Gotta be you - del 15
2012-07-09 //
12:30:00 //
Gotta be you - avslutad
Vi gjorde en fistbump, sen satte jag på mig skorna och lutade mig mot väggen eftersom klockan bara var tio i sju.
Då ringde det på dörren och hela jag stelnade till.
Liam
Jag ringde på dörren och kände att jag skakade av nervositet.
Egentligen borde jag inte vara nervös, det var ju Hannah jag skulle ut med, Hannah som jag spederat varje dag med i fjorton år.
Dörren öppnades och en ängel trädde fram.
Hon var så vacker i sin rosa klänning, dom stora bruna lockarna och det glittriga sminket.
"For you" sa jag och räckte fram en bukett rosor som jag köpt på vägen hit, hon började le när hon såg att jag hade köpt rosor.
Vita rosor som jag visste var hennes favorit, hon hade fått röda rosor av alla andra killar som gett henne blommor men dom hade hon alltid slängt när hon kom hem för hon gillade inte den färgen på rosor.
"You remembered" sa hon och log stort
"Ofcourse, shall we go?" frågade jag
"Sure" sa hon och räckte Jenny rosona, tog en vit väska och gick ut.
När vi kom ner och gick ut såg jag att hon tappade hakan när hon såg att vi skylle åka i en limosin.
"After you" säger jag och visar henne vägen in i limosinen.
Dom femton inuter till tar till resturangen där vi skulle äta är vi båda två tyst, det är ingen pinsam tystnad utan en skön tystnad.
Hannah
När vi gick där på stranden kände jag mig så lycklig, så här lycklig har jag inte varit på länge.
Dejten hade varit perfekt, vi hade ätit på en jätte fin resturang, jag åt pasta som han hade betalat efter att jag hade protesterat x antal gånger.
Sen hade vi tagit en taxi till stranden där han hade fixat chokladdoppade jordgubbar, nu gick vi bara i vattenbrynet och kollade på den fina solnedgången.
Helt plötsligt stannade han och kollade mig rätt in i ögonen, hans ögon glittrade så fint.
- Hannah, since the first time I saw you I knew that you were the one for me. When you stod there with you beatiful smile, and green eyes you were so beautiful. And I want you to know that, what ever happens I love you!
Sen böjde han sig ner och pressade försiktigt sina läppar mot mina.
Det gick en stöt av välbehag genom mig, och jag la mina händer i hans nacke och pressade honom närmare mig.
Han var vad jag vela ha, han som jag så länge har väntat på, han var the one!
När vi efter ett tag särade på oss kollade jag in i hans ögon och sa:
- I love you to Liam
Dejten hade varit perfekt, vi hade ätit på en jätte fin resturang, jag åt pasta som han hade betalat efter att jag hade protesterat x antal gånger.
Sen hade vi tagit en taxi till stranden där han hade fixat chokladdoppade jordgubbar, nu gick vi bara i vattenbrynet och kollade på den fina solnedgången.
Helt plötsligt stannade han och kollade mig rätt in i ögonen, hans ögon glittrade så fint.
- Hannah, since the first time I saw you I knew that you were the one for me. When you stod there with you beatiful smile, and green eyes you were so beautiful. And I want you to know that, what ever happens I love you!
Sen böjde han sig ner och pressade försiktigt sina läppar mot mina.
Det gick en stöt av välbehag genom mig, och jag la mina händer i hans nacke och pressade honom närmare mig.
Han var vad jag vela ha, han som jag så länge har väntat på, han var the one!
När vi efter ett tag särade på oss kollade jag in i hans ögon och sa:
- I love you to Liam
*
Jag lade mig ner i sängen och log som en tok.
Nästan direkt störtade Jenny, Klara och Harry in i rummet för att jag skulle berätta.
Så jag tog ett djupt andetag och började berätta om hur han överraskade mig med en limosin, resturangen och allt.
Dom kollade på mig med stora ögon.
"You are so into him" sa Harry efter ett tag
"I'm happy for you Chihuahua! sa Klara och kollade på mig, strax efterbörjade vi båda två skratta!
Chihuahua, hade Klara börjat kalla mig när jag andra veckan i skolan i Sverige hade hotat med att slå ner skoland mobbare om han inte slutade mobba oss två.
Han trodde mig självklart inte och fortsatte, men det han inte visste var att jag hade tränat självförsvar och sen den dagen mobbade han aldrig någon igen, och så fort han såg oss sänkte han blicken och skyndade sig förbi.
Resten av kvällen satt jag, Jenny och Klara på rummet och snackade.
När det var dags att krypa i sängen tänkte jag igenom dagen igen och Liam, ja han var nog The One för mig.
Inte världens bästa del, men hann inte skriva något mer innan jag skulle fixa mig.
Hann inte heller fixa något mer tidsinställt, så ni får vänte tills på onsdag då jag är hemma igen och kran skriva en del. Men sen på torsdagen åker jag bort igen :( Så uppdateringen kommer inte va så bra nästa vecka.
+5, och jag lovar er en extra lång del på onsdag.
Gotta be you - del 14
2012-07-06 //
20:15:04 //
Gotta be you - avslutad
Jag drog på mig mina vita ballerina skror och gick ut genom dörren efter Hannah, Klara kom sekunden efter skuttandes för att få på sig sina Jefferey Campbell.
Sen gick vi med raska steg mot stan.
Hannah
"Kom med!" skrek Klara och drog mig och Jenny i rikting mot Victorias secret.
Vi hade redan varit på stan i typ 4 timmar.
Direkt störtade hon in och kollade runt bland alla saker medans jag och Jenny lugnt gick mot bh avdelningen.
Jag såg en jättegullig rosa bh med vita prickar och spets på, jag tog den och en med amerikanska flaggan på och gick mot provrummen.
Båda två pasade mig bra, så jag tog dom och gick mot kassan, påvägen tog jag också en svart spets bh.
En såndär that you can't have to many. En sån man alltid köper massa av men sen alltid har för lite av.
När jag lagt fram pengarna för att betala vibrerade mobilen i fickan.
När jag fått min påse och mitt kvitto gick jag åt sidan och tog upp mobilen.
I'll pick you up at 7pm, wear something pretty xx
Smset fick mig att le som en tok och egentligen vela jag skutta omkring, men eftersom jag var inne i en butik lät jag bli.
"Your boyfriend?" hörde jag kassörskan fråga
"No, not yet" svararde jag henne och log, då kom både Jenny och klara ut från provhytterna och gick och ställde sig vid kassan.
Snabbt betalade båda två och var framme vid mig.
"Girls, we've got a mission" sa jag med mörk, mystiskt röst "Vi måste hitta mig den snyggaste dej klänningen någonsin" sa jag normal den är gången.
När dom fattade vad jag menade började båda två skriva och hoppa runt inne i affären, sen drog dom mig i varsin hand mot Forever 21.
Där inne kollade vi runt i säkert 20 minuter innan jag hittade den, den perfekta klänningen.
"Klara, Jenny jag har hittat den!" skrek jag så det lät i hela butiken, när jag kom på vad jag hade gjort kände jag hur mina kinder blev rödara och rödare.
Jag kollade runt i butiken och din min förskräckelse kollade nästan alla på mig.
"Var är den perf...." började Jenny när hon kom runt ställningen där klänningen hängde " Du ser ut som en..." började hon men Klara avbröt henne när hon kom fram.
"Tomat" fortsatte hon.
"Jag vet, men skit i det kolla klänningen" sa jag och visade dom den.
"Rawr, han kommer falla hårt för dig i den därt" sa Jenny och klöste i luften, jag och Klara bara skrattade åt henne.
"Hehe, men du... vad var det där med Zayn imorse?" frågade jag och blinkade innan jag styrde stegen mot provhytterna.
"Haha, han gav mig en såndär typisk kill kommentar så jag vela sätt dit honom." svarade hon enkelt och ryckte på axlarna.
"Så du gillar honom inte?" frågade jag och gick in i en ledig provhytt.
"Visst han är så jävla snygg, men han har gf." sa hon
"Så du gillar honom?" sa jag finurligt, för hon svarade ju inte på frågan.
"Nope, inte än i alla fall" hörde jag henne säga utanför hytten.
Jag gick ut ur provhytten och visade dom klänningen som jag fått på mig.
"Rawr" sa Jenny igen och klöste i luften, igen.
Jag skrattade lätt åt henne och gick in i provhytten igen.
"På tal om killar... hur går det med Freddie då Klara?" frågade jag
Freddie, eller Fredrik som han egentligen heter, har varit Klaras stora crush så länge jag har känt henne och för några månader sen började dom messa.
"Tja... om man säger såhär, nu längre är han inte kände som Freddie skolans snyggaste kille utan Freddie han som är tillsammans med Klara" sa hon, och jag kan föreställa mig att hon ler.
"Iiiiiiiih!!!" skrek jag "Jag är så glad för din skull" sa jag och kramade om henne när jag gick ut ur provhytten.
Jag tog upp mobilen för att kolla vad klockan var, 4.47pm alltså bara typ två timmar tills dejten.
"Girls, det är två timmar tills dejten vi måste hem. NU!" sa jag och skyndade på stegen mot kassan.
Jag stressade damen bakom kassan ganska mycket medans Klara och Jenny gick ut för att fixa oss en taxi.
Jag hoppade in i taxin när jag kom ut, sa adressen och hoppade ut när den kom fram.
Vi rusade upp för trapporna eftersom dom fortfarande inte hade lagat hissen, vilket jag tvivlade på att dom någonsin skulle göra.
Medans vi alla tryckte oss igenom dörren samtidigt kom Harry fram till oss.
"How was the sho...." började han
"Great, don't have time to talk" avbröt jag och skyndade in efter Klara och Jenny.
"Jenny lägg fram klänningen och rena underkläder, Klara värm platt och locktång medans jag går och duschar.
"Okej, sir" sa som i mun på varandra.
Jag tog fram min handuk som låg unders i garderoben sen sprang jag in på mitt och Harrys badrum.
På tio minuter hann jag shamponera håret, balsamera håret, tvåla in mig och raka mig, rekord!
Jag klev ur duschen och torkade av mig innan jag lindade handduken runt kroppen.
Sen gick jag ut ur badrummet och fram till sängen där Jenny lagt fram underkläderna, hon hade lagt fram min nya rosa bh med ett par matchande trosor.
Jag tog på mig dom och gick och ställde mig framför Klara där hon stog redo med hårtorken.
När håret var torrt satte jag mig på golvet framför Jenny som lagt ut allt mitt smink på golvet.
Medans Jenny sminkade mig plattade Klara mitt hår lite lätt, när det var plattat började hon göra stora Hollywood lockar i det.
Sminkningen var enkel men snygg, lite mineralpuder, rouge, vit glittrig ögonskugga, mascara och lite läppglans.
När Klara lockat färdig håret drog hon vant fingrarna genom det för att sprida på lockarna lite, det var nämligen så att Klara utbildade sig till frisör.
"Jenny, kan jag låna dina vita ballerina skor?" frågade jag, men jag var redan halvägs mot hallen.
"Javisst gumman" svarade hon
Nu var det bara att hitta dom i... högen av alla skor. Aha, där var dom.
"Wow!" hör jag bakom mig. Bakom mig står Harry och resten av killarna minus Liam då.
"Is it a good or a bad wow, cause I don't have time to change" sa jag stressat och kollade på killarna.
"Take it easy favorite, you look beautiful." sa Harry och gick fram för att puss mig i pannan, men jag böjde mig unden.
"Sorry favorite, but I don't want you to destroy my make-up." sa jag och skrattade lite åt hans förvånade min.
"Don't you dare to destroy it!" ropade Jenny som kom ut springades ur rummet, hon sprang genas fram till mig för att kolla den.
"Vänta!" skrek hon och sprang tillbaka in på rummet, men kom ut efter en sekund igen med mineralpudret i handen.
Hon började borsta runt det i locket innan hon applicerade det i mitt ansikte, samtidigt kom Klara ut med hårsprayen.
Hon började spruta och lyfta på något lock här och var.
När hon och Jenny var klar med mästerverket kollade dom gillande på mig.
Vi gjorde en fistbump, sen satte jag på mig skorna och lutade mig mot väggen eftersom klockan bara var tio i sju.
Då ringde det på dörren och hela jag stelnade till.
Äntligen! Har hållt på att skriva om delen jätte länge med fick alltid några avbrott.
Ska fixa några tidsinställa eftersom jag åker bort imorgon.
Så.. +5 nu då!
Gotta be you - del 13
2012-07-04 //
12:31:32 //
Gotta be you - avslutad
Efter det sa vi godnatt och jag somnade nästan på en gång.
Livet var perfekt just nu, jag hade mina bästa vänner här, min kusin och Liam, jag vet inte om man kan säga att vi var tillsammans men något var vi definitift.
Jenny
När jag vaknade nästa morgon var det för att Hannah och Klara hoppade på mig och skrek.
"Kom igen sjusovare, idag är det SHOOOOPPINGGG!!" skrek dom i kör
"Okej" sa jag bara och följde med som till köket där vi gjorde pannkakor till frukost.
Ingen sa något medans vi åt utan vi lät helt enkelt maten tysta munnen.
Fast Klara såg ut som om hon inte sett mat på flera veckor, hon bokstavligt talat skyfflade in pannkakorna i munnen.
Sen stoppade hon in en ny utan att tugga den andra, svalde hon don hela eller?
När hon märkte att vi satt och kollade på henne kollade hon upp.
"Vad?" frågade hon med mat i munnen
"Tuggar du maten innan du sväljer?" fråhade jag
"Haha" sa hon sarkastiskt "Jag är hungrig, låt mig vara det" tillade hon sen och gav oss ett litet leende.
När vi var klara stoppade vi in i diskmaskinen och gick in i Harrys rum för att göra oss klara.
Hannah och Klara blev klar ganska snabbt med vad dom skulle ha på sig, men för mig därimot tog det längre tid.
Klara hade på sig ett vitt linne med något mönster på, en rosa kjol som hon dragit upp til under brösten till det hade hon ett gult bält på sig.
Hannah hade på sig ett par vita spets/ virkade shorts, ett blått linne med en kofta över fast koft ärmarna hade hon dragit upp ovanför armbågarna till det hade hon några ringar och halsband.
Jag hade fått på mig ett par slitna jeans shorts.
I Hannahs garderob hängde en jätte gullig blus, som jag bara måsta låna så jag sprang ut till Hannah och Klara som satt och väntade i köket.
"Hannah, kan jag låna din...." men jag avbröt mig snabbt när jag kom in i köket.
Det var inte bara Hannah och Klara som satt där utan alla killarna också, jag kände att jag rodnade.
Hannah och Klara började skratta åt mitt tomat ansikte.
"I was just.. gonna.. erm.." jag försökte stamma fram en mening. "Hannah, hjälp" bad jag henne.
"Vad var det du vela då? frågade Hannah och gick fram till mig och följde med mig till rummet.
"Kan jag få låna din blus? Den där vita med blommor på?" frågade jag och gjorde hundvalps ögon.
"Ofcourse!" sa hon och tog ner den från galgen och räckte över den till mig.
Snabbt drog jag på mig den och tog min väska med mig ut i köket dör Klara satt kvar.
"Redoooo?" frågade Hannah och gick fram till Klara och drog med henne.
"Jao" svarade Klara och hoppade upp på Hannahs rygg.
"Jenny, I see that you've got some clothes on, I liked it more before." sa Zayn och blinkade mot mig.
Utfrån hallen kunde jag höra Hannah och Klara skratta, för att inte verka helt efterbliven var jag tvungen att komma med en kommentar tillbaka.
"You mabye will see it more.." började jag och gick närmara så jag stod ansikte mot ansikte med Zayn "but not now" sa jag och vände mig och och gick därifrån.
I hallen låg Hannah och Klara på golvet och skrattade och ifrån köket kunde man höra killarnas busvisslingar.
Självklart visste jag att Zayn hade tjej, men jag önskar att han inte hade haft det han var ju så snygg.
Jag drog på mig mina vita ballerina skror och gick ut genom dörren efter Hannah, Klara kom sekunden efter skuttandes för att få på sig sina Jefferey Campbell.
Sen gick vi med raska steg mot stan.
Jag hinner tyvärr inte skriva mer nu för vi ska ut till stugan igen, vi har varit hemma en halv timme/ 45 minuter nu och jag har suttit och tokskrivit undertiden.
Jag kommer hem igen imorgon/ torsdag och då kommer jag skriva en del + fixa massa tidsinställda, för på lördag är jag inte hemma och kommer hem på tisdagen sen på torsdagen åker jag bort och är borta tills söndagen.
Men.. har inga kommentars "krav" denna gång, men era kommentarer gör mig sååå glad!
Gotta be you- del 12
2012-06-28 //
23:16:54 //
Gotta be you - avslutad
"Who is it?" frågade Louis nyfiket.
Jag tog ett djupt andetag och funderade på om jag skulle berätta, jag tror inte min röst skulle hålla.
Så jag höjde handen och pekade rätt på Liam, samtidigt som jag log och väntade på allas reaktioner.
bild 1: Hannah's pizza bild 2: Hannah, Klara och Jenny
Alla utom Harry och Liam verkade förvånade, för Liam hade jag ju berättat för men Harry känner mig utan och innan så han måste ha listat ut det.
Fast något i Nialls blick gjorde att han såg lite förkrossad ut, han kanske hade haft känslor för mig ändå.
Längre han jag inte tänka för Louis skrek så jag rycktes ur mina tankar.
"I knew it!" skrek han
"You did?" frågade Zayn och tvivlade nog starkt på Louis ord.
"No, but I knew Liam loved her" sa han stolt.
"He is so right" sa Liam som inte hade släppt mig med blicken.
Jag reste mig upp och kollade Liam rakt i ögonen, dom där underbara bruna ögonen.
Liam började sakta gå mot mig utan att släppa mig med blicken, framme hos mig öppnade han munnen för att säga något.
"Hannah I have never met a person that is more complicaded than you, but thats just one of many things I love with you. I don't know where to start, your smile, your eyes, your laugh everything with you is perfect. I thought I had lost you forever before, but then you came trough the door with Harry and my heart just screamed out: Don't let this chance go, cause you will regret it. And I'm not gonna let it go" med dom orden lutade han sig långsamt mot mig.
Sekunden efter pressades hans läppar mot mina.
Det exploderade inom mig och det gick en stöt av välbehag genom mig, det var det här jag alltid drömt om, vi två bara vi två.
Mina händer sökte sig automatiskt upp till hans nacke, där jag placerade dom och tog tag i dom så jag höll honom i ett grepp som han inte skulle ta sig ur.
Efter ett tag harklade sig Harry som i en gest att han in vela se sin kusin och bästavän kyssas längre, vilket jag i och för sig kan förstå.
Vi slutade kyssas men vi bröt inte ögonkontakten.
"I knew my plan were awesome, but this was kinda change of what I thought" sa han för sig själv.
"What was your plan exactly?" frågade jag och bröt ögonkontakten med Liam för att kolla på Harry.
"To get you and Liam together, cause I couldn't stand see you so sad that you were without eachother." svarade han.
Syntes det så tydligt på mig och Liam att vi behövde varandra?
Alla stod tysta ett tag, det såg ut som om dom funderade på vad som just hänt, efter ett tag blev det jobbigt så jag var tvungen att säga något.
"I'm hungry" utbrast jag och Niall samtidigt.
Vi kollade på varandra och bröt sen ut i ett stort skrattanfall, dom andra var inte långt efter med att skratta dom med.
Harry beställde hem pizza som försvann väldigt fort, sen resten av dagen spenderade alla framför tv:n fast efter ett tag gick Zayn som skulle träffa sin tjej Perrie.
Jag slog igen ögonen och måste ha somnat för när jag vaknade igen var det av att Liam och Harry skakade på mig och sa att dom gjort frukost åt mig.
Dom betedde sig väldigt konstigt, dom liksom passade upp på mig hela dagen.
När klockan närmade sig 6 frågade dom om vi inte kunde sjunga singstar, sagt och gjort så blev det singstar.
Dom ringde dom andra killarna så dom också kunde vara med, och efter bara 5 minuter satt alla och kollade på Niall som sjöng.
Men när det blev min tur att sjunga tvekade jag, vem vill sjunga efter världens kändaste pojkband liksom?
Efter ett tag hade dom övertalat mig, så jag sjöng "She will be loved", jag brukade sjunga den med Klara när vi var med varandra Jenny kan ha hört mig sjunga den också men aldrig högt.
Beauty queen of only eighteen
She had some trouble with herself
He was always there to help her
She always belonged to someone else
I drove for miles and miles
And wound up at your door
I've had you so many times but somehow
I want more
She had some trouble with herself
He was always there to help her
She always belonged to someone else
I drove for miles and miles
And wound up at your door
I've had you so many times but somehow
I want more
När jag skulle börja sjunga refrengen, var det några andra som sjöng istället.
Det var tjejröster, så jag vände mig förvirrat om och i dörröppningen stog Klara och Jenny.
Jag blev så glad så jag släppte micken jag höll i och skrek rätt ut, vi började gensat prata en massa.
Killarna kollade oförstående på oss eftersom vi pratade på svenska (Jenny kommer ursprungligen från Sverige, om jag inte sagt det).
"Translation?" frågade Louis
"You wish!" sa jag och log.
Vi satte oss tillrätta i soffan och fortsatte prata, och när klockan hade blivit halv elva satt jag lutad mot Harry som satt bredvid mit i soffan.
"Jag har något att säga er tjejer" sa jag och log mystiskt.
"VAD?!" skrek dom båda och kastade sig över mig, killarna kollade konstigt på oss.
"Idag kysste Han mig" sa jag nöjt och log.
"LIAM?!" skrek båda rätt ut.
Liam, och dom andra killarna, stirrade nu på dom eftersom vi sagt ett namn dom kunde.
"Käften, dom fattar ju vad vi pratar om när ni skriker hans namn. Men JAAAA LIAM!!!" till en början försökte jag hålla lugn profil men mot slutet klarade jag inte av det längre.
Dom bokstavligen kastade sig på mig för detaljer, men det slutade med att vi alla ramlade ner från soffan och hamnade i en klump på golvet.
Jag berättade så detaljerat jag kunde, dom gav mig medlidna blickar när jag berättade datumet och vad jag gjort.
När jag var klar var det killarnas tur att kasta sig över mig.
"What did you say?" "You mention Liams namne" "Did you talk about me?" frågorna haglade över mig.
"Okay, SIT!" sa jag efter ett tag och konstigt nog satte sig alla. "I told them about today, and I can have mentioned the kiss" sa jag och började automatiskt le när jag pratade om det.
Klara och Jenny aww:ade åt mig, jag svarade med att kasta en kudde på dom.
Liam drog ner mig så jag satt i hans knä, sen kysste han mig igen och även nu aww:ade Klara och Jenny.
Men den här gången kastade jag inte en kudde på dom för jag var upptagen med annat.
Klockan nio gick alla hem till sig och jag, Klara och Jenny in på mitt och Harrys rum.
Harry skulle sova inne hos Louis medans tjejerna var här, han och dom hade planerat allt bakom min rygg så dom skulle stanna en vecka men sen komma tillbaka senare.
Vi bytte om till våra pyjamasar som vi köpt i vintras när Jenny följde med mig till Klara i Sverige på jullovet.
Det var ett par mjukisshorts med en stor tröja till där det stog Swedish Style, jag hade en turkos, Klara en rosa och Jenny en lila.
Sen satte vi oss i Harrys dubbelsäng där alla skulle sova, och snackade.
Vi snackade nog tills klockan var ett, sen lade vi oss ner.
"Shopping imorgon?" hörde jag Jenny viska.
"Absolut" svarade jag och Klara i mun på varandra.
Efter det sa vi godnatt och jag somnade nästan på en gång.
Livet var perfekt just nu, jag hade mina bästa vänner här, min kusin och Liam, jag vet inte om man kan säga att vi var tillsammans men något var vi deffenitift. (?)
Förlåt att den kommer så sent, men jag har varit med Emma hela dagen.
Men nu är Klara och Jenny med, vad tycker ni om det?
Vi kör samma igen, 5+ och nästa del kommer imorgon.
Gotta be you - del 11
2012-06-25 //
16:50:23 //
Gotta be you - avslutad
Snabbt drog jag av mig kläderna och på med en förstor tröja som jag var ganska säker tillhörde Niall, jag borstade tänderna och håret, sen kröp jag ner i sängen under täcket.
Den natten drömde jag om Liam.
Med trötta steg gick jag mot köket för att fixa frukost.
När jag vaknat var det förvånatsvärt tyst i lägenheten, killarna brukar alltid vara här och äta frukost eller oftast väckte dom mig på dom obehagligaste sätten.
Ibland hoppad dom i min säng, kastade vatten på mig, sprutade saker på mig, men nu var det knäpp tyst... nästan kusligt tyst.
Jag tassade in i köket och hittade en lapp där det stod: We are so sorry Hannah, they called us an wanted us to do a signing in Brighton, hope it's OK?! We'll be back tomorrow, there is money on the table. xx Harry and the lads
Great, ensam.. tänkte jag
Så jag stoppade in en film i DVD spelare och satte mig tillrätta i soffan.
Jag måste ha somnat för nästa gång jag slog upp ögonen var klockan 5 på morgonen, dagen efter.
Jag kände mig på väldigt bra humör så jag drog på ett par slitna jeansshorts, ett vittlinne med en kofta över som jag kavlade upp armarna på och såklart några acessoarer, sminkade mig lätt med lite kajal och mascara.
Håret gjorde jag en fläta av och la på ena sidan.
När klockan närmade sig 12 fick jag ett sms av Harry där det stod att dom skulle vara hemma om tre timmar, men när jag såg datumet som visades på skärmen försvann mitt leende och mitt glada humör sjönk snabbt.
Jag gled ner mot väggen och började gråta, så satt jag i två timmar och bara grät innan jag bestämde mig för att göra det.
Så jag gick ner till Nialls lägenhet och tog en av hans gitarrer och sprang upp till Harrys igen.
Där la jag ner gitarren vid väggen och gick vidare mot badrummet där jag plockade åt mig min rakhyvel och tog ett rakblad, sen gick jag och satte mig vid väggen och sakta satte jag rakbladet mot handleden och tröck till.
Det sved när bladet gick igenom huden, men jag fortsatte ändå.
Några minuter senare hade jag skärsår på båda armarna och det rann blod ner för mina handleder och droppade ner på golvet, golvet blev fyllt med bloddroppar och några drog jag fingarna igenom så att dom bildade streck på golvet.
Jag tog ett djupt andetag och tog upp gitarren och drog några ackord sen började jag sjunga och spela.
Skies are crying, I am watching
Catching teardrops in my hands
Only silence, as it's ending, like we never had a chance.
Do you have to make me feel like, there's nothing left of me?
You can take everything I have
You can break everything I am
Like I'm made of glass
Like I'm made of paper
Go on and try to tear me down
I will be rising from the ground
Like a skyscraper, like a skyscraper
As the smoke clears
I awaken and untangle you from me
Would it make you feel better to watch me while I bleed
All my windows, still are broken, but I'm standing on my feet
[ Lyrics from: http://www.lyricsmode.com/lyrics/d/demi_lovato/skyscraper.html ]
You can take everything I have
You can break everything I am
Like I'm made of glass
Like I'm made of paper
Go on and try to tear me down
I will be rising from the ground
Like a skyscraper, like a skyscraper
Go run run run I'm gonna stay right here
Watch you disappear yeah
Go run run run yeah it's a long way down
But I'm closer to the clouds up here
You can take everything I have
You can break everything I am
Like I'm made of glass
Like I'm made of paper
Ohh
Go on and try to tear me down
I will be rising from the ground
Like a skyscraper, like a skyscraper
Like a skyscraper, like a skyscraper
Like a skyscraper
Catching teardrops in my hands
Only silence, as it's ending, like we never had a chance.
Do you have to make me feel like, there's nothing left of me?
You can take everything I have
You can break everything I am
Like I'm made of glass
Like I'm made of paper
Go on and try to tear me down
I will be rising from the ground
Like a skyscraper, like a skyscraper
As the smoke clears
I awaken and untangle you from me
Would it make you feel better to watch me while I bleed
All my windows, still are broken, but I'm standing on my feet
[ Lyrics from: http://www.lyricsmode.com/lyrics/d/demi_lovato/skyscraper.html ]
You can take everything I have
You can break everything I am
Like I'm made of glass
Like I'm made of paper
Go on and try to tear me down
I will be rising from the ground
Like a skyscraper, like a skyscraper
Go run run run I'm gonna stay right here
Watch you disappear yeah
Go run run run yeah it's a long way down
But I'm closer to the clouds up here
You can take everything I have
You can break everything I am
Like I'm made of glass
Like I'm made of paper
Ohh
Go on and try to tear me down
I will be rising from the ground
Like a skyscraper, like a skyscraper
Like a skyscraper, like a skyscraper
Like a skyscraper
Jag drog det sista ackordet och kollade upp och mötte killarnas blickar.
Först var dom förvånade och entusiastiska, men sen såg dom alla bloddroppar och deras blickar blev genast oroliga och chockade.
Harry var den första som utalade sig, men det var inte speciellt tröstande.
"You started again? How could you, after everything Klara and I did?!" skrek han mot mig, han hade alltså inte sett vilket datum det var.
Jag reste mig upp och torkade av handlederna mot benet, sen mötte jag först killarnas blickar som fortfarande visade chock sen mötte jag Harrys som visade besvikelse och ilska.
"You... weren't there toda.... today" jag tog ett djupt andetag och försökte få rösten stadig "You weren't there today, today when... I needed you the most... sa och darrade på rösten.
"So it's just today, the other days when you're feeling this way, how about then?" sa han spydigt
"Yes, it's just today. Cause today.... was the day my..... parents.. di.. died, and you weren't there!" skrek jag åt honom, dom andra drog efter andan och hans blick blev genast ledsen och med några få steg var han framme vid mig och kramade om mig.
Mina ben vek sig och jag sjönk ihop på golvet och grät, jag grät och grät.
Ingen vågade röra sig inte ens Harry, men efter några minuter reste jag mig upp och kollade på Harry och sa:
"I'm sorry I did it, I just didn't wanted to feel that pain, the pain I get when I cut myself is easier to handle"
"It's okay, it's my foult I shouldn't left you alone on this day" sa han och kramade om mig
"But you sang, sience when?" fortsatte han, antagligen för att byta ämne
"I have always loved it, but I never let people hear me. It's only one person who knows I can sing, and he is standing right there" när jag sa det sista pekade på på Liam.
"We used to sit by the lake and play guitar and sing, we could sit there til the middle of the night. I miss those days, those days when everything was good and my heart weren't broken" sa jag och det började bränna bakom ögonlocken.
"You're heartbroked?" frågade Niall
"Yes, cause the one my heart always belonged to cut me out of his life" sa jag och kollade ner "But it's getting better" fortsatte jag och kollade upp.
"Who is it?" frågade Louis nyfiket.
Jag tog ett djupt andetag och funderade på om jag skulle berätta, jag tror inte min röst skulle hålla.
Så jag höjde handen och pekade rätt på Liam, samtidigt som jag log och väntade på allas reaktioner.
Sådär jah, ni fick en del idag!
Dels för att min kompis Emma spammade mig på sms om det (plus att jag gärna inte vela bli ankbiten xD)
Hahah, närå ett skämt mellan mig och en kompis.
Och låten hon spelade var Skyscraper - Demi Lovato
Kommentera vad ni tycker, och 5+ (från olika IP adresser) för nästa del imorgon. ;)
Gotta be you - del 10
2012-06-24 //
21:07:39 //
Gotta be you - avslutad
- I know you don't sleep, but I'm not going to take this now. But tomorrow you and I are going to talk. sa han sen pussade mig han på pannan och mumlade ett gonatt.
Jag låg och tänkte på Harry, Liam, Niall och mig själv, jag somnade nog inte förns två timmar efter att jag sagt gonatt till Harry.
Jag låg och tänkte på Harry, Liam, Niall och mig själv, jag somnade nog inte förns två timmar efter att jag sagt gonatt till Harry.
En vecka senare
Harrys perspektiv
För några daga rsen hade jag försökt pratat med Hannah om vad som hade hänt på stranden den där dagen.
Hon hade undvikigt att svara, vilket var väldigt konstigt för vi berättade allt för varandra!
När jag gillade någon tjej, var hon den första som fick veta, vi brukade sitta i timmar och prata om sånna saker och att hon nu håller på och undanhåller saker känns inte bra.
Plus att om hon gillade Niall skulle ju hela min plan med att få ihop henne och Liam inte fungera.
Men idag var dagen, dagen då min plan skulle gå i verket.
Jag rycktes ur mina tankar av att Hannah började röra sig i sängen bredvid mig.
- Morning favorite. sa hon och pussade mig på kinden sen reste hon sig upp och gick mot badrummet.
Dags att börja.
Jag drog iväg ett sms till Liam där det stog Come to Louis and my apartment, NOW x i hopp om att han skulle komma ganska fort.
Sen drog jag på mig ett par mjukisar och gick ut ur rummet, jag hörde hur en dörr ute i trapphuset smälldes igen så jag sprang snabbt in i det andra badrummet som hade dörren mot min dörr.
Jag stängde dörren, men inte helt.
- Harry! hörde jag Liam ropa
- In my room. svarade jag och då hörde jag att duschen stängdes av och Liams steg i lägenheten.
Perfekt!
Genom springan såg jag hur Liam gick fram till mitt rum och öppnade dörren, sen Hannahs skrik och Liams röda ansikte som störtade ut till köket samtidigt som han hasplade ur sig ett 'förlåt'.
Då passade jag på att gå ut ur badrummet och in i köket.
- Man, you're so dead! Your sister were half naked in there! sa han och stirrade på mig
- Ops! sa jag bara och började göra en macka till frukost
- How about that just you and I would eat lunch, as apologize (?) sa jag och log
- Okay... Starbuck, 12am the usually table. sa han och gick ut genom dörren.
Jag bredde en till macka och la mina mackor på en tallrk och gick in till rummet jag och Hannah delade på nu.
- Nice! sa jag gillnde och la till en busvissling när jag såg Hannah.
- You're so wierd, you know that? sa hon och gick fram till mig där ajg hade satt mig på sängen.
Jag trodde hon skulle krama mig så jag sträckte ut armarna, men istället gav hon mig en fejkad bitchblick och tog en av mina mackor istället.
- Can't just you and I do something today. sa hon och lade sig ner på sängen med sitt huvud i mitt knä.
Det var nästan som om hon vela att min plan skulle gå.
- Sure, how about lunch at Starbucks? frågade jag
- Oki doki. sa hon på svenska men hon hade lärt mig vad det betydde.
För i mina öron lät det ungefär som japanska.
- 12 o'clock? la jag till
Hon nickade och log mot mig.
- So what do you think of the guys? frågade jag i hopp om att få lite info.
- They are SO wierd, but I think I have come closest with Niall and Louis. svarade hon glatt.
- Louis? frågade jag förvånat, jag hade nästan aldrig sett henne tillsammans med Louis.
- You know, you sleep wery long. So me and Louis usually talks when we eat breakfast. sa hon enkelt
- So how about Niall? frågade jag och helt plötsligt blev hon väldigt stel och orolig.
- His... very funny. sa hon efter att hon funderat ett tag.
- Hannah, I know you're lying to me. And that you lie to me kills me more than anything else! sa jag och kollade på henne
- Okay, I think I like him. Hi's humor, hi's smile and not to talk about hi's eyes. sa hon och drömde sig iväg lite i slutet
- But do you feel that magical feeling when he looks at you? frågade jag och hoppades på ett nej
- Hm... I have never though of that, but no I don't think so. sa hon och stirrade in i väggen.
Jag kände att jag pustade ut, hon måste ha märkt det för hon började skratta.
- You don't wnat be to LIKE your friends?! sa hon och betonade like.
- It's not that, It's just that I can't see you and Niall together. sa jag och hoppades hon skulle köpa den.
- Mabye your right. sa hon och funderade
The clock is soon eleven, so you better get ready if you want to make it to that lunch. sa jag skämtsamt.
Hon flög upp ur sängen och började rycka i olika klädesplagg, som hon hade i min garderob som vi numera delade på.
Liams perspektiv
Klockan var fem i tolv och jag var alldeles strex framme vid Starbucks.
Jag såg honom genom fönstret, dom där lockarna skulle jag känna igen överallt.
Jag gick fram till kassan och beställde en kaffe och en ost macka
När jag fått mitt kaffe och min macka såg jag något som gjorde mig förvånad, det som förvånade mig var att han satt med någon, någon med liknande lockar.
Hannah..
Men nu var det försent för att vända för nu hade han sett mig och vinkade mig till sig.
- Liam come and join us. sa han med en överdrivet leende.
Hannah verkade inte vara lika förtjust i idéen som Harry var, men det verkade han inte märka, faktum är hon hon inte har pratat med mig sen den där dagen vi var ute och sprang.
När jag nickade svagt satte Hannah sin väska på platsen bredvid sig som att visa att jag inte skulle sätta mig bredvid henne.
Så jag slog mig ner bredvid Harry men fick snabbt resa mig upp för att Harry måsta gå på toaletten.
En lång pinsam tystnad följde, och efter tio minuter hade Harry fortfarande inte kommit tillbaka, så jag var tvyngen att fråga Hannah.
- Do you think Harry is stuk in the toilet? frågade jag Hannah skämtsamt.
- No, hi has left so you and I can talk. sa hon en aning irriterat.
- Okay.. Hannah I know you're mad and disapointed, but it breaks my heart to see you like that. sa jag
- Liam, you don't know a thing how it is to have a broken heart. sa hon hårt och fortsatte kolla ut genom fönstret men jag tyckte jag såg en antydan till tårar i hennes ögon.
- How do you know that? frågade jag och förvånades över hur irriterad jag lät
Because.. I love you! More than a friend, since I was eleven I have dreamed about how it would be to kiss you or to be called your girlfriend. Every girl you meet, maked me wanted to die, cause I knew that it would never be me, but as long as I was near you I feelt lucky. Then I moved and you stopped call, and my life turnet to a living hell. I didn't eat for a week, I still don't eat normal, I cut myself a cuple of times. I even carved in your name on my arm, in hope that you still would be near me.
Nu forsade tårarna ner för hennes kinder, och hon kollade ledsamt på mig.
Skuldkänslorna kom över mig och jag insåg vad jag faktiskt gjort mot denna underbara person.
Men jag kunde inte sluta le över att hon faktiskt älskade mig, hon älskade mig inte som sin bästa vän utan hon älskade mig.
- I love you to. sa jag tyst.
- You do? frågade hon tveksamt.
- Since the first day I saw you I knew that you were special, but not until I was thirteen I realized that everytime someone asked me if you were my girlfirend I so badly wanted to say yes, but you wasen't.
I only dated those girls cause I thought you werent interested of me. sa jag
Hon kastade sig över bordet och kramade om mig.
- I have missed you Liam. viskade hon i mitt öra.
- I've missed you to, but come on let's go home and kill Harry. jag jag och vi började gå hem.
Hannahs perspektiv
När vi kom innanför dörren hörde vi hur alla satt i vardagsrummet, och när vi kom in där kollade alla på oss med frövånade och oroliga blickar utom Harry som bara så nöjd ut.
Jag gick fram till honom och kollade ner på honom där han satt i soffan.
- Hazza, you're going down. sa jag och sprutade ner honom med grädde som vi hämtat hos Liam innan. (det är såndär sprutgrädde, som finns på sprutflaska)
Liam var snabbt framme och sprutade han också.
Efter ett tag hade vi sprutat grädde över hela Harry och soffan, och nu stog alla coh skrattade åt Harrys förvånade utryck.
- Was that necessery? frågade han
- Yeah, cause you leaved me at Starbucks with Liam, that was you insane plan from the beginning. You are gonna pay for that later. sa jag
- But for now it's cool, cause your plan acutally made us friend again. lade jag till och log
- You are?! That's fantastic. sa han och kastade sig över mig i en kram.
På något sätt blev det så att vi spelade Twister, och vi körde allihopa utom Zayn som stog och snurrade.
Alla var huller om buller, jag måste nog ha haft det lättast eftersom jag var ganska vig med hjälp av dansen.
- Left hand on.... blue! sa Zayn och när Niall skulle flytta sin hand till blå tappade han balansen och ramlade ovanpå oss andra så föll ner i golvet.
Liam som var strax ovanför mig trycktes hårt mot mig, och hans huvud var någon millimeter ifrån mitt vilket gjorde att hans läppar praktiskt taget nuddade min.
Jag kunde känna lukten av han minttabletter, just sådär skulle jag kunna stanna.
Men självklart skulle alla flytta på sig och då flyttade sig även Liam och mitt lilla paradis försvann, sen kände jag ingen lust att hålla på nå mer.
Så jag sa godnatt till killarna och gick in till mig och Harry.
Snabbt drog jag av mig kläderna och på med en förstor tröja som jag var ganska säker tillhörde Niall, jag borstade tänderna och håret, sen kröp jag ner i sängen under täcket.
Den natten drömde jag om Liam.
Hoppas ni gillar den, själv är jag inte riktigt nöjd.
Skulle bli väldigt glad om ni kommenterade mer, så vi gör såhär:
5 kommentarer och nästa del kommer redan imorgon :)
Gotta be you - del 9
2012-06-20 //
12:00:00 //
Gotta be you - avslutad
Jag hann fixa ett tidsinställt inlägg :)
Harrys perspektiv
Så på nåt sätt måste jag få dom att erkänna sina känslor för varandra, så dom kunde vara lyckliga.
Jag la mig enr bredvid Hannah som redan hade somnat och tänkte.
Efter ett tag började en plan formas i mitt huvud.
Jag somnade med ett leende på läpparna.
Liams perspektiv
Jag hade sårat henne, djupt.
Hur kunde jag vara så dum så att jag slutade svara henne, även om jag trodde att det var det bästa.
Jag kommer tydligt ihåg hur hennes leende fick mig att le varje gång.
Jag satt så djupt inne i mina tankar att jag inte märkte att Louis och Hannah kom in i köket, Louis drog något av sina vanliga tråkiga skämt.
Men Hannah verkade tycka det var roligt för hon bröt ut i ett garv.
Hennes skratt var så vackert, det klingade så vackert.
- Liam?
Louis rop fick mig ur mina tankar.
- Huh?
- Didn't you listen to me? frågade han och spelade sårad
- No, what did you say? frågade jag
- How about that we go to the beach today? sa han gillande
- Yeesss! skrek Niall och Zayn som precis kommit in i rummet
- Sure! sa jag
- I'm going to wake Harry up, someone who want to help me? frågade Hannah
- I know! skrek Louis och sprang iväg mot badrummet.
Vi hörde hur vattenkranen slogs på och hur det rann, efter ett tag kom han tillbaka med en hink med vatten i.
Sen smög vi allihopa in i Harry och Hannahs rum med Hannah och Louis i täten.
Precis när Louis skulle hälla vattnet på Harry, så störtade Hannah fram och stoppade honom.
- Wait. viskade hon
Sen vänte hon sig om och plockade upp en kudde, nalle och sin pyjamas från sängen sen la hon det i garderoben.
- Now. viskade hon
Nästa sekund hade Louis hällt allt vatten på Harry och alla hade vi rusat ut ur rummet och ner till köket igen.
Harrys perspektiv
Sekunden som det iskalla vattnet träffade min kropp slog jag upp ögonen och han precis se Hannah försvinna runt hörnet, jag hörde även killarnas skratt så jag antog att alla var med.
Jag flög upp ur sängen och följde efter deras röster in i köket.
- Wow, what happened to you? fårgade Niall
- Like you don't know. sa jag och kollade på alla dom
Tillslut kunde inte Hannah hålla sig längre och började skratta, inte långt efter hakade dom andra på och snart låg alla på golvet och skrattade.
- We are going to the beach today, so go and change. sa Hannah när hon slutat skratta
*
Efter en halvtimme klev vi ur bilen vid stranden.
- Last one in the water is a..... TURTLE! skrek Louis och alla började springa mot vattnet utom Hannah.
Hannahs perspektiv
När alla sprang iväg till vattnet blev jag ensam kvar på stranden, så jag la ner min handuk på en bra plats.
Jag drog av mig kläderna, stoppade in mina hörlurar och la mig ner.
Efter ett tag kände jag hur det droppade vatten på mig, när jag slog upp ögonen såg jag hur killarna stod lutad över mig med luriga flin på läpparna.
Åhnej, tänkte jag
I nästa sekund hade Niall lyft upp mig på sin axel och gick med bestämda steg mot vattnet.
- Noo! Niall, please! skrek jag och slog honom på ryggen
Upp mot stranden kunde jag höra killarna skratta.
Vattnet omslöt hela min kropp och jag reste mig snabbt upp, slog upp ögonen och kollade rätt in i Nialls klar blå ögon.
Hur kan en människa ha så fina ögon?
Jag stod som förtrollad och kollade in i hans ögon.
Någonstans långt bort hörde jag Harry harkla sig, men just nu fanns bra jag och Niall.
Efter ett tag bröt han ögonkontakten och kollade upp mot killarna som stod på stranden.
Vi gick sakta upp mot stranden under tystnat, alla kollade mot oss där vi traskade genom det kalla vattnet.
När jag gick upp mot handduken såg jag att Harry kollade på mig med en dömmande blick, men jag bara ryckte oskyldigt på axlarna och fortsatte gå.
*
Efter dagen på stranden hade vi bestämt att vi skulle beställa pizza och ha filmkväll.
Så när alla satt i sofforna började vi diskutera vilken film vi skulle se.
Harry vann och det blev så att vi kollade på Love Actually, även om jag inte hade något emot den filmen hade jag hoppats på en skräckfilm så jag hade haft en andledning att hoppa närmare Niall som satt på min vänstra sida.
Alla slukade i sig pizzan när den kom men Niall åt nog mest, han åt nog två pizzor helt själv.
Hur kan man äta så mycket men ändå ha en sån mage?
Nät klockan blev tolv började alla dra sig till sina lägenheter och jag och Harry gick in till hans rum.
Jag bytte snabbt om till pyjamas, borstade tänderna och kröp ner i sängen för att slippa frågor från Harry.
Efter fem minuter kom Harry också och la sig.
- I know you don't sleep, but I'm not going to take this now. But tomorrow you and I are going to talk. sa han sen pussade mig han på pannan och mumlade ett gonatt.
Jag låg och tänkte på Harry, Liam, Niall och mig själv, jag somnade nog inte förns två timmar efter att jag sagt gonatt till Harry.
Så där, jag fick till ett tidsinställt inlägg ändå.
Och vad tror ni? Är det något pågång mellan Hannah och Niall?
Hm... kommentera vad ni tror, jag blir bara glad om ni kommenterar.
Harrys perspektiv
Så på nåt sätt måste jag få dom att erkänna sina känslor för varandra, så dom kunde vara lyckliga.
Jag la mig enr bredvid Hannah som redan hade somnat och tänkte.
Efter ett tag började en plan formas i mitt huvud.
Jag somnade med ett leende på läpparna.
Liams perspektiv
Jag hade sårat henne, djupt.
Hur kunde jag vara så dum så att jag slutade svara henne, även om jag trodde att det var det bästa.
Jag kommer tydligt ihåg hur hennes leende fick mig att le varje gång.
Jag satt så djupt inne i mina tankar att jag inte märkte att Louis och Hannah kom in i köket, Louis drog något av sina vanliga tråkiga skämt.
Men Hannah verkade tycka det var roligt för hon bröt ut i ett garv.
Hennes skratt var så vackert, det klingade så vackert.
- Liam?
Louis rop fick mig ur mina tankar.
- Huh?
- Didn't you listen to me? frågade han och spelade sårad
- No, what did you say? frågade jag
- How about that we go to the beach today? sa han gillande
- Yeesss! skrek Niall och Zayn som precis kommit in i rummet
- Sure! sa jag
- I'm going to wake Harry up, someone who want to help me? frågade Hannah
- I know! skrek Louis och sprang iväg mot badrummet.
Vi hörde hur vattenkranen slogs på och hur det rann, efter ett tag kom han tillbaka med en hink med vatten i.
Sen smög vi allihopa in i Harry och Hannahs rum med Hannah och Louis i täten.
Precis när Louis skulle hälla vattnet på Harry, så störtade Hannah fram och stoppade honom.
- Wait. viskade hon
Sen vänte hon sig om och plockade upp en kudde, nalle och sin pyjamas från sängen sen la hon det i garderoben.
- Now. viskade hon
Nästa sekund hade Louis hällt allt vatten på Harry och alla hade vi rusat ut ur rummet och ner till köket igen.
Harrys perspektiv
Sekunden som det iskalla vattnet träffade min kropp slog jag upp ögonen och han precis se Hannah försvinna runt hörnet, jag hörde även killarnas skratt så jag antog att alla var med.
Jag flög upp ur sängen och följde efter deras röster in i köket.
- Wow, what happened to you? fårgade Niall
- Like you don't know. sa jag och kollade på alla dom
Tillslut kunde inte Hannah hålla sig längre och började skratta, inte långt efter hakade dom andra på och snart låg alla på golvet och skrattade.
- We are going to the beach today, so go and change. sa Hannah när hon slutat skratta
*
Efter en halvtimme klev vi ur bilen vid stranden.
- Last one in the water is a..... TURTLE! skrek Louis och alla började springa mot vattnet utom Hannah.
Hannahs perspektiv
När alla sprang iväg till vattnet blev jag ensam kvar på stranden, så jag la ner min handuk på en bra plats.
Jag drog av mig kläderna, stoppade in mina hörlurar och la mig ner.
Efter ett tag kände jag hur det droppade vatten på mig, när jag slog upp ögonen såg jag hur killarna stod lutad över mig med luriga flin på läpparna.
Åhnej, tänkte jag
I nästa sekund hade Niall lyft upp mig på sin axel och gick med bestämda steg mot vattnet.
- Noo! Niall, please! skrek jag och slog honom på ryggen
Upp mot stranden kunde jag höra killarna skratta.
Vattnet omslöt hela min kropp och jag reste mig snabbt upp, slog upp ögonen och kollade rätt in i Nialls klar blå ögon.
Hur kan en människa ha så fina ögon?
Jag stod som förtrollad och kollade in i hans ögon.
Någonstans långt bort hörde jag Harry harkla sig, men just nu fanns bra jag och Niall.
Efter ett tag bröt han ögonkontakten och kollade upp mot killarna som stod på stranden.
Vi gick sakta upp mot stranden under tystnat, alla kollade mot oss där vi traskade genom det kalla vattnet.
När jag gick upp mot handduken såg jag att Harry kollade på mig med en dömmande blick, men jag bara ryckte oskyldigt på axlarna och fortsatte gå.
*
Efter dagen på stranden hade vi bestämt att vi skulle beställa pizza och ha filmkväll.
Så när alla satt i sofforna började vi diskutera vilken film vi skulle se.
Harry vann och det blev så att vi kollade på Love Actually, även om jag inte hade något emot den filmen hade jag hoppats på en skräckfilm så jag hade haft en andledning att hoppa närmare Niall som satt på min vänstra sida.
Alla slukade i sig pizzan när den kom men Niall åt nog mest, han åt nog två pizzor helt själv.
Hur kan man äta så mycket men ändå ha en sån mage?
Nät klockan blev tolv började alla dra sig till sina lägenheter och jag och Harry gick in till hans rum.
Jag bytte snabbt om till pyjamas, borstade tänderna och kröp ner i sängen för att slippa frågor från Harry.
Efter fem minuter kom Harry också och la sig.
- I know you don't sleep, but I'm not going to take this now. But tomorrow you and I are going to talk. sa han sen pussade mig han på pannan och mumlade ett gonatt.
Jag låg och tänkte på Harry, Liam, Niall och mig själv, jag somnade nog inte förns två timmar efter att jag sagt gonatt till Harry.
Så där, jag fick till ett tidsinställt inlägg ändå.
Och vad tror ni? Är det något pågång mellan Hannah och Niall?
Hm... kommentera vad ni tror, jag blir bara glad om ni kommenterar.
Gotta be you - del 8
2012-06-18 //
21:59:48 //
Gotta be you - avslutad
Hade egentligen inte tänkt lägga upp en del idag.
Men min underbara vän Emma skickade ett VÄDIGT LÅNGT sms om att jag måsta lägga upp en del till idag.
Så.. jag gör väl det då :)
Nialls perspektiv
När Harry kom tillbaka kollade vi alla på honom för en föklaring men han så bara helt förkorossad ut.
- What was that about? frågade Liam och kollade oroligt på Harry
Såklart han brydde sig, dom hade ju varit bästa vänner i fjorton år.
- She has just a hard period right now. sa Harry, men man kunde se på honom att han ljög.
Jag undrar vad hann döljer för oss.
Hannahs perspektiv
Den natten sov jag dåligt, jag vaknade flera gånger båda utav mardrömmar och av att Harry skakade mig för att jag skrek i sömnen.
Tillslut, klockan 5, somnade jag och sov tills klockan var elva.
När jag vaknade låg inte Harry kvar bredvid mig i sängen, men jag hörde röster från köket så jag drog av mig gårdagens kläder som jag fortfarande hade på mig och tog på mig ett par svarta mjukisbyxor och Harrys lila Jack Wills tröja.
Sen drog jag fingrarna under ögonen för att få bort mascaran som kletat sig runt ögonen.
Sen gick jag mot köket, när jag kom in i köket tystnade alla och kollade mot mig som om jag vore ett miffo.
Okej, jag hade väl kanske inte gjort världens bästa första intryck på dom igår.
- Stop staring, it's creepy. sa jag och kollade på dom, då började dom prata i mun på varandra och äta sin frukost.
Då passade Harry på att springa fram till mig och lyfta upp mig i famnen.
- Good morning favorite! sjöng han och pussade mig i hela ansiktet, jag kunde se hur killarna kollade på oss och flinade åt våran "favorite" grej.
- Morninga favorite! sa jag och pussade honom på kinden.
- Morninga guys. la jag till.
- It was, until you came and stole Harry from me. sa Louis och spelade ledsen.
- You can have him back if you give me an apple. svarade jag.
- Okay. sa han snabbt och kastade ett äpple till mig.
Jag såg att Harry kollade på mig med en blick som sa: du måste äta mer till frukost. Jag kollade lite halv drygt tillbaka på honom bara.
Jag åt mitt äpple under tystnad medans killarna pratade i munn på varandra hela tiden.
- What are tha plans for today? frågade jag.
- We have nothing planed. svarade Zayn
- Fantastic, cause I feel for runnig. sa jag och log
- No, Hannah! Please, you always do that. klagade Harry.
- You don't have to come with me, just tell me if there is a park or forest near. svarade jag honom och log.
- I'll come with you so you don't get lost. sa Liam
Alla kollade chockat på honom, för han hade varit tyst ända sen vårat lilla gräl igår.
- Great! sa jag med ironi i rösten. - Go and change. sa jag bestämt och gick tillbaka till Harrys rum för att byta om.
Jag tog på mig mina springtight och ett rosa linne sen satte jag upp håret i fläta som jag lät hänga på ryggen.
När jag kom ut igen stod killarna och bedömde varandras magmuskler.
Jag tappade hakan, alla hade ett perfekt six-pack utom Liam som till och med hade ett eight-pack.
- Seeing something you like? frågade Niall när han hade sett mig
- Nope, yous look like nothing against mine. sa jag överdrivet malligt.
- Oooh, is that at challenge? I bet you doesn't even have a four-pack. sa Louis stöddigt
- Bitch, please! sa jag och drog upp linner och visade upp ett välmarkerat eight-pack.
Alla stirrade på mig utom Harry som bara himmlade med ögonen.
- WOW! utbrast Louis tillslut
- Told you so. sa jag sen riktade jag mig stelt mot Liam - Shall we go? frågade jag
- Yes. sa han och gick efter mig ut genom dörren.
Medans vi sprang vilade det en stel och pinsam tystnad mellan oss.
- Hannah I'm sorry, I though what I did to you was the best. sa han och kollade mig i ögonen
- I'm sure you though you hade a good reason, but you wanna know the true? sa jag hårt.
- When you stopped talking to me I took it hard really hard, I almost starved myslef to death a couple of times. The only persons that helped me was my best friend Klara and Harry, they almost gave up. I broke all of my things exept the necless and the ring, cause that was things that really meened something to me. skrek jag mot honom.
- I'm sorry, I didn't understand. sa han tyst
- Ofcourse you didn't. sa jag och höjde handen för att slå till honom.
Han tog tag i den och stirrade på den ett tag sen kollade han på mig, då förstod jag att han hade sett det... Ärret.
- Why?
Jag kom ihåg när jag gjorde ärret, jag hade suttit på mitt rum i min sovtröja som egentligen tillhörde Liam och kollat igenom gammla bilder på datan. Datan hade turligt nog klarat sig när jag kastade den mot väggen. Sen kom det en bild på mig och Liam när vi satt i trädgården och spelade gittar och sjöng. Då kändes saknaden riktigt, så jag sprang snabbt in till mitt badrum och hämtade ett litet rakblad. Snabbt och enkelt tryckte jag det mot huden och började bilda bostäver. När jag var klar sved det otorligt mycket men, hans namn skulle nu och föralltid finnas med mig.
- Why? Why would you ever hurt yourself that much? skrek han till mig.
Ilskan bubblade upp i mig.
- Beacuse I love you! skrek jag och vände mig om och sprang därifrån, vart jag sprang visste jag inte.
Liams perspektiv
- Beacuse I love you!
Orden ekade i mitt huvud, hon älskade mig. Precis som jag älskade henne, och det var ingen bästis kärlek utan riktig kärlek, sån där som gör en galen.
När jag kom tillbaka till verkligheten igen såg jag att hon hade sprungit iväg, bort från mig.
Jag började springa efter, men det var meningslöst för hon var mycket snabbare än mig.
Så jag började leta efter henne, efter ett tag gav jag upp och ringde till Harry han svarade snabbt.
Harry speaking.
Harry, Hannah just ran away from me and I can't find her.
What? You lost my cousin?
Yes...
I call the others so we can search together, meet us at Starbucks in ten.
Sen la han på.
Kul, Harry var as sur på mig.
*
Efter tio minuter kom killarna till Starbucks.
Vi delade upp oss och letade, efter två timmar hade vi fortfarande inte hittat henne så vi sammlades för att prata.
- Mabye, if we know what she does when sha want to be alone, we can find her there. sa Niall efter ett tag.
Då slog det mig, varje gång hon blev ledsen eller vela tänka gick hon jämt till sjön i reservatet.
Jag kom på var hon var, när vi var ute och sprang hade vi sprungit förbi en liten park där det fanns en sjö.
Där måste hon vara, så jag började genast springa ditåt med killarna efter mig.
När vi började närma oss såg jag hur det satt någon med fötterna i vattnet och stirrade ut över sjön.
Hon hade släppt ut håret så jag kände igen hennes lockar som hängde ner äver axlarna.
Hon var så vacker.
Då kollade hon upp och såg oss, direkt ställde hon sig upp och sprang fram till Harry som kramade om henne.
Besvikelsen kom över mig, det var inte mig hon kom till längre när hon var ledsen.
Harrys perspektiv
När vi kom hem berättade Hannah vad som hade hänt för mig.
Hon älskade verkligen honom, det kändes lite konstigt att min kusin, min lilla Nanah var kär i min bästa vän.
Och man kunde se på sättet Liam såg på henne att hennes känslor var besvarade.
Även om jag var jätte sur på Liam för vad som hade hänt, vela jag att Hannah skulle vara lycklig.
Så på nåt sätt måste jag få dom att erkänna sina känslor för varandra, så dom kunde vara lyckliga.
Jag la mig enr bredvid Hannah som redan hade somnat och tänkte.
Efter ett tag började en plan formas i mitt huvud.
Jag somnade med ett leende på läpparna.
Tänkte vara lite halv takig sådär och avsluta där :)
Imorgon åker jag bort och kommer hem på torsdag, och jag hinner inte fixa något tidsintsällt inlägg under tiden.
Så ni får nöja er med det här tills jag komemr hem, när jag kommer hem kommer jag direkt sätta mig och skriva på sen ny del.
Kommentera på bara!
Men min underbara vän Emma skickade ett VÄDIGT LÅNGT sms om att jag måsta lägga upp en del till idag.
Så.. jag gör väl det då :)
Nialls perspektiv
När Harry kom tillbaka kollade vi alla på honom för en föklaring men han så bara helt förkorossad ut.
- What was that about? frågade Liam och kollade oroligt på Harry
Såklart han brydde sig, dom hade ju varit bästa vänner i fjorton år.
- She has just a hard period right now. sa Harry, men man kunde se på honom att han ljög.
Jag undrar vad hann döljer för oss.
Hannahs perspektiv
Den natten sov jag dåligt, jag vaknade flera gånger båda utav mardrömmar och av att Harry skakade mig för att jag skrek i sömnen.
Tillslut, klockan 5, somnade jag och sov tills klockan var elva.
När jag vaknade låg inte Harry kvar bredvid mig i sängen, men jag hörde röster från köket så jag drog av mig gårdagens kläder som jag fortfarande hade på mig och tog på mig ett par svarta mjukisbyxor och Harrys lila Jack Wills tröja.
Sen drog jag fingrarna under ögonen för att få bort mascaran som kletat sig runt ögonen.
Sen gick jag mot köket, när jag kom in i köket tystnade alla och kollade mot mig som om jag vore ett miffo.
Okej, jag hade väl kanske inte gjort världens bästa första intryck på dom igår.
- Stop staring, it's creepy. sa jag och kollade på dom, då började dom prata i mun på varandra och äta sin frukost.
Då passade Harry på att springa fram till mig och lyfta upp mig i famnen.
- Good morning favorite! sjöng han och pussade mig i hela ansiktet, jag kunde se hur killarna kollade på oss och flinade åt våran "favorite" grej.
- Morninga favorite! sa jag och pussade honom på kinden.
- Morninga guys. la jag till.
- It was, until you came and stole Harry from me. sa Louis och spelade ledsen.
- You can have him back if you give me an apple. svarade jag.
- Okay. sa han snabbt och kastade ett äpple till mig.
Jag såg att Harry kollade på mig med en blick som sa: du måste äta mer till frukost. Jag kollade lite halv drygt tillbaka på honom bara.
Jag åt mitt äpple under tystnad medans killarna pratade i munn på varandra hela tiden.
- What are tha plans for today? frågade jag.
- We have nothing planed. svarade Zayn
- Fantastic, cause I feel for runnig. sa jag och log
- No, Hannah! Please, you always do that. klagade Harry.
- You don't have to come with me, just tell me if there is a park or forest near. svarade jag honom och log.
- I'll come with you so you don't get lost. sa Liam
Alla kollade chockat på honom, för han hade varit tyst ända sen vårat lilla gräl igår.
- Great! sa jag med ironi i rösten. - Go and change. sa jag bestämt och gick tillbaka till Harrys rum för att byta om.
Jag tog på mig mina springtight och ett rosa linne sen satte jag upp håret i fläta som jag lät hänga på ryggen.
När jag kom ut igen stod killarna och bedömde varandras magmuskler.
Jag tappade hakan, alla hade ett perfekt six-pack utom Liam som till och med hade ett eight-pack.
- Seeing something you like? frågade Niall när han hade sett mig
- Nope, yous look like nothing against mine. sa jag överdrivet malligt.
- Oooh, is that at challenge? I bet you doesn't even have a four-pack. sa Louis stöddigt
- Bitch, please! sa jag och drog upp linner och visade upp ett välmarkerat eight-pack.
Alla stirrade på mig utom Harry som bara himmlade med ögonen.
- WOW! utbrast Louis tillslut
- Told you so. sa jag sen riktade jag mig stelt mot Liam - Shall we go? frågade jag
- Yes. sa han och gick efter mig ut genom dörren.
Medans vi sprang vilade det en stel och pinsam tystnad mellan oss.
- Hannah I'm sorry, I though what I did to you was the best. sa han och kollade mig i ögonen
- I'm sure you though you hade a good reason, but you wanna know the true? sa jag hårt.
- When you stopped talking to me I took it hard really hard, I almost starved myslef to death a couple of times. The only persons that helped me was my best friend Klara and Harry, they almost gave up. I broke all of my things exept the necless and the ring, cause that was things that really meened something to me. skrek jag mot honom.
- I'm sorry, I didn't understand. sa han tyst
- Ofcourse you didn't. sa jag och höjde handen för att slå till honom.
Han tog tag i den och stirrade på den ett tag sen kollade han på mig, då förstod jag att han hade sett det... Ärret.
- Why?
Jag kom ihåg när jag gjorde ärret, jag hade suttit på mitt rum i min sovtröja som egentligen tillhörde Liam och kollat igenom gammla bilder på datan. Datan hade turligt nog klarat sig när jag kastade den mot väggen. Sen kom det en bild på mig och Liam när vi satt i trädgården och spelade gittar och sjöng. Då kändes saknaden riktigt, så jag sprang snabbt in till mitt badrum och hämtade ett litet rakblad. Snabbt och enkelt tryckte jag det mot huden och började bilda bostäver. När jag var klar sved det otorligt mycket men, hans namn skulle nu och föralltid finnas med mig.
- Why? Why would you ever hurt yourself that much? skrek han till mig.
Ilskan bubblade upp i mig.
- Beacuse I love you! skrek jag och vände mig om och sprang därifrån, vart jag sprang visste jag inte.
Liams perspektiv
- Beacuse I love you!
Orden ekade i mitt huvud, hon älskade mig. Precis som jag älskade henne, och det var ingen bästis kärlek utan riktig kärlek, sån där som gör en galen.
När jag kom tillbaka till verkligheten igen såg jag att hon hade sprungit iväg, bort från mig.
Jag började springa efter, men det var meningslöst för hon var mycket snabbare än mig.
Så jag började leta efter henne, efter ett tag gav jag upp och ringde till Harry han svarade snabbt.
Harry speaking.
Harry, Hannah just ran away from me and I can't find her.
What? You lost my cousin?
Yes...
I call the others so we can search together, meet us at Starbucks in ten.
Sen la han på.
Kul, Harry var as sur på mig.
*
Efter tio minuter kom killarna till Starbucks.
Vi delade upp oss och letade, efter två timmar hade vi fortfarande inte hittat henne så vi sammlades för att prata.
- Mabye, if we know what she does when sha want to be alone, we can find her there. sa Niall efter ett tag.
Då slog det mig, varje gång hon blev ledsen eller vela tänka gick hon jämt till sjön i reservatet.
Jag kom på var hon var, när vi var ute och sprang hade vi sprungit förbi en liten park där det fanns en sjö.
Där måste hon vara, så jag började genast springa ditåt med killarna efter mig.
När vi började närma oss såg jag hur det satt någon med fötterna i vattnet och stirrade ut över sjön.
Hon hade släppt ut håret så jag kände igen hennes lockar som hängde ner äver axlarna.
Hon var så vacker.
Då kollade hon upp och såg oss, direkt ställde hon sig upp och sprang fram till Harry som kramade om henne.
Besvikelsen kom över mig, det var inte mig hon kom till längre när hon var ledsen.
Harrys perspektiv
När vi kom hem berättade Hannah vad som hade hänt för mig.
Hon älskade verkligen honom, det kändes lite konstigt att min kusin, min lilla Nanah var kär i min bästa vän.
Och man kunde se på sättet Liam såg på henne att hennes känslor var besvarade.
Även om jag var jätte sur på Liam för vad som hade hänt, vela jag att Hannah skulle vara lycklig.
Så på nåt sätt måste jag få dom att erkänna sina känslor för varandra, så dom kunde vara lyckliga.
Jag la mig enr bredvid Hannah som redan hade somnat och tänkte.
Efter ett tag började en plan formas i mitt huvud.
Jag somnade med ett leende på läpparna.
Tänkte vara lite halv takig sådär och avsluta där :)
Imorgon åker jag bort och kommer hem på torsdag, och jag hinner inte fixa något tidsintsällt inlägg under tiden.
Så ni får nöja er med det här tills jag komemr hem, när jag kommer hem kommer jag direkt sätta mig och skriva på sen ny del.
Kommentera på bara!
Gotta be you - del 7
2012-06-17 //
18:24:11 //
Gotta be you - avslutad
Men när ska jag få träffa super kusinen Harry då?
Vet inte, nån gång under sommaren.
Men jag måste gå nu, bye babe!
Bye snygging!
När jag kollade upp kolladefem par ögon storögt på mig.
- What the hell was that? frågade Louis éfter ett tag
- Swedish, hasn't Harry told you that I talk Swedish? frågade jag
Det förvånade mig att Harry inte hade berättat för dom, för till mig sa han att dom var som bröder och berättade allt för varandra.
- No! svarade Louis, Niall och Zayn i munnen på varandra.
Liam visste ju att jag hade bott i Sverige.
- Well, I have. svarade jag och log mot dom
- Have? Where do you live now? frågade Zayn
- I live in Womverhampton. svarade jag och hoppades att inte Liam hörde vad jag sa, det såg inte ut som han gjorde det men sen kom Louis och förstörde det hela.
- In Wolverhamton, Liam lives there to. sa han ganska högt
I know, tänkte jag.
Nästa grej som Liam sa fick hela mig att stela till. Det var nog inte så genom tänkt.
- You moved back? And when where you planning to tell me that? skrek han och jag såg i hans ögon att han var lite sårad.
- Wait? You to know eachother? frågade Niall
Jag stirrade på Liam med en sån där blick som kunde döda.
- Okay, yes we did. You wan't to tell them the rest Liam? frågade jag verdrivet stöddigt.
- No, but I guess you're not gonna do it. Whe lived next doors to eachother and where best friends for fourteen years, then one day her parents decided to move to Sweden. And the day they where moving was the same day as we were celebrating our friendship. We promesed to still be best friends, but after a month I stop answerd text, calls or anything. I though what I did was the best for her. sa han ledsamt.
Alla satt tysta och stirrade mellan mig och Liam.
- That was you? fick Harry tillslut fram
- Yes... svarade jag
- OMG! I can't blieve thet you Liam, of all people was the one that breaked my litte Nanah heart! The one she so badly has needed the last months! skrek han till Liam
- Harry, stop! I don't want to think about it. skrek jag åt honom
- Ask me something, please?! sa jag och kollade mot killarna
- Do you live with your mom, dad, mom and dad? frågade Louis
Vad som hels utom det där.
Jag såg att Harry blev på helspänn och kollade oroligt mot mig.
- I live with my... aunt and her daughters. det där sista sa jag lite tystare.
Alla minnen kom tillbaka, alla roliga stunder vi haft, allt vi gått igenom i vått och i torrt.
Harry såg det och var snabbt framme och kramade om mig.
- You can make kottbuller tomorrow, not you're gonna go and sleep for a while. viskade han till mig.
- Say goodnight to the boys. sa han, högt den här gången.
- Godnight guys. mumlade jag fram
- Goodnight Hannah! svarade dom.
Sen lyfte Harry upp i sin famn och bärde in mig i ett rum, förmodligen hans och la ner mig på en säng.
- Goodnight favorite. sa han och pussade mig i pannan.
Jag somnade direkt.
Nialls perspektiv
- I live with my... aunt and her daughters. sa hon tyst
Hennes moster? Varför bodde hon med hennes moster?
Hennes föräldrar kanske var missbrukare, satt i fängelset eller kanske till och med var döda.
Den starka, självsäkra tjej som nyss klev innanför dörren var som bortblåst nu, istället var hon ersatt av en skör, osäker och ledsen liten flicka.
Harry gick fram till henne och viskade i hennes öra, sen sa han:
- Say goodnight to the boys.
- Goodnight guys. mumlade hon
- Goodnight Hannah! svarade vi
Sen lyfte Harry upp henne i famnen och bärde in henne i hans rum.
Sättet han ser på henne har jag aldrig sett förut, han skulle verkligen kunna göra vad som hels för henne.
Hon betyder allt för honom.
När Harry kom tillbaka kollade vi alla på honom för en föklaring men han så bara helt förkorossad ut.
- What was that about? frågade Liam och kollade oroligt på Harry
Såklart han brydde sig, dom hade ju varit bästa vänner i fjorton år.
- She has just a hard period right now. sa Harry, men man kunde se på honom att han ljög.
Jag undrar vad hann döljer för oss.
Orkade inte kolla igenom delen, för jag ska filmkväll ikväll och är lite stressad.
Förlåt för den jätte dåliga uppdateringen men har noll fantasi just nu.
Ska försöka lägga ut en del till innan jag åker bort på tisdag.
Vet inte, nån gång under sommaren.
Men jag måste gå nu, bye babe!
Bye snygging!
När jag kollade upp kolladefem par ögon storögt på mig.
- What the hell was that? frågade Louis éfter ett tag
- Swedish, hasn't Harry told you that I talk Swedish? frågade jag
Det förvånade mig att Harry inte hade berättat för dom, för till mig sa han att dom var som bröder och berättade allt för varandra.
- No! svarade Louis, Niall och Zayn i munnen på varandra.
Liam visste ju att jag hade bott i Sverige.
- Well, I have. svarade jag och log mot dom
- Have? Where do you live now? frågade Zayn
- I live in Womverhampton. svarade jag och hoppades att inte Liam hörde vad jag sa, det såg inte ut som han gjorde det men sen kom Louis och förstörde det hela.
- In Wolverhamton, Liam lives there to. sa han ganska högt
I know, tänkte jag.
Nästa grej som Liam sa fick hela mig att stela till. Det var nog inte så genom tänkt.
- You moved back? And when where you planning to tell me that? skrek han och jag såg i hans ögon att han var lite sårad.
- Wait? You to know eachother? frågade Niall
Jag stirrade på Liam med en sån där blick som kunde döda.
- Okay, yes we did. You wan't to tell them the rest Liam? frågade jag verdrivet stöddigt.
- No, but I guess you're not gonna do it. Whe lived next doors to eachother and where best friends for fourteen years, then one day her parents decided to move to Sweden. And the day they where moving was the same day as we were celebrating our friendship. We promesed to still be best friends, but after a month I stop answerd text, calls or anything. I though what I did was the best for her. sa han ledsamt.
Alla satt tysta och stirrade mellan mig och Liam.
- That was you? fick Harry tillslut fram
- Yes... svarade jag
- OMG! I can't blieve thet you Liam, of all people was the one that breaked my litte Nanah heart! The one she so badly has needed the last months! skrek han till Liam
- Harry, stop! I don't want to think about it. skrek jag åt honom
- Ask me something, please?! sa jag och kollade mot killarna
- Do you live with your mom, dad, mom and dad? frågade Louis
Vad som hels utom det där.
Jag såg att Harry blev på helspänn och kollade oroligt mot mig.
- I live with my... aunt and her daughters. det där sista sa jag lite tystare.
Alla minnen kom tillbaka, alla roliga stunder vi haft, allt vi gått igenom i vått och i torrt.
Harry såg det och var snabbt framme och kramade om mig.
- You can make kottbuller tomorrow, not you're gonna go and sleep for a while. viskade han till mig.
- Say goodnight to the boys. sa han, högt den här gången.
- Godnight guys. mumlade jag fram
- Goodnight Hannah! svarade dom.
Sen lyfte Harry upp i sin famn och bärde in mig i ett rum, förmodligen hans och la ner mig på en säng.
- Goodnight favorite. sa han och pussade mig i pannan.
Jag somnade direkt.
Nialls perspektiv
- I live with my... aunt and her daughters. sa hon tyst
Hennes moster? Varför bodde hon med hennes moster?
Hennes föräldrar kanske var missbrukare, satt i fängelset eller kanske till och med var döda.
Den starka, självsäkra tjej som nyss klev innanför dörren var som bortblåst nu, istället var hon ersatt av en skör, osäker och ledsen liten flicka.
Harry gick fram till henne och viskade i hennes öra, sen sa han:
- Say goodnight to the boys.
- Goodnight guys. mumlade hon
- Goodnight Hannah! svarade vi
Sen lyfte Harry upp henne i famnen och bärde in henne i hans rum.
Sättet han ser på henne har jag aldrig sett förut, han skulle verkligen kunna göra vad som hels för henne.
Hon betyder allt för honom.
När Harry kom tillbaka kollade vi alla på honom för en föklaring men han så bara helt förkorossad ut.
- What was that about? frågade Liam och kollade oroligt på Harry
Såklart han brydde sig, dom hade ju varit bästa vänner i fjorton år.
- She has just a hard period right now. sa Harry, men man kunde se på honom att han ljög.
Jag undrar vad hann döljer för oss.
Orkade inte kolla igenom delen, för jag ska filmkväll ikväll och är lite stressad.
Förlåt för den jätte dåliga uppdateringen men har noll fantasi just nu.
Ska försöka lägga ut en del till innan jag åker bort på tisdag.
Gotta be you - del 6
2012-06-12 //
19:13:22 //
Gotta be you - avslutad
Då kollade han upp på mig och jag mötte dom där underbara bruna ögonen.
Hnas ögon, han som jag alltid varit kär i men lagt känslorna åt sidan för att vara det han såg mig som.
Han var min bästa vän.
"Vi klättrade över staketet som skulle hålla allmänheten borta från reservatet, det hade aldrig funkat speciellt bra på oss för första gången vi klättrade över var jag 6 och därmed kortare än staketet så han fick hjälpa mig över.
Vi gick under tystnat ner till den lilla bryggan som fanns där, det hade alltid varit vårat ställe.
Efter ett tag tog han mina händer och kollade mig rätt in i ögonen.
- Hannah, today we have been best friends for fourteen years, and it breaks my heart that you are moving. That my other half is leaving me. sa han ärligt och kollade på mig med sina bruna ögon.
- It breaks my heart to, but these fourteen years has been the best ever and I couldn't wish for a better best friend. svarade jag och kramade hans händer.
Det började bränna bakom ögonlocken när jag tänkte på att vi snart skulle skiljas åt när jag flyttade till Sverige.
- Don't think about it we will still be best friends, call and text every day.sa han och pussade mig i pannan.
- So... to celebrate my best fourteen years ever I want to give you something. fortsatte han oh tog upp en ask ur fickan.
- We said no presents. påpekade jag.
- I know, but I wanted to give my Nanah something special. sa han bara och öppnade asken.
I asken låg en fin silvrig ring, i ringen stid det ingraverat datumet 10/6 1996.
Datumet vi först träffades.
- It's beautiful! sa jag och satte på den på mitt långfinger.
- And I got something for you to. sa jag och tog fram en ask ur fickan.
- I thought we said no presents. sa han och härmade mig.
- I just couldn't resist to by something to my other and better half. sa jag och log.
Jag hade köpt ett svart, flätat läderarmband, i armbandet hängde en berlock som föreställde märket Yang, det gick ihop med Yin som hängde i en silver kedja runt min hals.
På baksidan stod det forever and always, som betydde att vad som än händer kommer vi alltid vara bästa vänner."
Det var på den tiden allt hade varit bra, när jag bott i Sverige i ungefär en månad hade han helt plötsligt slutat svara när jag ringde eller smsade honom.
Han bröt våran kontakt helt.
Minnet fick det att tåras i ögonen och mina händer flög genas upp till kedjan med berlocken som fortfarand hänge runt min hals.
Allt hemskt jag utsatt mig själv för, bara pågrund av honom.
Jag hade nästa svält mig själv till döds dom första månaderna, jag hade även skärt mig själv.
Det värsta ärret finns på min vänstra handled, ärret som bildade hans namn.
Liam
Liams perspektiv
Så fort hon kom in i rummet fylldes det av hennes doft, hon luktade fortfarande som äpplen och sommar.
Dessutom hade hon inte ändrats alls hon hade samma lockiga hår som hängde ner över ryggen, samma gröna ögon som utsrålade glädje.
Hon var lika vacker nu som då.
Alla känslor jag haft för henne kom tillbaka, dom känslor jag lagt åt sidan för att vara hennes bästa vän.
Precis så som hon såg mig.
Jag tänkte tilbaka på dagen för snart tre år sen, dagen vi hade varit bästisar i fjorton år, dagen hon skulle flytta till Sverige.
Vi måste ha tänkte på samma sak för vi båda började pilla på våra berlocker.
Jag kan inte fatta att hon fortfarande har på sig den, efter allt jag gjort mot henne.
Zayns röst väckte mig ur mina tankar.
- What's that on your arm? frågade han.
Hon stelnade genast till och började stressat kolla sig runt om i rummet.
- I fell in the stairs. svarade hon långsamt och drog ner armen på koftan.
Jag såg direkt att hon ljög.
Hannahs perspektiv
Zayns fråga fick hela mig att stelna till och kolla mig stressat runt om i rummet.
Jag kunde ju inte säga sanningen, eller?
Jag var tvungen att komma på något, och det var fort!
- I fell in the stairs. svarade jag
Jag tror jag lyckades lura alla för dom nickade... Förutom Liam, han kollade på mig med den där blicken jag alltid får när han ser att jag ljuger.
Det blev en ganska pinsam tystnad och jag kände Liams blickar på mig hela tiden.
Just mitt i allt började min mobil ringa (tack gode gud)
(Klara tjock text, Hnnah vanlig text)
Hey babe!
Hej snygging!
Hur är London då? Några snygga killar?
London är okej, men du.... Min kusins bästa vän är han-som-inte-får-nämnas.
Voldemort?
Nej. Han som krossade mitt hjärta.
LIAM?!!!
Killarna måste ha hört henne för alla ryckte till.
Ja! Han och alla andra hörde dig.
Sorry, så du menar att han-som-inte-får-nämnas är Liam Payne från One Direction?
Ja, jag är också chockad.
Men när ska jag få träffa super kusinen Harry då?
Vet inte, nån gång under sommaren.
Men jag måste gå nu, bye babe!
Bye snygging!
När jag kollade upp kolladefem par ögon storögt på mig.
Förlåt för att det kom upp sent, men ha haft lite hinder idag.
Hnas ögon, han som jag alltid varit kär i men lagt känslorna åt sidan för att vara det han såg mig som.
Han var min bästa vän.
"Vi klättrade över staketet som skulle hålla allmänheten borta från reservatet, det hade aldrig funkat speciellt bra på oss för första gången vi klättrade över var jag 6 och därmed kortare än staketet så han fick hjälpa mig över.
Vi gick under tystnat ner till den lilla bryggan som fanns där, det hade alltid varit vårat ställe.
Efter ett tag tog han mina händer och kollade mig rätt in i ögonen.
- Hannah, today we have been best friends for fourteen years, and it breaks my heart that you are moving. That my other half is leaving me. sa han ärligt och kollade på mig med sina bruna ögon.
- It breaks my heart to, but these fourteen years has been the best ever and I couldn't wish for a better best friend. svarade jag och kramade hans händer.
Det började bränna bakom ögonlocken när jag tänkte på att vi snart skulle skiljas åt när jag flyttade till Sverige.
- Don't think about it we will still be best friends, call and text every day.sa han och pussade mig i pannan.
- So... to celebrate my best fourteen years ever I want to give you something. fortsatte han oh tog upp en ask ur fickan.
- We said no presents. påpekade jag.
- I know, but I wanted to give my Nanah something special. sa han bara och öppnade asken.
I asken låg en fin silvrig ring, i ringen stid det ingraverat datumet 10/6 1996.
Datumet vi först träffades.
- It's beautiful! sa jag och satte på den på mitt långfinger.
- And I got something for you to. sa jag och tog fram en ask ur fickan.
- I thought we said no presents. sa han och härmade mig.
- I just couldn't resist to by something to my other and better half. sa jag och log.
Jag hade köpt ett svart, flätat läderarmband, i armbandet hängde en berlock som föreställde märket Yang, det gick ihop med Yin som hängde i en silver kedja runt min hals.
På baksidan stod det forever and always, som betydde att vad som än händer kommer vi alltid vara bästa vänner."
Det var på den tiden allt hade varit bra, när jag bott i Sverige i ungefär en månad hade han helt plötsligt slutat svara när jag ringde eller smsade honom.
Han bröt våran kontakt helt.
Minnet fick det att tåras i ögonen och mina händer flög genas upp till kedjan med berlocken som fortfarand hänge runt min hals.
Allt hemskt jag utsatt mig själv för, bara pågrund av honom.
Jag hade nästa svält mig själv till döds dom första månaderna, jag hade även skärt mig själv.
Det värsta ärret finns på min vänstra handled, ärret som bildade hans namn.
Liam
Liams perspektiv
Så fort hon kom in i rummet fylldes det av hennes doft, hon luktade fortfarande som äpplen och sommar.
Dessutom hade hon inte ändrats alls hon hade samma lockiga hår som hängde ner över ryggen, samma gröna ögon som utsrålade glädje.
Hon var lika vacker nu som då.
Alla känslor jag haft för henne kom tillbaka, dom känslor jag lagt åt sidan för att vara hennes bästa vän.
Precis så som hon såg mig.
Jag tänkte tilbaka på dagen för snart tre år sen, dagen vi hade varit bästisar i fjorton år, dagen hon skulle flytta till Sverige.
Vi måste ha tänkte på samma sak för vi båda började pilla på våra berlocker.
Jag kan inte fatta att hon fortfarande har på sig den, efter allt jag gjort mot henne.
Zayns röst väckte mig ur mina tankar.
- What's that on your arm? frågade han.
Hon stelnade genast till och började stressat kolla sig runt om i rummet.
- I fell in the stairs. svarade hon långsamt och drog ner armen på koftan.
Jag såg direkt att hon ljög.
Hannahs perspektiv
Zayns fråga fick hela mig att stelna till och kolla mig stressat runt om i rummet.
Jag kunde ju inte säga sanningen, eller?
Jag var tvungen att komma på något, och det var fort!
- I fell in the stairs. svarade jag
Jag tror jag lyckades lura alla för dom nickade... Förutom Liam, han kollade på mig med den där blicken jag alltid får när han ser att jag ljuger.
Det blev en ganska pinsam tystnad och jag kände Liams blickar på mig hela tiden.
Just mitt i allt började min mobil ringa (tack gode gud)
(Klara tjock text, Hnnah vanlig text)
Hey babe!
Hej snygging!
Hur är London då? Några snygga killar?
London är okej, men du.... Min kusins bästa vän är han-som-inte-får-nämnas.
Voldemort?
Nej. Han som krossade mitt hjärta.
LIAM?!!!
Killarna måste ha hört henne för alla ryckte till.
Ja! Han och alla andra hörde dig.
Sorry, så du menar att han-som-inte-får-nämnas är Liam Payne från One Direction?
Ja, jag är också chockad.
Men när ska jag få träffa super kusinen Harry då?
Vet inte, nån gång under sommaren.
Men jag måste gå nu, bye babe!
Bye snygging!
När jag kollade upp kolladefem par ögon storögt på mig.
Förlåt för att det kom upp sent, men ha haft lite hinder idag.
Gotta be you - del 5
2012-06-10 //
23:56:55 //
Gotta be you - avslutad
Jag såg att dom kollade på mig hela tiden tills jag rundade hörnet till mitt flyg.
Väl ombord hittade jag snabbt min plats. Jag satte i hörlurarna och tröck på play.
Snabbt somnade jag.
- Exscuse me! You have to get off the plane. det var en flygvärdinna som väckte mig.
Jag kollade mig förvirrat omkring och såg att det bara var jag kvar i planet.
- We landed ten minutes ago. sa flygvärdinnan vänligt.
- Oh sorry! sa jag och tog med mig mitt handbagage och gick mot utgången.
Sen gick jag med snabba steg till stället där man får väskorna.
När jag fått min väska gick jag mot utgången och kollade efter min kusin, lite längre fram såg jag honom stå lutad med en mössa på huvudet men man såg hans bruna lockar sticka fram.
Jag smög fram bakom honom och satte fingrarna i sidorna på honom så han skrek och hoppade två meter upp i luften.
- I'm gonna kill you Hannah! skrek han och hoppade på mig.
Jag blev överraskad av hans reaktion men lyckades hålla balansen.
- I've missed you to favorite! sa jag och skrattade.
- Come on, let's go. sa han och tog båda min väskor.
Påväg mot bilen hörde jag hur några ropade på Hrry och sen sprang mot oss... Fans!
Så jag gick fram till Harry och tog väskorna och sa:
- I'll stand over there.
- Go to the car instead. sa han och gav mig bilnycklarna, sen pekade han på en bil.
När jag gick mot bilen hörde jag hur fansen frågade om mig, om jag var hans tjej.
Efter ett tag kom han och satte sig bredvid mig i bilen.
- I'm sorry. sa han och startade bilen.
- It's okay. svarade jag.
I bilen påväg hem till honom och Louis pratade vi om allt vi missat dom senaste åren.
- I have to ask you for a favor. sa han efter ett tag.
- Sure, anything. svarade jag glatt.
- During the summer we have to do some intervues and photoshoots... sa han långsamt.
- And..? frågade jag nyfiket.
- One is in Paris, you want to come with us or do you want to stay in London. fortsatte han.
- Ofcourse I want to come with you! svarade jag glatt.
- Great! Cause I didn't want to leave you. svarade han ärligt och kollade mig i ögonen.
- Aw... That's so sweet Hazza! sa jag och skrattade.
- Haha.. how funny Nanah! sa han och spelade sur
- I'm only joking. But I would love to come with you to Paris. sa jag.
- Hm.. maybe you will, if I forgive you. sa han och fortsatte spela sur.
- I'll do anything, please forgive me! sa jag desperat och spelade med i hans lilla teater.
- I'll come up with something you can do later, cause we are here now. sa han och parkerade bilen utanför ett lägenhets hus.
Han stängde av bilen, gick ut och hämtade mina väskor från bagageutrymmet medans jag gick mot huset.
Nu började jag bli nervös, tänk om killarna inte skulle gilla mig.
När vi kom in sa han: - The alivator is broken so we have to take the stairs.
Jag tappade hakan, för jag visste att dom bodde på sjunde våningen.
Tydligen måste jag ha sett jätte rolig ut för efter ett tag började han asgarva, då fattade jag.
- You are joking, right?!
- No, I'm sorry! But you looked so funny. sa han och forsatte skratta - Come. sa han efter ett tag och tog mina två väskor och gick mot trappen.
- I take one. sa jag bestämt och tog en av resväskorna.
Efter femton minuter var vi uppe på sjunde våningen, Harry var väldigt andfådd men jag som tränade mycket kondition hade normal andning.
- Now I know what you can do so I forgive you. sa han andfått.
- What? frågade jag.
- You can make me kottbullar for dinner tonight.sa han glatt.
- Haha, anything for you favorite. sa jag och skrattade.
Hans sätt att utala det svenska ordet var så gulligt.
- Yeah! skrek han och klappade händerna.
Sen tog han båda mina väskor och gick mot en av dom två dörrarna som fanns på våningen.
Han öppnade den och gick in med väskorna, jag traskae efter som en liten hundvalp.
När jag kom in tog jag av mig skorna och följde efter Harry in i vardagsrummet.
- Tonight we are eating like kings... KOTTBULLAR! skrek han till dom i rummet, alla började jubla som små barn på julafton så jag var tvungen och skratta åt dom.
- This is my best friends Niall, Zayn, Louis och Liam. sa han coh pekade på var och en av dom.
Men det var en av dom som fångade mitt intresse.
Kunde det vara..?
Nej, eller?
Då kollade han upp på mig och jag mötte dom där underbara bruna ögonen.
Hnas ögon, han som jag alltid varit kär i men lagt känslorna åt sidan för att vara det han såg mig som.
Han var min bästa vän.
Tjenare!
Har precis kommit hem från Barcelona, så satte mig direkt och skrev en del åt er.
Hoppas ni uppskattar mitt skrivande.
Det vore kul med lite fler kommentarer också :)
Väl ombord hittade jag snabbt min plats. Jag satte i hörlurarna och tröck på play.
Snabbt somnade jag.
- Exscuse me! You have to get off the plane. det var en flygvärdinna som väckte mig.
Jag kollade mig förvirrat omkring och såg att det bara var jag kvar i planet.
- We landed ten minutes ago. sa flygvärdinnan vänligt.
- Oh sorry! sa jag och tog med mig mitt handbagage och gick mot utgången.
Sen gick jag med snabba steg till stället där man får väskorna.
När jag fått min väska gick jag mot utgången och kollade efter min kusin, lite längre fram såg jag honom stå lutad med en mössa på huvudet men man såg hans bruna lockar sticka fram.
Jag smög fram bakom honom och satte fingrarna i sidorna på honom så han skrek och hoppade två meter upp i luften.
- I'm gonna kill you Hannah! skrek han och hoppade på mig.
Jag blev överraskad av hans reaktion men lyckades hålla balansen.
- I've missed you to favorite! sa jag och skrattade.
- Come on, let's go. sa han och tog båda min väskor.
Påväg mot bilen hörde jag hur några ropade på Hrry och sen sprang mot oss... Fans!
Så jag gick fram till Harry och tog väskorna och sa:
- I'll stand over there.
- Go to the car instead. sa han och gav mig bilnycklarna, sen pekade han på en bil.
När jag gick mot bilen hörde jag hur fansen frågade om mig, om jag var hans tjej.
Efter ett tag kom han och satte sig bredvid mig i bilen.
- I'm sorry. sa han och startade bilen.
- It's okay. svarade jag.
I bilen påväg hem till honom och Louis pratade vi om allt vi missat dom senaste åren.
- I have to ask you for a favor. sa han efter ett tag.
- Sure, anything. svarade jag glatt.
- During the summer we have to do some intervues and photoshoots... sa han långsamt.
- And..? frågade jag nyfiket.
- One is in Paris, you want to come with us or do you want to stay in London. fortsatte han.
- Ofcourse I want to come with you! svarade jag glatt.
- Great! Cause I didn't want to leave you. svarade han ärligt och kollade mig i ögonen.
- Aw... That's so sweet Hazza! sa jag och skrattade.
- Haha.. how funny Nanah! sa han och spelade sur
- I'm only joking. But I would love to come with you to Paris. sa jag.
- Hm.. maybe you will, if I forgive you. sa han och fortsatte spela sur.
- I'll do anything, please forgive me! sa jag desperat och spelade med i hans lilla teater.
- I'll come up with something you can do later, cause we are here now. sa han och parkerade bilen utanför ett lägenhets hus.
Han stängde av bilen, gick ut och hämtade mina väskor från bagageutrymmet medans jag gick mot huset.
Nu började jag bli nervös, tänk om killarna inte skulle gilla mig.
När vi kom in sa han: - The alivator is broken so we have to take the stairs.
Jag tappade hakan, för jag visste att dom bodde på sjunde våningen.
Tydligen måste jag ha sett jätte rolig ut för efter ett tag började han asgarva, då fattade jag.
- You are joking, right?!
- No, I'm sorry! But you looked so funny. sa han och forsatte skratta - Come. sa han efter ett tag och tog mina två väskor och gick mot trappen.
- I take one. sa jag bestämt och tog en av resväskorna.
Efter femton minuter var vi uppe på sjunde våningen, Harry var väldigt andfådd men jag som tränade mycket kondition hade normal andning.
- Now I know what you can do so I forgive you. sa han andfått.
- What? frågade jag.
- You can make me kottbullar for dinner tonight.sa han glatt.
- Haha, anything for you favorite. sa jag och skrattade.
Hans sätt att utala det svenska ordet var så gulligt.
- Yeah! skrek han och klappade händerna.
Sen tog han båda mina väskor och gick mot en av dom två dörrarna som fanns på våningen.
Han öppnade den och gick in med väskorna, jag traskae efter som en liten hundvalp.
När jag kom in tog jag av mig skorna och följde efter Harry in i vardagsrummet.
- Tonight we are eating like kings... KOTTBULLAR! skrek han till dom i rummet, alla började jubla som små barn på julafton så jag var tvungen och skratta åt dom.
- This is my best friends Niall, Zayn, Louis och Liam. sa han coh pekade på var och en av dom.
Men det var en av dom som fångade mitt intresse.
Kunde det vara..?
Nej, eller?
Då kollade han upp på mig och jag mötte dom där underbara bruna ögonen.
Hnas ögon, han som jag alltid varit kär i men lagt känslorna åt sidan för att vara det han såg mig som.
Han var min bästa vän.
Tjenare!
Har precis kommit hem från Barcelona, så satte mig direkt och skrev en del åt er.
Hoppas ni uppskattar mitt skrivande.
Det vore kul med lite fler kommentarer också :)
Gotta be you - del 4
2012-06-06 //
12:00:00 //
Gotta be you - avslutad
- Will you be gone the whole summer? frågade Isabelle när jag var kvar.
-It sounded like that. svarade jag henne.
Gud! Jag längtade verkligen as mycket!
Veckan hade verkligen segat sig fram, ci hade inte fått några läxor i skolan men vi hade fått lämna in oinlämnade saker.
Jag hade tillexempel fått lämnat in en biologi uppgift och till musiken hade jag fått skrivit en låt.
När jag och Jenny uppträdde med den hade Jenny fått sjungit eftersom jag inte sjöng sen kvällen mina föräldrar dog.
Vi hade fått stående ovationer från klassen.
Låten handlade om att resa sig igen efter att ha ramlat, att hur jobbigt det än är måste man forsätta försöka.
Den handlade om mitt liv efter att mina föräldrar dog.
*
Harry hade ringt mig flera gånger och sagt att jag skulle bo i hans och Louis lägenhet.
Louis var tydligen en annan kille i bandet.
Hela bandet vela möta mig på flygplatsen, men det beslutades att bara Harry skulle göra det och vi skulle möta dom andra senare.
Just nu satt jag, Marie, Isabelle och Linnea på flyplatsen och väntade på mitt flyg.
"Flight 43 to London has just landed and can soon be borded" hördes det ur högtalarna.
-That's my flight. sa jga lite ledsamt.
Dom följde med mig till säkerhetskontrollen, jag började med att krama om tvillingarna som såg ut att börja gråta vilken sekund som helst.
- I love you, don't cry I will be back soon. sa jag och nu började det bränna bakom mina ögonlock.
- Hannah, we are gonna miss you. sa dom samtidigt och kastade sig runt halsen på mig.
Nu grät dom, och tårarna rann ner för deras små kinder.
Sen reste jag mig upp och kramade om Marie.
- Goodbye sunshine! sa hon och kramade om mig.
Jag hade alltid varit känslig för faväl, så nu började jag också gråta.
- See you in ten weeks. sa jag och gick mot säkerhetskontrollen.
"Flight 43 to London can now be borded"
Jag såg att dom kollade på mig hela tiden tills jag rundade hörnet till mitt flyg.
Väl ombord hittade jag snabbt min plats. Jag satte i hörlurarna och tröck på play.
Snabbt somnade jag.
Just nu sitter jag på flyplatsen och väntar på flyget x)
Jag har fixat så det kommer två till inkägg medans jag är borta, se det som ett förlåt för att ni fick vänta så länge på del 3 :)
Puss
Gotta be you- del 3
2012-06-05 //
16:34:38 //
Gotta be you - avslutad
Den blinkade till och jag såg att jag hade två missade samtal.
När jag såg vem samtalen var ifrån sprack jag upp i ett stort léende.
Jag slog snabbt in nummret och tryckte på "ring", några toner gick sen sprakade det till.
- Hello...
- Hell. hörde jag min kusin säga.
- OMG! I've missed you so much! skrek jag i telefonen.
- Eh... Hannah, is it you? hörde jag han säga.
- Yes, silly! svarade jag och skrattade.
- Sorry, didn't look who it was when I answerd. But I've missed you to! svarade han.
- You called me earlier, was it something special? frågade jag.
- Yes it was, why didn't you answer? frågade han
- I couldn't find my phone, my aunt found it in the fridge an if I didn't pick up the twins I wouldn't get it back. fröklarade jag.
När jag blev klar blev det väldigt tyst i telfonen..... Efter ett tag hörde jag hur han skrattade.
- In the fridge?! fick han tillslut fram.
- I was hungry and looked for some food. svarade jag oskyldigt.
- You are just lika my friend Niall, always hungry. sa han och jag hörde att han log.
- I'm not always hungry! sa jag och spelade sur, men i själva verket visste även jag att jag alltid var väldigt hungrig.
- You haven't changest at all. sa han.
- Nope, it's still me Nanah. svarade jag och log över mitt gamla smeknamn.
- I can hear that. skrattade han fram.
- I'm dying of curiosity, if you don't tell me the special thing I'm gonna hang up and never answer again. sa jag och spelade sur.
- Okay, I wanted to ask you if you had any special summer plans? frågade han.
Ganska konstig sak att ringa och fråga om, speciellt eftersom det var ett tag sen han ringde mig.
- No, not really. Just spend time time with my best friend an.. family. det där sista sa jag ganska tyst. - Why? fortsatte jag.
- I was woundering if you wanted to spend the summer with me and the lads here in London? frågade han långsamt.
Va?! Va han seriös? Nä, han måste skämta med mig. Eller?! tänkte jag.
- Are you serius? frågade jag långsamt.
- Ofcoure I am. I want to spend the summer with my favorite. svarade han och jag kände att mina kinder hettade till och ändrade färg.
Jag och min kusin hade alltid stått varandra nära, och även om vi sällan träffades var han den jag litade mest på i hela världen.
Jag satt och nickade ett tag tills jag kom på att han inte kunde se det.
- Well, ofcourse I want to spend the summer with you favorite. sa jag och log.
- Awesome! I'll send you a ticket then. sa han.
- No, I can buy a ticket myself. protesterade jag.
- No! I asked you, so I buy the ticket. sa han bestämt, och jag visste att det inte gick att ändra något när han bestämt sig.
- Okay then. svarade jag bara.
- I'll call you tomorrow with more details. sa han - Bye, love you Nanah. sa han och små skrattade.
- Bye, love you Hazza. svarade jag och fnittrade.
- Damn! I had hope that you would have forgot that nicnamne. sa han och spelade sur, men slutade efter tag och skrattade.
- Never ever! svarade jag och fnittrade.
- Damn it! Bye. sa han och la på.
Jag satt kvar med mobilen mot örat ett tag över vad han hade sagt egentligen. Efter typ 5 minuter släppte jag mobilen på sängen och sprang ner för trappan.
Isabelle och Linnea som satt i soffan i vardagsrummet kollade konstigt på mig.
- Marie, come to the livingroom. I've got amazing news! skrek jag och sprang in till tvillingarna.
När alla var samlade i vardagsrummet berättade jag om telefon samtalet med Harry, och vad vi hade kommit överens om.
- Will you be gone the whole summer? frågade Isabelle när jag var kvar.
-It sounded like that. svarade jag henne.
Gud! Jag längtade verkligen as mycket!
Förlåt för den eviga väntan.
Men nu fick ni reda på vem hennes kusin är x)
Jag kommer åka till Barcelona imorgon så jag kommer fixa tidsinställda inlägg åt er.
När jag såg vem samtalen var ifrån sprack jag upp i ett stort léende.
Jag slog snabbt in nummret och tryckte på "ring", några toner gick sen sprakade det till.
- Hello...
- Hell. hörde jag min kusin säga.
- OMG! I've missed you so much! skrek jag i telefonen.
- Eh... Hannah, is it you? hörde jag han säga.
- Yes, silly! svarade jag och skrattade.
- Sorry, didn't look who it was when I answerd. But I've missed you to! svarade han.
- You called me earlier, was it something special? frågade jag.
- Yes it was, why didn't you answer? frågade han
- I couldn't find my phone, my aunt found it in the fridge an if I didn't pick up the twins I wouldn't get it back. fröklarade jag.
När jag blev klar blev det väldigt tyst i telfonen..... Efter ett tag hörde jag hur han skrattade.
- In the fridge?! fick han tillslut fram.
- I was hungry and looked for some food. svarade jag oskyldigt.
- You are just lika my friend Niall, always hungry. sa han och jag hörde att han log.
- I'm not always hungry! sa jag och spelade sur, men i själva verket visste även jag att jag alltid var väldigt hungrig.
- You haven't changest at all. sa han.
- Nope, it's still me Nanah. svarade jag och log över mitt gamla smeknamn.
- I can hear that. skrattade han fram.
- I'm dying of curiosity, if you don't tell me the special thing I'm gonna hang up and never answer again. sa jag och spelade sur.
- Okay, I wanted to ask you if you had any special summer plans? frågade han.
Ganska konstig sak att ringa och fråga om, speciellt eftersom det var ett tag sen han ringde mig.
- No, not really. Just spend time time with my best friend an.. family. det där sista sa jag ganska tyst. - Why? fortsatte jag.
- I was woundering if you wanted to spend the summer with me and the lads here in London? frågade han långsamt.
Va?! Va han seriös? Nä, han måste skämta med mig. Eller?! tänkte jag.
- Are you serius? frågade jag långsamt.
- Ofcoure I am. I want to spend the summer with my favorite. svarade han och jag kände att mina kinder hettade till och ändrade färg.
Jag och min kusin hade alltid stått varandra nära, och även om vi sällan träffades var han den jag litade mest på i hela världen.
Jag satt och nickade ett tag tills jag kom på att han inte kunde se det.
- Well, ofcourse I want to spend the summer with you favorite. sa jag och log.
- Awesome! I'll send you a ticket then. sa han.
- No, I can buy a ticket myself. protesterade jag.
- No! I asked you, so I buy the ticket. sa han bestämt, och jag visste att det inte gick att ändra något när han bestämt sig.
- Okay then. svarade jag bara.
- I'll call you tomorrow with more details. sa han - Bye, love you Nanah. sa han och små skrattade.
- Bye, love you Hazza. svarade jag och fnittrade.
- Damn! I had hope that you would have forgot that nicnamne. sa han och spelade sur, men slutade efter tag och skrattade.
- Never ever! svarade jag och fnittrade.
- Damn it! Bye. sa han och la på.
Jag satt kvar med mobilen mot örat ett tag över vad han hade sagt egentligen. Efter typ 5 minuter släppte jag mobilen på sängen och sprang ner för trappan.
Isabelle och Linnea som satt i soffan i vardagsrummet kollade konstigt på mig.
- Marie, come to the livingroom. I've got amazing news! skrek jag och sprang in till tvillingarna.
När alla var samlade i vardagsrummet berättade jag om telefon samtalet med Harry, och vad vi hade kommit överens om.
- Will you be gone the whole summer? frågade Isabelle när jag var kvar.
-It sounded like that. svarade jag henne.
Gud! Jag längtade verkligen as mycket!
Förlåt för den eviga väntan.
Men nu fick ni reda på vem hennes kusin är x)
Jag kommer åka till Barcelona imorgon så jag kommer fixa tidsinställda inlägg åt er.
Gotta be you - kapitel 2
2012-05-24 //
17:31:06 //
Gotta be you - avslutad
När jag hade suttit med ritblocket framför mig i nästan en timme kände jag att det började kurra i magen, så jag gick ner i köket för att ta något att äta.
Jag öppnade kylskåpet och rotade runt efter något att äta.
Efter ett tag hittade jag en pizzaslice sen i går, och la in den i mikron.
Helt plötsligt började The A team. Ed Sheeran spelas lågt och det dröjer ett tag tills jag inser att det är min mobil som ringer.
Eftersom det låter så lågt ligger den nog på rummet tänkte jag, och sprang upp för trappan.
När jag skulle runda hörnet i "korridoren" höll jag på att springa in i Marie.
- Take it easy honey! sa hon och skrattade.
När jag kom in på mitt rum lät mobilen lägre än förut och jag kunde inte se den någonstans, jag hörde att låten slutades spela men började snabbt om igen.
Det lät fortfarande lågt...
- Gaah, hur dum är jag?! Jag tog ju med den ner! skrek jag till mig själv.
Jag rusade ner för trappen, väl nere hörde jag hur mobilen slutade ringa och den här gången började det inte om.
- Hannah, have you been looking for something in the fridge? frågade Marie när jag kom in i köket.
-Yeah something to eat. sa jag och tog ut pizzaslicen ur mikron. - Why do you ask? fortsatte jag.
- Cause I found this next to the cheese. sa Marie och höll upp min mobil.
- Hehe, ops.. sa jag och la till ett fnitter - Did you see who called? frågade jag.
- Yes I did, and you are gonna go crazy about it. svarade hon meett lurigt léende.
-OMG! Why? Who was it? Give me the phone! skrek jag.
Nu höll jag på att dö av nyfikenhet..!
- You'll get your phone if you pick up the twins from kindergarden?! sa hon och log.
- Fine! muttrade jag och sträckte mig efter mobilen.
- You will get it after you picked them up, otherwise you're not gonna do it. sa hon och fortsatte greja i köket.
- Okay. sa jag
Påväg ut i hallen muttrade jag lite för mig själv på svenska.
Jag knöt på mig mina converse och tog väskan från krokern och gick ut genom dörren.
Det var inte så långt till dagiset så det var inget problem att gå.
Påväg mot dagiset tönkte jag på hur snäll Marie var mot mig, hur hon lät mig komma in i hennes familj och bo hos henne.
Hu väl omtagen jag var.
Nu var jag framme vid dagiset och kunde se Isabelle och Linneas ljusa hår nere vis gungorna.
- Linnea, Isabelle I think someone is here to pick you up! ropade tjejernas dagisfröken när hon såg mig.
- Hannah!!! skrek båda två och sprang fram till mig.
- Hi girls, get your stuff so we can go home. sa jag och pekade mot dagiset.
Dom sprang glatt in och kom snabbt ut med sina ryggsäckar på sig.
- Bye, see you tomorrow. sa jag till dagisfröken och tog tjejerna i händerna och började gå hem.
Jag hämtade, lämnade och var så mycket med tjejerna att många trodde dom var mina barn.
Men egentligen jobbade Marie ofta sent på sjukhuset så jag tog ofta hand om tjejerna.
När vi va hemma slängde jag ifrån mig väskan och sparkade av mig skorna och sprang mot köket.
- Where is it?! skrek/ frågade jag.
Here. sa Marie och kastade mobilen till mig.
Den blinkade till och jag såg att jag hade två missade samtal.
När jag såg vem samtalen var ifrån sprack jag upp i ett stort léende.
Jag slog snabbt in nummret och tryckte på "ring", några toner gick sen sprakade det till.
- Hello...
Haha, tänkte vara lite taskig så ni får vänta till nästa kapitel för att få veta vem som har ringt.
Hade lite bråttom när jag skrev flr jag ska på stan med mina kompisar.
Jag öppnade kylskåpet och rotade runt efter något att äta.
Efter ett tag hittade jag en pizzaslice sen i går, och la in den i mikron.
Helt plötsligt började The A team. Ed Sheeran spelas lågt och det dröjer ett tag tills jag inser att det är min mobil som ringer.
Eftersom det låter så lågt ligger den nog på rummet tänkte jag, och sprang upp för trappan.
När jag skulle runda hörnet i "korridoren" höll jag på att springa in i Marie.
- Take it easy honey! sa hon och skrattade.
När jag kom in på mitt rum lät mobilen lägre än förut och jag kunde inte se den någonstans, jag hörde att låten slutades spela men började snabbt om igen.
Det lät fortfarande lågt...
- Gaah, hur dum är jag?! Jag tog ju med den ner! skrek jag till mig själv.
Jag rusade ner för trappen, väl nere hörde jag hur mobilen slutade ringa och den här gången började det inte om.
- Hannah, have you been looking for something in the fridge? frågade Marie när jag kom in i köket.
-Yeah something to eat. sa jag och tog ut pizzaslicen ur mikron. - Why do you ask? fortsatte jag.
- Cause I found this next to the cheese. sa Marie och höll upp min mobil.
- Hehe, ops.. sa jag och la till ett fnitter - Did you see who called? frågade jag.
- Yes I did, and you are gonna go crazy about it. svarade hon meett lurigt léende.
-OMG! Why? Who was it? Give me the phone! skrek jag.
Nu höll jag på att dö av nyfikenhet..!
- You'll get your phone if you pick up the twins from kindergarden?! sa hon och log.
- Fine! muttrade jag och sträckte mig efter mobilen.
- You will get it after you picked them up, otherwise you're not gonna do it. sa hon och fortsatte greja i köket.
- Okay. sa jag
Påväg ut i hallen muttrade jag lite för mig själv på svenska.
Jag knöt på mig mina converse och tog väskan från krokern och gick ut genom dörren.
Det var inte så långt till dagiset så det var inget problem att gå.
Påväg mot dagiset tönkte jag på hur snäll Marie var mot mig, hur hon lät mig komma in i hennes familj och bo hos henne.
Hu väl omtagen jag var.
Nu var jag framme vid dagiset och kunde se Isabelle och Linneas ljusa hår nere vis gungorna.
- Linnea, Isabelle I think someone is here to pick you up! ropade tjejernas dagisfröken när hon såg mig.
- Hannah!!! skrek båda två och sprang fram till mig.
- Hi girls, get your stuff so we can go home. sa jag och pekade mot dagiset.
Dom sprang glatt in och kom snabbt ut med sina ryggsäckar på sig.
- Bye, see you tomorrow. sa jag till dagisfröken och tog tjejerna i händerna och började gå hem.
Jag hämtade, lämnade och var så mycket med tjejerna att många trodde dom var mina barn.
Men egentligen jobbade Marie ofta sent på sjukhuset så jag tog ofta hand om tjejerna.
När vi va hemma slängde jag ifrån mig väskan och sparkade av mig skorna och sprang mot köket.
- Where is it?! skrek/ frågade jag.
Here. sa Marie och kastade mobilen till mig.
Den blinkade till och jag såg att jag hade två missade samtal.
När jag såg vem samtalen var ifrån sprack jag upp i ett stort léende.
Jag slog snabbt in nummret och tryckte på "ring", några toner gick sen sprakade det till.
- Hello...
Haha, tänkte vara lite taskig så ni får vänta till nästa kapitel för att få veta vem som har ringt.
Hade lite bråttom när jag skrev flr jag ska på stan med mina kompisar.
Gotta be you - kap 1 "Memories"
2012-05-21 //
16:00:00 //
Gotta be you - avslutad
Snabbt drog jag av mig kläderna jag hade på mig och klev in i duschen. Vattnet som var skållande hett strilade sakta ner för min kropp.
Mamma brukade säga åt mig att inte duscha så varmt, att min hud skulle lossna någon vacker dag.
Fast det hade inte varit många vackra dagar nu på slutet.
Eller snarare snart ett år.
För det gick inte en dag utan att jag tänkte på mamma och pappa.
Jag började tänkta tillbaka på den där kvällen då jag gick till Klara i Sverige.
Kvällen då mina föäldrar blev mördade.
"Jag går nu!" skrek jag till mina föäldrar som satt i vardagsrummet.
"Okay, don't be out to late you've got school tomorrow." svarade mamma.
"And no boys or drinking." la pappa till.
"Jag lovar." svarade jag dom och gick ut genom dörren.
Mina föräldrar kunde svenska eftersom vi bott här i snart två år, men dom var inte så jätte duktig på det så dom svarade mig oftast på engelska.
Vi hade bott i England i 13 år innan vi flyttade hit.
Nu var jag utanför Klaras dörr, jag knackade på. Klara var min bästa vän i Sverige, alla andra i klassen mobbade mig ofta.
Klara öppnade dörren och välkomnade mig med en varm kram.
Jag kramade henne tillbaka och gick in i hallen
*
Kvällen fortsatte och vi hade jätte kul.
Vi bakade, sjöng singstar ochknäppte fula grimasbilder på oss.
"Hejdå Klara." sa jag och kramade om henne.
"Hejdå, syns imorgon." sa hon och kramade tillbaka.
När jag kom hem låste jag upp dörren och gick in i vardagsrummet.
Först fick jag panik när jag såg att altandörren var krossad och det låg glassplitter överallt, jag ringde polisen och berättade vad jag sett.
Jag började gå omkring i vardagsrummet, det var då jag såg dom.... Mina föräldrar.
Dom låg med ögonen öppna och stirrade rakt ut i luften framför dom.
Dom låg i blodpölar. Förmodligen sina egna, tidigast då insåg jag vad som hade hänt och började gråta.
Jag släppte telefonen och skrek!
Jag hörde hur damen jag pratat med i telefonen ropade på mig, men jag kunde inte svara henne.
Sen hörde jag sirenerna som kom närmare, jag kommer ihåg att det bankade på dörren och sen stormade det in poliser.
Efter det blev allt svart.
När jag vaknade igen satt min moster berdvid mig och berättade att dom redan hittat han som gjort det.
Jag fick följa med till polisstationen och se honom, han som mördat mina föräldrar.
Hans korpsvarta ögonoch blonda hår var det första jag såg.
När jag kollade närmare kände jag igen honom.
Det var min granna, Fred.
Hade han mördat min föräldrar?!
Då vände han upp blicken coh kollade mig rätt in i ögonen med sina korpsvarta ögon.
Jag såg på honom att han log och var stolt över vad han lyckats göra"
Jag kunde fortfarande drömma mardrömmar om dom där ögonen, fast jag visste att han inte sulle få tag på mig nu när jag bodde i Wolverhampton med min moster.
Det var extakt 11 månader och 3 dagar sen han mördade dom.
Jag insåg att jag grät och skakade av rädsla där jag stod i duschen, så jag stängde av den och virade en handuk runt kroppen och en runt håret.
När jag var hyfsat torr drog jag på mig ett par slappa tights och en Jack Wills hoodie som jag fått av min kusin. Sen slog jag mig ner vid skrivbordet med mitt ritblock.
PROLOG
2012-05-20 //
20:02:34 //
Gotta be you - avslutad
Hannah är en vanlig 18årig tjej som bor i Wolverhampton i England, hon flyttade dit för ungfär 1 år sen, innan bodde hon i Sverige i 2 år.
Hon har brunt, halvlockigt går som når henne en bit ner på ryggen, gröna ögon och är ungefär 160 cm lång. Hon har ett stort intresse för konst! Foto, tecka och måla.
Eller det är så alla ser henne, egentligen vet ingen någonting om tjejej som flyttade tilbaka till England för snart 1 år sen.
Tjejen som bor hos sin moster, tjejen som inte litar på någon.... förutom sin kusin.
Hannah och hennes kusin har alltid stått varandra riktigt nära, men när hon flyttade till Sverige har det varit svårt att hålla kontakten..
Tills han en dag ringer en Juni kväll, då förändras sommarlovets plander helt.
Hoppas ni gillar den och stannar kvar! :D
