoppar ut till kanten på sängen och sätter långsamt ner mina bara fötter på golvet men drar snabbt upp de igen när jag känner hur otroligt kallt det är. Jag ser mig omkring och ser ett par tofflor borta vid vad jag skulle gissa är dubbeldörrar till denna persons Walk in closet.

 

Jag sätter snabbt på tofflorna för att sedan öppna dörren, jaop precis som jag trodde, en walk in closet. Dörren brevid det upptäcker jag leder in i ett badrum och efter att ha stått och luktat och vägt på tandkrämen i vad som kändes som en kvart tog jag lite på fingret, stoppade in i munnen och drog lite över tänderna för att sedan skölja ur munnen lite lätt med vatten. Ingen yrsel eller illamående uppstod och jag antar att det inte var något lugnande medel i tandkrämen. Jag öppnar den stora sovrumsdörren och genast slår doften av stekos mot mig. Jag går ut i en vit hall med näsan högt upp i luften och snart hör jag också ett fräsande ljud, något steks. Jag smyger igenom korridoren, fast den är mycket bredare, egentligen skulle jag nästan kalla det ett minivalv. Det hänger flera foton på väggarna och jag stannar till vid ett stort inramat fotografi på en lång rad leendes personer. Jag ser snabbt mig själv och Niall ungefär i mitten med Zayn och en blond tjej som håller om varandra. Någon har ritit mustasch och djävulshorn på henne och jag fnissar lågt, jag har ingen aning om vem eller vad hon gjort men jag vet att man inte ritar på ett inramat fotografi utan en anledning. Bredvid oss på andra sidan står Lou och El som håller en liten bebis i sin famn, jag måste anta att det är Claire. Liam och Harry står tillsammans bredvid Zayn och tjejen och på marken sitter en glad, liten, svart hund. Om jag inte vetat bättre skulle jag tro att Harry och Liam var ett par med tanke om armarna de har om varandra. Längst ut på vänstra sidan står tre människor jag inte har den blekaste om vem någon av de är. Det är en familj, så mycket förstår jag på hur de står, en mamma, en pappa och deras dotter. Dottern är kanske i sex-årsåldern men sen är inte mina gissningar något att lita på heller då jag är bland de sämsta i världen att lista ut åldern på någon genom att bara se på dem. 

 

 

Jag ler och skakar av mig minnet och ser på bilden ännu en gång, tjejen med djävulshornen vet jag fortfarande inte namnet på och inte heller mamman i sällskapet ute på kanten men mannen/pappan är Tom och dottern heter Lux. Jag fortsätter genom det obekanta men ändå bekanta huset. Jag har inget minne av att vara här innan men ändå känns det som om jag gått denna hallen flera gånger om. Det fräsande ljudet blir allt högre och nu känner jag också en av de underbaraste lukterna som finns, lukten av nystekta pannkakor.  

 

Jag kommer plötsligt fram till en stor öppning och ser ytterdörren framför mig. Till höger ligger vardagsrummet och på vänster sida, där ljudet kommer ifrån, antar jag är köket men eftersom det är en stor vit vägg ivägen kan jag inte se. Jag kikar ut och där ser jag en shirless Zayn stå och steka bacon i en stekpanna och en stor bunke med vad jag förmodar är smet. Jag tippar in på tårna i mina fina tofflor och ser på när Zayn gör sig redo när att slänga upp pannkakan i luften. Bäst att säga något så den inte landar i hans huvud sedan. 

"Hrm Hello" säger jag med min skrovliga röst och det är helt otroligt vad kul det är när Zayn hoppar trettio centimeter upp i luften, ger ifrån sig ett jättehögt skrik och slänger med stekjärnet så pannkakan som är i flyger upp och iväg. Jag vet inte vad jag ska kolla på så jag bestämmer mig för att följa pannkakan med blicken när den seglar iväg och med ett splaff landar i taket och fastnar där. Jag tittar snabbt på Zayn som står där med öppen mun och chockat stirrar på pannkakan som nästan hånar honom uppifrån taket om en pannkaka skulle kunna hånna någon. Där går det över gränsen för mig och jag bryter ut i direkt gapskratt. Jag skrattar så mycket att jag först får vika mig dubbel och sedan sätta mig på golvet för att inte falla ihop och tårarna forsar ner från mina ögon och jag skrattar så länge att mitt skratt till slut blir stumt och jag i slutet bara ligger i en hög på golvet och skakar. Jag hör Zayns skratt i bakgrunden när jag så småningom fokuserar på omvärlden och jag sätter mig upp och torkar tårarna från mina kinder.

"Well good morning" säger han och ler stort mot mig.

"Good morning" svarar jag glatt och tar hans utsträckta hand som hjälper mig upp och leder mig till det massiva köksbordet i trä och drar ut stolen till mig. På bordet är det uppbokat med två set tallrikar och bestick. En kanna med apelsinsaft och en burk sylt.

"Voila!" säger Zayn när han sätter ner en tallrik med färska, nylagande, fortfarande rykande amerikanska pannkakor på bordet och en tallrik bacon bredvid. "Oh, and I almost forgot" säger han när han håller på att sätta sig och går till ett skafferi bakom hans stol. Han tar någoting i sin hand som jag inte ser och går sedan fram till vasken och drar ut en låda där han plockar upp någonting mer. Jag slutar titta på honom och hans muskulösa rygg med perfekt solbränna när han vänder sig om och börjar lägga upp lite pannkakaor och några baconskivor på min gråa tallrik. Några sekunder senare ställer han fram en stor burk med nutella och skruvar av locket och stoppar i en kniv som han sedan skjuter mot mig med nöjd min.

"Smacklig måeltid" säger han på halvsvenska och jag kan inte låta bli att skratta lite åt honom, det var länge sedan jag hörde någon prata svenska och att Zayn skulle vara den som gjorde det hade jag inte trott.

"Tackar" svarar jag innan jag fiskar upp massa nutella som jag sprider på pannkakorna innan jag börjar hugga in. 

 

Vi äter i tystnad och den hade kunnat vara bekväm om Zayn inte hade nästan krypit ut ur sitt skin för att fråga mig någonting. Jag bestämmer mig för att bryta tystnaden så att han kanske också gör det.

"Delicious pancakes these mm mm" säger jag och ser upp på honom. Han sitter och tittar på mig med orolig blick och försöker spetta en pankaksbit på sin tallrik men eftersom han inte kollar missar han gång på gång. 

"How are you feeling" säger han snabbt och ganska så barskt och jag tittar ner i min mat och flyttar runt maten litegrann på min tallrik.

"Just fine" säger jag oförstående och lyfter blicken mot hans.

"Do you remember what happend yesterday?" Frågar han och jag skakar försiktigt på huvudet. What the fuck happend yesterday?! Zayn öppnar munnen gång på gång för att säga någonting och mitt hjärta bankar snabbare i mitt bröst. Vad gjorde jag? Kysste jag honom? Har jag glömt någonting viktigt vi pratade om? Varför är jag ens här? Det är ju den stora frågan. Då kommer allt tillbaka till mig. När jag satt på sängen hemma hos Niall, minnet med fotografiet, hur jag kände att jag bara var tvungen att komma därifrån i rädsla av att det nu var han som levde på min nedstängda hjärnhalva och tog nytta av att jag inte kom ihåg något. Zayn måste ha sett på min blick och halvöppna mun att kvällen kom tillbaka och tänkte precis säga något men jag räddades av ett vibrerande läte. Zayn hörde det också och tog en mobil från mitten av bordet och höll ut den åt mig så jag kunde se den stora skärmen och ansiktet med kontaktnamnet till den. Niall Horan, och det var min mobil som vibrerade i Zayns hand. Jag svalde hårt och såg in i Zayns blick och blev plötsligt rädd, skulle jag klara av att prata med honom nu när jag kommer ihåg vad som hänt?

"He's been calling all morning, I really think you should awnser him, taken from yesterday I don't think he knows where you are"

"I don't want to" svarar jag snabbt och blir förvånad över hur sammanbiten min röst låter. Zayns min blir om möjligt ännu oroligare och han lägger handen över min ihopknutna på bordet.

"Sweetheart what happend yesterday?" frågar han mjukt och tårarna kommer snabbt till mina ögon. Inte över att jag är ledsen men såfort någon använder en sådandär mjuk ton i sin röst och frågar om allt är okej och det inte är det är det som om personen trycker på en knapp och tårarna börjar strömma. Jag drar snabbt åt mig handen och lyfter för första gången kniven och börjar skära i min bacon.

"I don't wnat to talk about it" säger jag tyst och jag hör hur Zayn suckar åt mig.

"Erica..." börjar han och jag skakar på huvudet. "You know you can tell me anything love, I hate to see you like this. I wanna help" säger han och även hans ton börjar låta plågad. Men Zayn ska inte behöva vara ledsen eller lida bara för jag gör det. Jag tittar upp på honom och ser hur hans vackra ansikte nu är förvridet av oro och ledsamhet. Vi sitter där och stirrar varandra i ögonen och försöker läsa oss in i den andras huvud och med en hög suck ger jag till slut upp och berättar allt från igårkväll. Allt eftersom historien rullar på kommer fler minnen och känslor tillbaka som jag förträngt innan och i slutet sitter Zayn nästan med tårar i ögonen han också. Mina har runnit sedan länge och Zayn reste sig i mitten av historien upp för att hämta ett stort glas vatten åt mig så jag inte skulle torka ut av allt detta gråtande. Gud vad jag stör mig på det, jag brukade, vad jag kommer ihåg, aldrig vara såhär känslig och jag grät ju i princip ALDRIG. 

 

När jag avslutar historien sitter Zayn där med stum blick och tittar förvånat på mig. Jag lutar mig tillbaka och tar en klunk av min apelsinjuice och är tyst, det är Zayns tur att prata nu. Jag ser hur han bearbetar historien han precis fått höra innan han lutar sig fram och stödjer armbågarna mot bordet.

"I don't think that it is possible, he would never cheat on you, and since you were more than fine, you were about to marry eachother before your accident I don't think you should guess the worst about it. Call him and ask him, that is the only way you guys can figure this out"

Jag rycker på axlarna och som på beställning ringer mobilen ännu en gång. Jag suckar och inser att han har rätt, jag borde lyssna på Nialls version av historien också. Snabbt plockar jag upp den och reser mig upp och börjar gå iväg mot rummet jag vaknade upp i för at få lite enskildhet. Jag lyfter upp mobilen framför ansiktet och slidar upp samtalet och för mobilen mot örat.

"Hello?"

---

DEL NITTON PEOPLE!

 

Wow vad långt vi kommit ändå, känns som om vi är på 10 eller nåt haha

 

Jag och Emma har i alla fall massa planerat för de närmasta delarna så stay tuned och KOMMENTERA!

 

5+ TILL NÄSTA!

 

Pussar Erica <3 

 

Prolog: Mia Hastings var aldrig varit någon som följer reglerna. Hennes bror vet det, hennes bästa vän vet det. Alla vet det. Hon lever i ögonblicket, gör vad hon känner för och tänker på konsekvenserna efteråt. Hennes mål i livet är att leva det. Mia’s brors bästa vän, Drake O’Connel, är inte heller någon för att följa regler. Domaren som skickade honom till två års fängelse visste om det. Han är känd som ”the badboy”, festare och kvinnotjusare. Hans charm, hans utseende och hans beteende gör hans liv ganska enkelt och målet i livet var att ha kul. Efter två förlorade år i fängelse är han fast besluten att leva sitt liv och ta igen förlorad tid. Så, när dessa två slängs ihop, bägge två utan några som helst bryderier, sina egna problem och fler hemligheter än ett avsnitt av Pretty Little Liars, kan du förvänta dig en berättelse med skratt, tårar, diskussioner och olagligheter. De må bryta mot lagen, men både Mia och Drake inser att när det känns som mest fel, så är det som roligast.

Länkadress: http://storywithonedirection.blogg.se/

 

Prolog: Sofia Winston är 19 år, hon är en rätt så vanlig tjej. Ganska tråkig faktiskt. Hon bor med sina föräldrar i USA, i Phoenix. De bor i ett vitt, medelstort hus. Hon har en lillasyster som är 16, Lissa. På dagarna jobbar Sofia på ett café, lönen är okej och det är rätt kul när hennes bästis, Sara jobbar där. Utan Sara skulle livet var fruktansvärt trist. Sara och Sofia ska fara till London i 2 veckor. Huvudanledningen till att de ska fara åka till London är att de ska på One Direction konserten. Så när de fick biljetter till konserten tog de chansen att fara på en långresa till London, bara de två. Det kan ju lika gärna stanna där för alltid. Ingen bryr sig ändå om dom i USA, eller Sara har sina vänner men jag, jag har bara Sara. Jag skulle lika gärna kunna försvinna, ingen skulle sakna mig.