Jag drar på mig skjortan och knäpper de vita knapparna på den ljusblåa skjortan. Sedan snörar jag på mig mina välanvända bruna läderskor och tar mina bilnycklar från byrån i hallen. Hissmusiken går långsamt på i bakgrunden på färden ner men kan inte lugna ner min snabba puls. När jag sätter mig i bilen och greppar tag i ratten till min svarta Porsche blir den alldelles blöt av min handsvett och jag torkar snabbt av det på mina svarta jeans innan jag håller ner bromsen och startar motorn med hjälp av knappen bredvid ratten. Motorn brummar igång och jag backar snabbt ut ur min parkeringsplats och kör ner för en lång ramp innan jag kommer ut ur parkeringshuset. Därefter förtsätter jag ut genom två järngrindar och svänger höger två gånger innan jag är ute på den stora vägen och påväg mot hennes hus. 

 

Tjugo minuter senare sitter jag utanför hennes lägenhetsbyggnad med en enorm bukett röda rosor på passagerarsätet. Jag stänger av motorn och radion som stått på under hela färden hit tystnar. Jag ser en gammal tant jag vet bor i Lizas hus komma gående och jag knäpper loss säkerhetsbältet och greppar buketten och hoppar ur bilen och springer över gatan. 

"Mrs Greenberg, what a pleasure running into you" säger jag artigt när jag kommer fram och håller upp dörren åt henne såfort hon slått in portkoden. Mrs Greenberg vänder sitt rynkiga ansikte mot mig och ler ett vänligt leende. 

"Harry, always so polite" säger hon och skjuter sin rullator över tröskeln och går mot de gråa hissdörrarna. Hennes blick fastnar på min gigantiska bukett blommor.

"Someone's sorry" säger hon och jag känner hur rodnaden kryper upp på mina kidner. 

"So obvious eh?" Frågar jag och kliar mig i nacken. Hon småskrockar lite och rycker på axlarna.

"The only time a man brings a girl plenty of flowers is when he is sorry or want's to impress her, since I haven't seen you around in so long time I'm guessing the first one" säger hon och jag ger henne ett snett leende. Hissen stannar och med ett pling går dörrarna upp.

"Just hope it works" säger jag när jag lämnar hissen och Mrs Greenberg bakom mig.

"Good luck young man" säger hon och jag ler mot henne när hissdörrarna åker igen, härlig gammal tant det där.

 

Jag vandrar fram och tillbaka utanför de fyra ytterdörarna i tio minuter och först då har jag samlat tillräckligt mod för att ställa mig framför hennes gråa dörr.

"Come on Harry, you can do this" säger jag och innan jag låter mig själv stoppa mig lyfter jag mitt finger och trycker in ringklockan som sitter fast på dörren. Det höga klingande ljudet hörs ut till mig och jag vill vända om och springa ner för trappan samtidigt som nervositeten får mig att vilja spy när jag hör fotsteg närma sig dören från insidan av lägenheten. Jag höjer buketten til min näsa och andas in den underbara doften av rosor och min puls lugnar ner sig några ynkla slag men slår sedan i taket när handtaget trycks ner och dörren öppnas. 

 

Text: All American Rejects - Back To Me Lyrics | MetroLyrics

 

Jag tar ett djupt andetag och börjar sjunga de första raderna på låten jag ägnat de två sista veckorna instängd i min lägenhet att skriva. Synen av hennes ansikte får mitt hjärta att dunka hårt i bröstet men inte längre av nervositet utan av kärlek för henne och rädslan om att bli avvisad och ivägskickad.

 

Hey you
So you never really found your way
Stay true
Did you ever make it through today?

 

I know that when I think about a day without it
Everyday's the same
You wish that you could find someone
But I'm the only one to blame

 

Can't you see I beg and plead?
'Cause when your eyes light up the skies at night
I know you're gonna find your way back to me

 

No don't
Don't you ever let a piece of me down
'Cause time won't
Get back when I'm never around

 

When we live between so many walls
That I can barely breathe
You say that you just want someone
But I'm the only one you need

 

Can't you see I beg and plead?
'Cause when your eyes light up the skies at night
I know you're gonna find your way

 

If it's me that you don't need
Then when the lights go out tonight
I know you're never gonna find your way

 

Soon when I get you, I won't let you go
Ooh if I let you you can take away all that I thought was wrong
And if you hear me there's not much to say
There's gotta be a better way

 

Min röst ekar i trapphuset och Lizas ögon är fulla när jag tar en kort paus där ett mellanspel spelas i mitt huvud för att titta, verkligen titta på henne för första gången på över en månad innan jag fortsätter att sjunga på min låt. 

 

Can't you see I beg and plead?
'Cause when your eyes light up the sky tonight
I know you're gonna find your way back to me

 

Can't you see I beg and plead?
'Cause when the lights go out tonight
I know you're never gonna find your way

 

If it's me that you don't need
That when the lights go out tonight
I know you're never gonna find your way

 

If you pace around the world 
And when your eyes light up the skies at night
I know you're gonna find your way back to me

 

Jag avslutar långsamt och blåser ut all resterande luft ur min mun. Jag lyfter sedan upp blicken och blombuketten mot Liza som står med händerna över munnen och tysta tårar rinnandes nerför hennes kinder. Hon tar emot rosorna och jag kan se hur hennes fingrar blir vita när hon kramar de hårt i sina händer. Jag tar ett djupt andetag och orden jag har så svårt att skapa kommer nu flödandes ur min mun.

"I'm so sorry, for everything. There are so many things I can and want to do better. You are my sunshine, my hapiness, without you I can't find the joy in my life. Now everything is gray and sad, you are the colours in my life and your eyes are my headlights that shine and guide me through the rocky patch that is my life. The only thing that can make it less rough, almost straight are you, by my side, holding my hand and leading me through. You are all that I've been waiting for all of my life so now I'm here begging you, please don't let me go, give me one more chance and I will love you better and more that any guy has ever loved a girl before." Avslutar jag andfått och min blick släpper inte hennes när vi står där och stirrar på varandra. Tystnaden ligger över oss i kanske tio sekunder innan Liza släpper ner buketten av rosorna på golvet i hallen och tar ett stort steg över tröskeln och slår ut med armarna. Snart känner jag de bekanta läpparna mot mina och hennes kropp tryckas mot mig. Jag lägger en av mina händer i hennes nacke och den andra i hennes svank för att få henne att komma närmare mig. Hon börjar backa bakåt med små steg samtidigt som hon håller ett fast tag med båda sin händer i min nacke och jag följer efter henne och stänger dörren efter oss. Hon fortsätter backa och slutar tvärt när hennes rygg slår emot väggen. Våra kyssar blir hetare, mer passionerare och slarvigare när hon hjälper mig av med jackan och börjar knäppa upp knapparna på min skjorta. Jag låter mina händer ströva över hennes mjuka kropp och drar snabbt hennes rosa linne över hennes huvud innan jag låter händerna glida ner över hennes rumpa till låren och klämmer till så att hon hoppar till och upp så hon sitter med benen korsade över mina höfter. Vi fortsätter att kyssas medan vi stapplar mot sovrummet för att ta igen missad tid. Äntligen tillsammans igen.

 

Samtidgt som det nu återfunna paret tog igen förlorad tid klev en annan tjej ut ur en ångande varmdusch och lindande en vit handduk runt sin kropp och en vit om hennes blonda hår. Hon gick igenom sin lilla men hemtrevliga lägenhet och suckade högt när hon insåg att hon skulle behöva spendera morgondagen åt att städa upp denna röran som hon kallade sitt hem. Men inte ikväll, ikväll skulle det bli myskväll med pizza och en riktig romcomfilm. Snabbt slängde hon på sig ett par blåa shorts och en vit hoddie med rosa band till luvan. Hon drog handduken några gånger genom håret för att torka det innan hon borstar igenom det och sätter på sig deoderant och lite parfym och sätter två tofsar på vänster handled så hon kan sätta upp håret senare. Därefter tar hon sin plånbok, mobil och bilnycklar och går ut på gatan framför hennes lägenhetshus och hoppar in i sin gamla, vita Kia. Snabbt ringer hon pizzerian och lämnar sitt namn Josefine Williams för pizzabagaren att skriva ner. När hon kört ett tag såg hon en nattklubb och hennes tankar gick direkt över till en långa främlingen som hade räddat henne.

 

Samma kille som befann sig i hennes tankar befann sig också bakom ett stort, stökigt skrivbord med högar av pärmar och papper utspritt i ett kontrolerat kaos. Kaffemuggar och godispapper låg där det fanns plats och han suckade, han skulle behöva städa innan han gick hem för helgen. Han satt och knappade på den stora datorn som stod i mitten av skrivbordet när en lätt knacknings hördes och han vände sig om och vinkade in sin assistent som stod utanför glasfönsterna som gjorde att han kunde se ut över hela kontoret och alla sina anställda kvinnor och män som satt och böjda över sina datorer eller köade vid kopieringsmaskinen. Den nervösa, unga killen gick in till sin chef och harklade sig. 

"Sir, the girl has left her building" säger han och mannen tittar upp och pausar sitt skrivande i dokumentet och tar in orden. Han nickar snabbt och låser sedan datorn innan han reser sig upp och hänger på sig pistolhållaren och stoppar ner två pistoler, en i vardera hållare innan han med sammanbiten min tar på sig kavajen och knäpper den för att dölja vapnerna. Det är dags.

---

Haaaaaaajjjj guys!

 

Hur är det med er? Har inte skrivit här på aslänge o.O Tänk att tiden bara kan flyga iväg sådär, dessa sista veckorna har varit en helig blandning mellan skola, läxor, fritidsaktiviteter och gymnasieval och alla saker som kommer därtill. 

 

Bara jag som blev sjukt hungrig av att kolla på pizzabilden? 

 

Satte mig när jag kom hem från skolan för en timme sedan och oj, detta gick snabbt haha.

Hoppas ni gillar delen!

 

Ska vi säga 3+ för nästa?

 

Pussar Erica